vill inte ha sin son?!
Känner att jag (som även många andra) behöver skriva av mig lite samt få lite råd.
Jag är "bonusmamma" till en underbar grabb på tre år (han är dock inne i en trotsperiod just nu och kan vara riktigt jobbig), jag och min sambo har även nyligen fått oss en liten tös som naturligtvis kräver en hel del tid.
Min sambo jobbar tvåskift och vi har hans son de veckor han jobbar fm, (varannan vecka).
Det finns dock ett problem i vår vardag, sonens biomamma.
Här hemma försöker vi ha regler och rutin vilket oftast alltid fungerar jättebra... i slutet på veckan när han återigen har vant sig vid allt igen...
Det känns verkligen som att allt görs i motvind då biomamman låter honom göra precis som han vill hela tiden när han är där, för att hon inte orkar med hans trots.
Varje gång som hon lämnar/vi hämtar honom så ska hon försvåra avskedet med en massa konstigheter så det alltid slutar med att han blir bråkig eller störtgråter, det känns som hon gör det enbart för att jävlas, precis som att hon tror att han inte redan trotsar lika mycket hemma hos oss som hos henne?!
Hon gör slut på sina pengar på en massa onödiga saker så hon inte har råd till mat och kläder till barnen (hon har en till son) jag menar vad är viktigast, en dyr julklapp till nya pojkvännen eller ordentliga kläder till barnen när vintern kommer?! Så har hon förstås sen mage att ringa och min sambo för att be om pengar så hans son kan få mat!
Hon smsar min sambo stup i kvarten, mest sena kvällar och tidiga mornar när man sover, eller helger när man är upptagen med att försöka hinna med att göra en massa kul man inte hinner med annars, hon gnäller och har sig
och så fort hon inte orkar med honom så säger hon (på allvar) att hon inte vill ha honom längre. Vilken mamma gör en sådan sak?
Hon vet aldrig hur hon vill ha det och jag är så trött på det.
Det gör ju min sambo otroligt ledsen då han naturligtvis vill att sonen ska växa upp tillsammans med sin mamma också.
Nästan varje gång hon ringer och säger att hon inte vill ha honom längre, så säger jag till min sambo att han borde söka ensam vårdnad, men i slutändan blir det ändå inte av.
Jag är liksom beredd att sälja min hund och häst så jag kan ta hand om deras son de dagar hans pappa jobbar em.
Vad som helst för att deras son ska få en bra och stabil uppväxt!
(Men hans mamma verkar dock inte lika ansvarstagande)!
Ska man liksom finna sig i det här? Vad händer om sonen hör henne säga att hon inte vill ha honom längre?! Sen vill man ju kunna planera för framtiden också.. Ska man ha han på heltid kanske man behöver skaffa något större osv.
Någon som har nått bra tips hur man ska få henne att börja förstå att hon faktiskt har satt två barn till världen och att hon därför bör vara lite mer ansvarstagande och lägga prioriteten på rätt sak.
Att hon är deras mamma både i mot- och framgångar??!
