Jag saknar honom så jag tror jag DÖR

men hur..? Jag orkar fan inte... vi var så jävla bra tillsammans, och allt jag vill är att vara med honom.

hur länge var ni tillsammans?

1,5 år. Jag vet att det inte är så länge... men det var annorlunda från allt jag varit med om tidigare.

mardröm: åh jag beklagar sorgen, och känner så med dig. Ja, det gör så otroligt ont, verkligen en fysisk smärta i hela kroppen. Jag kan inte fatta att han inte känner samma som jag! Vi är SÅ OTROLIGT bra tillsammans, hur kan han inte fatta det?

jag har tänkt på det... men hur hittar man någon att dejta. Jag har inte särskilt bra självförtroende i det området. Det gör ju inte saken bättre att bara tanken på att vara med någon annan gör mig illamående. Vet att han är tillsammans med en annan för övrigt, och den tanken... ja gud så ont det gör att tänka på det, så jag försöker låta bli.

Saknar, gråter, älskar... huur kunde det bli så här? Jag kan inte fatta...

realist: nej, jag har faktiskt aldrig varit med om det här förut. Jag har avslutat ett sjuårigt förhållande, det gjorde betydligt mindre ont än det här.

Och visst, jag förstår absolut vad du skriver, och du sårar mig inte, och jag försöker tänka som du, men saken är att det inte ÄR så enkelt... han är deprimerad och agerar helt irrationellt och korkat när han är det (han har t o m sagt själv att han antagligen inte skulle bete sig så om han vore frisk). Det är ett av skälen till att det känns så himla fel och som att något yttre får bestämma över något som var så fint.

Tack! Visst är det en tröst aven om det är så otroligt synd att det finns många som mår dåligt... Jag är bara så himla trött på att må dåligt och på att gnälla om det.. Men det känns som jag måste prata om det om jag inte ska gå sönder alldeles...