Finns ngn mer som jag?

Jag var förlossningesrädd och livrädd för snitt. Men nu har jag gått igenom 2 vaginala förlossningar(senast 12 dagar sen) och jag måste säga att trots att det gjorde ont så är det den absolut häftigaste grejen man kan uppleva! Vilken otrolig styrka kroppen har som faktiskt kan föda fram ett barn! Det kommer att gå bra ska du se!

Vad härligt det låter när du skriver att det är det häftigaste du varit med om! Jag är dock rädd att jag kommer ligga där och gny och bara ge upp och inte vilja krysta... min smärttolerans är som sagt sjukt låg och beter mig alltid jättebarnsligt när jag får ont... så en förlossning som enl de allra flesta är det värsta i smärtväg man kan gå igenom känns som en mardröm för mig! Men snitt känns som snäppet värre ändå... hu! Jag önskar män kunde föda barn

Jag håller med Shorona, det är verkligen såå häftigt att föda barn. Har själv fött två barn varav den senaste för ca 6 månader sedan. Innan jag födde mitt första barn var jag oxå rädd, både för att snittas, för det ville jag absolut inte, det var ju att snuvas lite på grejen tyckte jag, men även på att jag skulle spricka massor. O ja, jag sprack och jag kände det. Men de flesta som jag läst/pratat med har sagt att de inte alls märkte av när de sprack, verkar vara vanligt. Så oroa dig inte, de är jätteduktiga på bb och kan leda dig igenom förlossningen på bästa sätt. Ett tips som jag hade inför andra barnet var att jag bad barnmorskorna smörja in mig rejält med typ glidmedel innan barnet skulle ut och så höll de en varm handduk mot mellangården. Det hjälpte jättemycket! Det gör svinont, men det är helt underbart att föda barn!

För att vara helt ärlig så var min första förlossning väldigt blandad känslomässigt. Det gjorde ont som satan, tog lång tid och jag blev trött. När det verkligen var dags att krysta var jag helt slut, då trodde jag att det var kört, att dom skulle få snitta mig. MEN! Kroppen är helt otrolig! Den gör sjukt mycket del av jobbet och från ingenstans kom det nya krafter! Jag kände mig som någon superkvinna! Haha, låter skitlöjligt, jag vet men så var det!

Nu inför andra förlossningen så var jag väldigt rädd eftersom första förlossningen blev som den blev. Men eftersom jag skippade morfinet denna gång och "bara" hade lustgas och ryggmärgsbedövning så var jag klar i huvudet. Det gjorde skillnad! Dessutom så lyssnade jag mer på kroppen än låg och var rädd. Vilken kontroll jag hade denna gång!
Dom kollade mig och sa att jag var öppen 7 cm. Bm hann bara gå ut ur rummet innan jag sa åt maken att ringa in dom igen. Då var det dags att krysta. Lite rädd var jag(minnena från förra förlossningen) men på något sätt så följde jag bara med i kroppens arbete denna gång. På 16 minuter var sonen ute. Sprack ingenting! Har mått oförskämt bra denna gång!

Men är det verkligen själva förlossningen som är häftig, eller är det känslan efteråt?
Usch, vad hemskt att känna när man spricker
Undrar hur mycket smärtlindring man kan kombinera? Typ alvdeon, dexofen, EDA, lustgas, varma handdukar, akupunktur och TENS på samma gång?

Grattis till bebisarna förresten!

Din andra förlossning låter ju väldigt bra Men det är väl första som brukar vara värst, och den är ju svår att komma runt.. :p

Både och! Det är häftigt under tiden och sen efteråt när man har klarat av det!

Kan säga att jag inte kände när jag sprack under första fl. Fick sy 3+1.

Jag har fått Citodon båda gångerna.
Under första fl hade jag Citodon, lustgas, morfin och EDA.
Andra fl hade jag Citodon, lustgas och EDA.
Den kombinationen du skrev upp låter inte helt otrolig faktiskt. Nu kan ju inte jag vad man får kombinera eller inte men det låter ju som att dom inte skulle kunna vara farliga ihop.

Den andra var helt underbar! Haha, ja, den första är svår att komma runt ja!
En bekant och hans tjej fick sitt första barn nu i veckan. Hennes vatten hade gått 4.30. 7.24 var gossen ute, utan smärtlindring och hon sprack inget! Dessutom är det en väldigt petit person som nästan ser bräcklig ut! Snacka om orättvist!

Känslan av att det är en häftig upplevelse kanske man inte känner precis under själva förlossningen men definitivt efteråt!! Finns verkligen inget att jämföra med som är bättre än det!

Ja det var lite hemskt att känna att man sprack men barnet måste ju ut så det fanns inte mkt att göra mer än att trycka på. Just då i det ögonblicket gör man bara det man måste och man klarar det! Under min första förlossning blev det bara lustgas under den andra hade jag även ont i ryggen så jag tog faktiskt kvaddlar, kan verkligen rekommenderas, och hade lustgas! Och som Shorona skriver, under andra förlossningen hade man defintivt mer kontroll och kunde hjälpa till mer.

Men för att kunna ha en andra förlossning måste man ju klara av den första Tror jag spände mig för mkt och låg still i sängen för mkt under den första. Under andra tänkte jag på att verkligen försöka slappna av och det gick betydligt bättre. Avslappning är verkligen a och o.

Nej jag tycker också att den kombinationen borde vara safe men tycker alla säger alltid bara EDA eller lustgas. Citodon tänkte jag inte på, de är ju bra!
Man kan ju hoppas på en sån första förlossning som din vän fick men jag tror det handlar mkt om smärttolerans också, är man bra på att hantera smärta så tar den nog inte över så mkt som jag är rädd för att den ska göra.

Uh-oh, avslappning är jag världssämst på... Har även vaginism så är rädd att det ska öka risken för att spricka och att de inte ska kunna undersöka mig. Har fått möta min rädsla lite efterom vi ett tag nyligen trodde att jag kanske blivit gravid av misstag. Hann stressa upp mig rätt rejält den stunden :/ tur att familjeliv finns för ventilering!

Tänkte bidra med min historia om operationsskräck och genomfört snitt.

Jag hade en väldig operationsskräck innan min dotter föddes, och ville inte bli snittad även om jag var orolig för en vaginal förlossning också. Men jag blev igångsatt i vecka 38 p g a förhöjda levervärden, och igångsättningen funkade inte så det blev beslut akutsnitt efter att jag haft verkningslösa pinvärkar hela natten.

Jag var helt uttröttad av att ha haft värkar hela natten utan avbrott, och kräktes som en galning för att jag var så nervös inför operationen. Så ingången var inte särskilt bra. Men: operationspersonalen var superbra och det kändes som en lugn och behaglig stämning i operationssalen, med ett team som verkade gilla sitt jobb och att jobba ihop. Jag kände absolut ingen smärta under operationen och det var en person + min man som höll uppsikt över hur jag mådde hela tiden. Efteråt fick jag jättebra smärtlindring och hade inte ont alls sedan jag kommit hem från BB (första natten där hade jag ont, men då fick jag morfin direkt).

Inför min kommande förlossning (BF 11 feb) är jag öppen för såväl vaginal förlossning som snitt, dock inte igångsättning i förtid.