Vad "ska man göra" när barnet trotsar på detta vis?

det verkar som ni har en morgontrött tjej? hur är hennes blodsocker på morgonen? får hon sova tillräckligt på natten? testa ge henne frukost i lugn och ro och se om hon mår bättre sen, för det är inte ovanligt att vara arg och sur innan man höjt blodsockret.

Vi har precis lika! Dottern två och sonen 4 mån. Jag lämnar dottern själv, det är enda sättet för oss. Att trösta eller resonera gör det bara ännu värre precis som du beskriver. Jag säger att jag ser att hon är arg men jag måste gå och göra det och det... Hon lugnar sig ganska snabbt.

Sonen var likadan förut. Då gick vi upp ca 30 minuter tidigare. Jag la honom på soffan framför tv'n med filt, napp och nalle så fick han ligga och vakna till. Sen så när vi skulle ta på honom(omhan fortfarande hade ett hemskt humör) förklarade jag för honom att nu ska vi göra oss iordning för vi ska till dagis eller vad det nu var. Sen gjorde jag iordning honom utan ett ord till. Vissa mornar accepterade han det, andra mornar var det skrik och panik. Men jag gjorde iordning honom lugnt och sansat under tystnad. Tack och lov att den perioden är över nu!

Jo hon är morgontrött men detta händer oftast efter frukosten. Jag brukar först försöka prata och lugna ner henne men när det inte hjälper flyttar jag henne ibland till tex vårt/hennes sovrum och förklarar för henne att det är okej att vara trött eller ledsen och att hon kan vila eller bara sitta och vara arg eller ledsen om hon behöver och att hon sen kan komma ut och eventuellt prata om det med mamma eller pappa om han är hemma när det inträffar. Annars om jag har jätte brottom kan hon sitta eller ligga kvar på golvet och bara skrika/gråta och då gör jag nästan samma sak, säger att det är ok att vara ledsen/trött och kommer tillbaka efter ett litet tag och försöker prata lugna och prata med henne. Detta tycker pojkvännen är fel och säger att jag måste ta kontroll över situationen och inte bara låta henne skrika. Han tycker att man bör sitta med henne hela tiden och försöka trösta även fast hon bara blir värre. Många gånger får han hålla henne även fast hon flaxar och skriker tills hon blir lugn. Jag kan tycka att det inte alltid är det bästa sättet då han "avbryter" henne när hon är ledsen genom att hela tiden försöka tysta henne. Det känns som att hon inte har rätt att vara ledsen.

Ert problem är ju inte trots utan trötthet. Även om vår tjej är lite morgontrött och alltså gärna sover lite längre på morgonen, så är hon ju UTVILAD när hon kliver upp och är nog på sitt mest strålande humör då!

Tycker ni tar tag i situationen från fel håll, visserligen tycker jag inte du handlar fel när du gör som du gör (tycker snarare din sambo har mer fel i sitt resonemang just med tanke på det du skriver) men framförallt måste ni ju se till att hon får tillräckligt med sömn, annars är ju risken att hon snart får en mer allvarlig form av sömnbrist! Det kan ju resultera i betydligt värre beteende än det här... när lägger hon sig på kvällarna, och hur sover hon på dagen? Hur äter hon innan hon lägger sig? Se till att hon får i sig BRA mat kvällstid och direkt när hon vaknar så att hon håller en jämn nivå på blodsockret, och se till att hon är UTVILAD när ni ska kliva upp!

En morgontrött tjej som avskyr att bli stressad på morgonen? Jag skulle strunta i dagis och ha henne hemma i stället. Lugn, ro och ingen stress. Problemet löst!

Nej pappan skriker givetvis inte tillbaka, han försöker trösta genom att krama och prata med henne. Hon läggs runt halv 7 på kvällen men somnar oftast inte innan 8 halv 9. Hon sover 1 timme på dagis och vaknar alltid först på morgonen runt 6-halv 7 och är pigg och glad.
Att ha henne hemma är inget alternativ då hon älskar dagis och behöver lite mer än jag kan ge henne just nu.

Jag låter henne skrika och vråla tills hon lugnar sig. Det övergår oftast i ledsamhet istället och då får hon tröst. Går det FÖR mycket till överdrift sätter jag henne i hennes fåtölj i hennes rum, med napp och en kramis. Jag skäller inte, är inte arg utan låter henne sitta där tills hon lugnat sig. Stänger inte dörren eller något sådant, men hon brukar ändå sitta kvar så att man kan komma och ge henne en kram.

Om vi har bråttom iväg totalignorerar jag skriket och klär på gaphalsen och tar under armen.