Inlägg från: Rar far |Visa alla inlägg
  • Rar far

    Genusmedvetenhet?

    Dottern är snart 5 år. Innan förskolan var hennes absolut bästa kompisar pojkar och så är det fortfarande till stor del. Hon började förskolan sent, vid 4, och i samband med detta kom allt som är rosa, glitter, Barbie och you name it in i hennes värld. :) Kläderna var ett tag en stor källa till diskussion, men där är det numera lugnt och inga problem med att klänningar inte används till vardags*. Problemet med vad flickor ska och inte ska ha/göra är ännu bara på ett ytligt stadium i form av påståenden m.m. Ännu inga krav "jag vill också titta på Barbie-filmerna!" utan hon gillar fortfarande Bolibompa och det vi introducerat. Jag tänker mig dock att jag bör förbereda mig på något "värre". :)

    Ni andra föräldrar som delar uppfattningen om att det kan vara bra att åtminstone tona ned de stereotypa flick/pojkrollerna - hur går man tillväga när omgivningen inte tycks se problemen? Ska man strunta i allt och visa Barbiefilmer med menlösa, rosafluffiga karaktärer? Och tänka att det ändå är viktigast med hur man lever sina liv som förälder och förebild?

    Jag är självklart inte intresserad av att tvinga henne till något hon inte vill eller är. Mer att ge henne en, som jag tycker, bättre insikt om att flickor/pojkar inte nödvändigtvis är på ett och samma sätt. Och att inte känna sig tvingad att göra si eller så för att alla andra av samma kön gör det.

    Så, jag tar tacksamt emot tips och tankar från andra som brottas/brottats med liknande problem! :)

    Jag är ny här, så ha överseende med mig om jag startat en tråd i ett för brett ämne! :)

    --
    *Lillasyster, som snart blir 3, har istället tagit vid och ser sig inte själv som "fin" när hon har annat än klänning/kjol på sig. "Bara pojkar har byxor".

  • Svar på tråden Genusmedvetenhet?
  • Rar far

    Tack för svar! Skönt att höra fler med liknande tankegångar. :)


    CLT skrev 2009-11-24 11:56:12 följande:
    för det är ju egentligen inte hur barn klär sig utan det är väl jämnställdheten mellan könen som vuxna man tidigt vill ge en självklar bild av?
    Precis. Klädseln är väl egentligen bara "fel" som symbol för något den är en del av. Inte nödvändigtvis färger, men fokus på t.ex. "fina" hos flickor och "tuffa" hos pojkar går väl igen i allt annat också.
    CLT skrev 2009-11-24 11:56:12 följande:
    Det är nog en lätt fälla att hamna i speciellt med flickor, att de ska va så fina o duktiga hela tiden.
    Visst är det så. Och även om man är medveten om problemet kommer man på sig själv med att använda liknande ord/uppdelning själv! Läskigt.

    Det är väl en balansgång man får göra hela tiden. Ett annat exempel ur vardagen, hur gör man när man går på pytte/barndans och inte förstår poängen med rosa ballerinaklänningar? Inte ens ledaren, ofta kvinnlig, har ju på sig sådana utan istället en träningsoverall? Jag må vara extremt tråkig men argumentet att "det är så sött" eller "ska vara så" känns inte övertygande. Lösningen hittills har varit en "vanlig" klänning, vilket kanske inte heller är optimalt då den rosa tyllklänningen ju åtminstone är någon slags gymnastikdräkt, om än inte särskilt praktisk. Men trots att den "vanliga" klänningen är helt perfekt och omtyckt ur barnets perspektiv (och inte konstigt ur de andra barnens, de är ju fortfarande så små) känner man sig ändå lite "hemsk" när det är ett barn som har avvikande klädsel.

    Detta går väl igen även i övriga livet, sticker man ut för mycket får man det ofta inte lika lätt. Samtidigt som man vill ge dem styrkan att kunna gå sin egen väg!
    CLT skrev 2009-11-24 11:56:12 följande:
    Att vara helt könsneutral är omöjligt, det ligger så oerhört djupt inom oss.
    Till och med så djupt så att jag inte är en av dem som tror att det bara är social konstruktion, även om miljön är en stor bidragande orsak. Jag är kanske till och med så extrem (?) att jag skulle se de klassiskt "kvinnliga" värdena (och då talar jag inte om att vara "fin" och undergiven) mer utbredd hos män än någon slags könsneutraliet. Eller att jag i min vision av det könsneutrala åtminstone ser betydligt mer östrogen än testosteron. :)
  • Rar far

    Åh, tack för kloka svar!


    CLT skrev 2009-11-24 14:08:57 följande:
    Jag har bestämt mig för följande: Jag kan inte i så stor utsträckning påverka utbud, däremot kommer jag ge mina barn valmöjligheten att få välja själva. Dessutom kommer jag lägga krutet på att ge dom en så bra självkänsla och ett så bra självförtroende som möjligt så att de kan stå upp för grupptryck och se oliktänkande som något positivt, att alla inte är stöpta i samma form och att det är helt OK. Som du säger: ge dom styrkan att gå sin egen väg. Å under tiden kanske man kan skratta åt "ballerina-klännings-eländet"!?
    Det låter sunt! Angående utbud vill jag dock pusha för att lägga ner lite energi på att leta utanför den breda "mittfåran" och på detta vis påverka åtminstone barnens utbud. Återigen, man är inte garanterad att barnen kommer gilla det, men man har i alla fall gett dem chansen! Några exempel är t.ex. de filmer man visar för barnen. Som filmintresserad tycker jag det bara är skoj att gräva lite djupare för att få fram det med kvalitet. Jag kanske väljer en animerad film av japanen Miyazaki med en flicka i huvud eller hjälterollen (tips: Min granne Totoro eller Kikis expressbud) istället för något traditionellt. På samma sätt med böcker. Gittan är ju en klassiker t.ex. Jag har dock haft svårt att hitta fina böcker med far-dotter-relationer, även om det finns några. "Kjell och jag har ont i halsen" är t.ex. en trevlig bilderbok! Men sådana här tips får vi kanske ta och starta upp i en tråd för sig - vilket forum är lämpligt? (jag är ju ny här :)
    vitmossan skrev 2009-11-24 18:52:01 följande:
    Hej! Håller med om att det är en svår balansgång. Det gäller väl att pusha lite extra för de saker barnen gillar som är "utanför mallen", utan att nedvärdera det som är innanför. Det ska ju inte vara fel att älska rosa heller. Jag tycker att det oftare är rosa och klänningar som problematiseras, än traktorer och blått.
    Mm, precis, har också tänkt lite så. Att pusha extra för det "utanför mallen" och att kanske inte pusha mer än vad man märker behövs för det övriga.

    Jo, det känns som att det nog är mer fokus på det rosa än det blåa. I mitt fall är det mycket för att jag bara har flickor. Dock är det ju definitivt lika viktigt för pojkar, kanske t.o.m. mer. Det är ju betydligt mer tabu, upplever jag det, med rosa på pojkar än blått på flickor. Och om vi går utanför det med färger så känns det otroligt viktigt för pojkar med mer av "känslosamhet" eller att uttrycka känslor och mindre av "hårda tag".
    allakantralla skrev 2009-11-24 19:15:51 följande:
    När min dotter var i den åldern blev hon helt tokig i rosa, glitter, fluff, barbie osv. Jag funderade en hel del på det, tills min kloka vän sa att jag skulle utnyttja hennes kreativitet istället för att neka henne detta.
    Bra förslag. Hur gick det sedan då, med det rosa och fluffiga? Skulle vara intressant att veta. :)
    Saskia skrev 2009-11-24 20:02:33 följande:
    Jag tror att bara eftersom du är genusmedveten så kommer du att komma undan de flesta fällorna. Det flesta uppfostrar nog enligt könsroller ganska omedvetet eller med tanken att det inte spelar någon roll.
    Ja, förhoppningsvis är det väl så. Det är ju bara så svårt att hitta "rätt nivå" när man ser problem i samhället som är så tydligt kopplade till könsrollerna. Man vill ju barnen det absolut bästa. Men det kanske ger mer att lägga den extra "genusenergi" man har över på att, genom konstruktivitet, försöka påverka vuxna runt omkring oss. :)
  • Rar far
    lisis skrev 2009-11-24 22:18:27 följande:
    Min dotter gick på barndans i ett år och fick hela kittet med rosa ballerinakjol m.m. Sen ville hon sluta och i stället börja med brottning, för det hade hon provat på Sport Academy och det var mycket roligare än dans
    Haha, vilken störtskön vändning (och kanske bevis för att man inte ska snöa in sig _alltför_ mycket på skadligheten hos yttre attribut).
    lisis skrev 2009-11-24 22:18:27 följande:
    Sport Academy rekommenderas, barnet får prova en massa olika idrotter.
    Bra tips. Det finns här i stan så det är mycket möjligt att vi kollar upp.
    lisis skrev 2009-11-24 22:18:27 följande:
    Det kan ni ju tänka på när ni köper presenter, att fixa roliga saker som varken är sockersöta eller aggressiva. Det finns massor: såpbubblor, gatkritor, tuschpennor, leklera, ficklampor, kalejdoskop, bollar, böcker, pussel, klossar, träjärnväg, lego, spelkulor, fotbollsmål, kokböcker m.m.
    Yes, det är vi redan inne på, men det är riktigt bra med tips på mer kreativa, könsneutrala, presenter!
    allakantralla skrev 2009-11-25 10:52:15 följande:
    Intresset för det rosa och fluffiga gick över, men hon är väldigt kläd- och modeintresserad, något hon delar med min sambo. Hon skapade en modeblogg, vilket jag tycker är kreativt, och har börjat intressera sig för second hand kläder och vad man kan göra med dem.
    Skoj! Hela den grejen du berättade om med Aqua-kläderna lät ju jättebra. Just att styra in det hela mot något kreativt istället för att "bara" handla om det yttre.
    allakantralla skrev 2009-11-25 10:52:15 följande:
    Det är ju ändå ett gott liv man önskar åt sin barn, inte ett KORREKT liv. Men man kan visa dem vad man själv tycker är viktigt, genom att på olika sätt arbeta för förändring, både på det privata planet och i samhället.
    Exakt. Det kan nog inte betonas nog mycket att ens egna liv och agerande är en "uppfostringsmetod" som väger jättetungt.

    Fru Hennerdal skrev 2009-11-25 10:59:20 följande:
    Vi har en son och vill att han ska få ut så mycket av livet som möjligt. Det viktigaste tycker vi är att han får tillgång till allt. Någon sa en gång att man inte behöver ta ifrån flickorna Barbie, men man ska samtidigt tillföra annat.
    Visst ligger det mycket i det! Men det är svårt när man som förälder ser så mycket fel med t.ex. Barbies skönhetsideal. Man får kanske intala sig själv att det inte är "så farligt" ändå. Eller hitta dockalternativ så länge det fungerar. Det är ju främst när de blir lite äldre som jag misstänker att fabrikat blir viktigt på grund av vad kompisarna har.

    Fru Hennerdal skrev 2009-11-25 10:59:20 följande:
    Jag hoppas innerligt att min son växer upp till en person som trivs med tillvaron och inte upplever att han måste fejka en tillhörighet till en manlig stereotyp.
    Det är så svårt det där. Jag tror ju inte att män i regel fejkar exempelvis problem med känslor, men att många gradvis glider in i en sådan roll. Det talas mycket om tonårstjejer och att de mår dåligt p.g.a. skönhetsideal m.m., men det ska inte utesluta att vi talar om de problem tonårskillar har. För att hoppa in på ett mörkt ämne så minns jag att jag förvånades mycket över att det var fler tonårspojkar än flickor som tar livet av sig i Sverige. Jag tror det kan ha mycket att göra med att man befinner sig i en så fyrkantig roll där det inte är tillåtet att visa känslor, eller tala om dem.
    Sennaboo skrev 2009-11-25 11:11:17 följande:
    Jag skulle verkligen försöka tona ner det och sträva efter att hon fortfarande kan ta på det hon tidigare ville och se på det hon tidigare ville, dvs det hon var nöjd med innan hon påverkades av andra.
    Ja, det är ju det vi känner och försöker göra lite grand, men vi vill som sagt inte ingripa alltför mycket, så att det blir hämmande för henne. Att hon upplever sig begränsad. Det hela gick så himla snabbt också tycker jag, så vi blev lite tagna på sängen.
  • Rar far

    Fru Hennerdal skrev 2009-11-25 12:46:34 följande:


    Ja killarna har nog mycket dold problematik då de ofta hamnar i skym undan. Min man har ofta upplevt att det är svårt att få ta plats i en grupp av killar om man inte lever upp till traditionellt manliga egenskaper. Han har alltid haft en ganska mild och omvårdande karaktär och det räcker för att man ska känna sig lite utanför och inte passa in i alla sammanhang.
    Mm, känner igen mig i det jag med. Men även från kvinnor tror jag är vanligt. Bara nu med barnen i olika sammanhang - det kan verkligen kännas som man klampat in i någon annans revir . :)
  • Rar far

    Lady Dahmer skrev 2009-12-03 09:16:06 följande:


    - eftersom att OMGIVNINGEN kommer att göra sitt bästa för att förstärka min dotters flickiga kvaliteer så vill jag som förälder skapa balans.
    Exakt. Detta var jag helt inne på och tyckte att det gick problemfritt tills förskolan kom in i bilden. Men frågan är ju var man drar gränsen för sina kompenseringar? Låt mig ge ett exempel.

    Nu tycker jag SVT (som är det enda TV-sända de ser) är helt ok, förutom bl.a. nämnda Disney som dock ofta har fördelen av att gå på den senare halvan av Bolibompa. Men ponera att det längre fram sänds något jag starkt ogillar, men som kompisarna på förskolan ser allihop. Om jag undanhåller mina döttrar detta program, kan det ju samtidigt placera dem i ett utanförskap.

    Nu kanske just TV-program var ett dåligt exempel, men du kanske förstår vad jag menar med att de lätt kan hamna utanför om man kompenserar alltför mycket åt något håll.

    --

    Jag skulle förresten önska ett konkret tips. Det finns ännu inga Barbie-liknande dockor hos oss, men äldsta har uttryckt en önskan efter en sådan. Hon har ingen uppfattning om vad Barbie är, annat än en docka, så här är ett utmärkt läge att introducera en bättre typ av docka. Finns förslag på sådana? Jag såg en annan "dockfamilj" som t.ex. ska ha mer tanke bakom utformningen av kroppen: "Only hearts club". Spontant tyckte jag även den såg ganska "flickig" ut - det fanns t.ex. typ 1 variant av 10 med byxor. Men det kanske är det bästa man kan hitta?
  • Rar far

    Lady Dahmer skrev 2009-12-03 10:39:25 följande:


    Jag förstår oron, men samtidigt så kommer det uppstå hundratals situationer där "alla andra" gör nåt som du kanske inte är ok med. Det kommer finnas massvis med föräldrar som tillåter det ena och det andra, men det innebär ju inte att du måste göra det. Det är ju DU som bestämmer. Jag kommer inte låta min dotter titta på vad hon vill på tv. Det finns massvis med föräldrar somlåter sina barn titta på saker jag anser är helt oansvarigt. Du måste göra det du tror är rätt. Lita på dig själv.
    Jo, det är väl så. Helst skulle jag ju vilja kall till ett möte med de andra föräldrarna om liknande saker. ;) Men dels är jag lite rädd för att stöta mig med folk och dels så tror jag inte det skulle ge särskilt mycket. Jag var dock väldigt nära att ta upp visning av en medhavd Barbiefilm på förskolan (något som jag iofs efter "händelsen" indirekt lite diskret ifrågasatte genom att undra om barnen får ta med sig filmer hemifrån - vilket de tydligen inte får, oftast).

    Jag tror dock att det blir svårare och svårare ju äldre de blir. Förhoppningsvis är de då så säkra i sig själv att de inte måste "hänga på" trenderna. Men om nu ett kasst TV-program lockar kan ju ett alternativ även vara att som förälder sitta med och titta, så kan man kanske förklara sin ståndpunkt bättre efteråt.

    Lady Dahmer skrev 2009-12-03 10:39:25 följande:
    ah.. hon har inte uttryckt en specifik önskan om just barbie?? ignorera allt jag sa då och välj den där andra dockan!!
    Hon säger ju Barbie, men innebörden vet hon inget om ännu (hon har t.ex. kallat en rosa sagofigur hon fick i ett Kinderägg för "en barbie". :). Däremot så tror jag ju som du säger att fabrikatet kommer att kunna bli viktigare senare. I dagsläget tror jag "Only hearts club"-dockan funkar utmärkt och kanske är den det bästa man kan hitta.
  • Rar far

    Tack för stödet.

    Och bra tips med boken! Personligen kanske jag inte kommer våga ge den, men tänker definitivt rekommendera den för dem (om jag nu gillar den, men den låter som jag sa mycket lovande på beskrivningen). Att tipsa, "rätt person", om en bok man läst måste ju bara ses som positivt.

  • Rar far
    Lurvenpajsaren skrev 2009-12-03 11:16:53 följande:
    Jag har läst igenom tråden och vill bara uttrycka glädje över att det äntligen finns en konkret genustråd på FL där man faktiskt diskuterar genus och inte bara kontrar med massa nollfakta som jag kallar det. Det här är riktig diskussion på hög nivå med vettiga idéer och samtal. Väntar själv mitt första barn vilken dag som helst och blir glad över att se att jag/min man inte är ensamma om att ha dessa tankar om hur vi ska få vårt barn att bli den unika individ som hon/han faktiskt är. Tack för bra läsning!
    Roligt! Själv är jag ny på forumet, så jag vet inte riktigt vad som fanns tidigare. Som du säger är det skönt att känna att man som föräldrar med tankar om genus inte är ensamma mot världen.

    Lycka till med föräldraskapet och den utmaning det innebär!
  • Rar far
    Prospero skrev 2009-12-03 14:03:30 följande:
    Rar far skrev 2009-12-01 14:21:31 följande: Den ÄR klockren! Den är fantastiskt bra! Och jag har lånat ut den till förskolan och de tyckte den var så bra så de ska köpa in den själva. Ursprunget var att vår 4-åring sa som din lilla, att hon inte var fin när hon inte hade klänning. Efter några gånger blev jag gråtfärdig, vill ju att hon ska tycka att hon alltid är fin. Men vad ska hon tro när det alltid är många (inte vi...) som kommenterar vad fin hon är - BARA när hon har klänning. Å vad jag hatar klädfixeringen - ska den behövas när man är 3-4 år? Kom den så tidigt förr?
    Låter bra med boken!

    Precis samma känsla här. "Men du är ju alltid fin, vad du än har på dig!" biter inte riktigt. Man får jobba så att de förstår det. Upplever ni att det blivit bättre på den fronten? Man får mycket konkret att arbeta efter med boken?

    PS. Prospero - Shakespeare eller Per Åhlin? :) Eller namnet kanske finns på fler ställen iofs. DS.
  • Rar far

    Fin film! :)

    Nej, inga konkreta tips på det. Tänkte mer att det är något man får jobba in på annat sätt, att inte "bara" ord biter. Fast det lär ju ha någon effekt, att påpeka det när barnet kommer med påståendet. Annars kanske man kan försöka använda ordet ofta i sammanhang när kläder inte är inblandade. Som en slags kärleksförklaring istället.

    "Då blir jag en pojke!" fick jag höra från yngsta igår, apropå att ha byxor på sig. Då skojade jag lite med henne och frågade: "Men vad hade mamma på sig idag?", "Vad hade storasyster på sig?", "Vad hade förskolefröken på sig?" - "Är dom pojkar?"- sedan accepterade hon faktiskt byxorna direkt. :)

    Hmm, ja, det är svårt. Är det så att hon efterfrågar att köpa in dessa kläder, eller att ni har klädesplaggen hemma och att det mest är just de hon vill använda? Om det är det senare kan man ju försöka påverka "garderoben" så länge det går. Men den biten är ju också svår när man får tag i ärvda kläder osv. Får man den möjligheten känns det ju onödigt att köpa nytt hela tiden.

    För min äldsta är det just nu mycket att _prata_ lyriskt om företeelsen med rosa/glitter/hjärtan m.m., men hon accepterar det mesta i klädväg ändå. Hon dras till sådant, men när det kommer till kritan tycker hon t.ex. fortfarande jättemycket om att leka med sina pojkkompisar. Hemma i alla fall. Har en känsla av att det inte är så mycket uppblandad lek på förskolan. Med så stora grupper är det nog svårt att våga leka pojke/flicka, men där har ju pedagogerna en uppgift att jobba med. Att på ett naturligt sätt kunna blanda upp barnen, kanske inte hela tiden men då och då.

    Jag tror (eller hoppas) att det var en engångsföreteelse med Barbiefilmen. Att de i ett svagt ögonblick lovade att visa en medhavd film, men sedan kom på bättre tankar efter de såg den. Tänker definitivt ta upp det om det skulle hända igen. Jag lär bli varse av dottern. :)

Svar på tråden Genusmedvetenhet?