Med risk för att somliga ska sätta moralkakan i halsen 
Ni som är otrogna och där båda parter har förhållanden, var ses ni för era intima stunder? Givetvis ska det vara ställen där man inte riskerar snabb upptäckt!
Jag vill inte ta hem min älskare hem till mig, och inte heller åka hem till honom.
Behöver verkligen tips!
Fast nu var det inte det saken gällde, du vet inte hur mitt liv är i övrigt eller hur min man är eller andra faktorer som spelar in. Finns gott om andra trådar där man kan diskutera om det är fel med otrohet eller inte, håll dig till dem!
Nu är vissa lite OT..
Det handlar inte om sex, om orgasmer eller bristfälligt sexliv hemma, den situationen jag är i just nu har andra orsaker och är väldigt svår att ta sig ur just nu.
För alla som sitter på höga hästar och säger att de aaaaldrig skulle vara otrogna kan jag berätta att jag själv alltid sagt samma sak.
Jag tackar för de tips jag har fått!
Det är ju förvisso intressant att diskutera varför man är otrogen, skulle tro att det finns lika många skäl till det som det finns otrogna par.
Det går inte att generalisera och säga att alla som är otrogna är si och så, jag har ingen bristande moral i övrigt och har aldrig tidigare varit otrogen i ngt annat förhållande (jag är 33 år).
Den här mannen är min absolut största kärlek som jag återfunnit och skälen till att jag inte lämnar min man just nu väljer jag att behålla för mig själv.
Jag har fått bra tips på ställen i tråden, och jag antar att det inte går att vara otrogen på ett bekvämt sätt.
Det sexuella är väl en indikator på hur resten av förhållandet är.
Om jag själv börjar tappa känslorna för en man är de sexuella känslorna de första som försvinner.
Jag och min man har inte haft bra sex på 5 år nu, men det är inte därför som jag nu är otrogen. Visserligen är det fantastiskt att känna att jag fortfarande fungerar och kan känna lust.
Kan leva utan sex under en övergångsperiod, men jag kan inte leva utan respekt, bekräftelse och kärlek i mitt förhållande. Och definitivt inte med att vara rädd för den man lever med och totalt sakna tillit.
NU efter all denna tid är jag med någon som får mig att leva upp.
Steget mot skilsmässa är taget och jag håller på att ordna det för mig rent praktiskt innan jag pratar med min man.
What goes around comes around antar jag, så jag får väl igen i ett annat förhållande (det kanske känns bra för er som tycker jag hör hemma på soptippen) men själv kan jag tycka att jag levt i ett känslomässigt helvete och förtjänar lite lycka.
Anonym (=)) skrev 2009-11-29 11:56:37 följande:
Du kanske missat att jag skrivit att det första steget till skilsmässa är taget?
Jag har gett honom så många chanser och jag struntar faktiskt i om han har tillit till mig eftersom vi inte ska fortsätta tillsammans.
Jag har aldrig tidigare varit otrogen i något förhållande jag haft, har gett det här alla chanser med familjerådgivning och en massa tid&energi. Men nu går jag vidare!
Anonym (2) skrev 2009-11-29 21:32:54 följande:
Anonym (numera trogen) skrev 2009-12-16 16:03:39 följande: