Bajsar på sig

Hej,

dottern är drygt 5 år gammal och bajsar ibland på sig.
Det började bli ett problem förra sommaren och har kommit i perioder.
Ett tag trodde vi att det gått över och att hon "vuxit ifrån" detta.

Jag och mamman är förtvivlade och söker alla möjliga och omöjliga orsaker.
Är det vårt fel?, är det psykologiskt?, kan det vara en rent fysisk defekt? osv.

Bakgrund:
När dottern var liten 1-2 år gjordes en mindre utredning om motoriska störningar men med tiden avskrevs detta då hon visade normal utveckling.

2-5 års perioden har kantats av okontrollerbara utbrott och total oförmåga att ta till sig andras viljor som t.ex. lillasysterns eller vad vi föräldrar säger.

Samtidigt finns ett konstaterat fysiskt problem med kissningen där hon inte känner "att det är dags" samt har problem att tömma blåsan helt . Hon går regelbundet hos uroterapeut som även säger att det inte finns någon koppling alls med detta till bajsningen utan att det snarare kan vara psykiskt.

För det mesta har det handlat om att hon håller sig för att hon inte har tid att gå på toaletten, blir hård och får lite läckage. Fram tills senaste månaden så har det endast vid mycket få tillfällen varit "riktigt" bajsat i trosan.
Nu den senaste tiden har det inträffat 1-2 ggr/veckan vilket gör oss oroliga eftersom utvecklingen går åt helt fel håll.
Hon säger själv att hon "känner inget" vilket vi har svårt att köpa, det låter endast som att hon låtsas som att det är samma sak som med kissningen.

Oavsett hur vi föräldrar reagerar, arg, besviken, neutral, lugn, kommunikativ så är hon ofta märkligt glad när det händer. Kan säga "Jag har bajsat på mig, hihi".

Pga. ovan nämnda utbrott och bråk blir det vissa perioder en hel del gräl och det vi känner är att detta på något sätt triggar mer "misstag i trosan".

Just nu känns det hopplöst och vi vet inte hur vi ska förhålla oss till hela situationen för att det åtminstone ska börja gå åt rätt håll igen.

Tips?