Inlägg från: skumgodistessan |Visa alla inlägg
  • skumgodistessan

    Anklagad för att nästan kvävt hans barn (Långt)

    Hej
    skriver här för att få avreagera mig lite, skulle även vara tacksam för era åsikter i det hela!

    Jag har varit tillsammans med min man i snart två år, vi gifte oss nu i maj.
    När vi träffades hade han en dotter på 2,5 år, detta gjorde mig ingenting eftersom jag älskar barn. Jag har alltid velat ha barn och jag jobbar med barn.

    Mitt problem började när jag lämnade allt och flyttade 25 mil för att leva med min nya familj.
    Min lilla bonus var välldigt bortskämd, hon fick nästan allt hon ville bara hon fick ett utbrott och började skrika, min man tyckte väll synd om henne eftersom han bara har henne varannan vecka.
    Nu när hon blivit större ( hon är snart 4,5 ) har hon börjat anklaga mig för att jag slår henne. detta har hänt ett antal ggr. En gång började hon när vi bara skulle gå på toaletten inne på en mack ( alltså hon gallskrek inne med mig på toa att jag slog henne, lät nästan som hon fick en kniv i sig).
    Detta låter jag inte påverka mig så mycket, klart att man blir arg och ledsen men ändå.

    I alla fall så får jag tjata på denna 4åring varje måltid om att hon måste tugga maten eftersom hon bara stoppar in och sväljer.
    Familjen va hos några vänner i sthlm för ett tag sen, då vart bonusens far ute på kvällen, så jag och min väninna beställde hem sushi till oss 2 och bonus.
    Flickan stoppar ris i munnen och pressar ner i halsen så det fastnar. Hon blir BLÅ!
    vi fick som tur va upp det, men ungen tuggar fortfarande inte.

    Igår va mina svärföräldrar här och svärfar påpekade att vi är ALLDELES för hårda mot ungen.. " hon är ju bara ett litet barn"
    Detta resulterade i, när bonus lagt sig och svärföräldrar åkt hem, ett bråk.
    Att jag skulle vara för hård mot flickan.. jag säger till henne när hon gör saker som jag inte accepterar ( lögner om att jag slår henne, att hon inte tuggar maten, hon slår andra som inte gjort nått, slår vår lilla valp på 8 veckor i huvudet flera ggr, m.m)
    Mannen häver då ur sig att det va ju inte flickans fel att hon satte i halsen så hon blev blå, det va ju faktiskt mitt och min vänninas fel för att vi inte hade delat maten!
    Men seriöst, ska jag sitta och skära ris till en 4 åring? Jag trodde att dom hade tänder att tugga med!

    Allvarligt, jag tar hand om hans dotter mer än han själv, är hemma och badar och lägger henne på kvällarna när han tränar. Jag får hela tiden säga ifrån för att ingen annan gör det, men vem får skiten?
    Jo JAG!

  • Svar på tråden Anklagad för att nästan kvävt hans barn (Långt)
  • skumgodistessan

    Hej tack för råden, jag har pratat med min man ett antal gånger om hur vi ska uppfostra henne och har även tagit upp detta om bup, men tyvär så anser både min man och hans föräldrar att " det är inget fel, hon är som vilket annat barn som helst"
    När jag nämnde bup fick man nästan utskällning för det, det där ju inte precis för att man vill va elak..
    Det tråkiga är att man tycker mindre om flickan ju mer det flyter på. Detta är så klart INTE flickans fel utan en kombination av hennes beteende och att det inte är accepterat riktigt att man säger ifrån..

  • skumgodistessan
    pluvdo skrev 2009-11-27 16:23:45 följande:
    egentligen inte relevant, men vad gör du med en valp på 8 veckor? de skall väl inte lämna sin mamma så tidigt.
    Inte för att det va detta jag ville ha kommentarer om, men en valp får enligt lag lämna mamman efter 8 veckor!
  • skumgodistessan
    violis skrev 2009-11-29 18:47:39 följande:
    Det är INTE normalt beteende för en 4.5 åring! Ett barn i den åldern ska kunna dela all sin mat (undantaget endel kött odyl)äta ordentligt med kniv och gaffel och tugga maten!Vid den åldern ska man också klara sig själv mer el mindre på toa-har man kissat ska man klara sig helt själv och man bör också börjat öva på att torka rumpan själv när man bajsat( de behöver fortfarande hjälp att kolla så att det blir ordentligt gjort )Att man inte slår NÅGON oavsett om det är ett barn el djur ska de också ha klart för dig-att de sedan kan bli osams med kompisar/syskon och smälla till dem (kompisar någon enstaka gång,syskon mer ofta) kan ju hända..djur ska de ABSOLUT veta att man INTE får slå!Att hon ljuger ,ja att barn bättrar på sanningen det händer fast man brukar inte ljuga om att någon slår dem i den åldern.Så "som vilket barn som helst" skulle jag inte säga att hon är!Går hon på förskola-och i så fall hur fungerar det där?Funkar det bra där så kan det vara ett fal av att hon lärt sig manipulera sin pappa för att få hans uppmärksamhet genom att uppföra sig illa/som en bebis.Handlar det om uppmärksamhet så kanske det hjälper om pappan får ta mer och du kan ta ett steg tillbaka och vara den "roliga" personen i flickans närvaro som leker och hittar på skoj saker-du slipper ju också utsätta dig för att bli oskyldigt anklagad om du inte tillbringar en massa tid ensam med dottern-dessutom- om nu pappan tror på dottern och att du är "boven"hur kommer det sig då att han "låter" dig passa dottern då???..om dina idéer skulle vara så dumma (vilket de INTE är!)hur kan han då med gott samvete lämna dottern med dig??Vad jag har för "expertis"..tja bortsett från en högskoleutbildning-innehållande bla barns utveckling-vilken utbildning?jo förskollärare som jag dessutom jobbat som i drygt 15 år!
    Jag har pratat med min man om att han behöver ge dottern mer tid, särskillt eftersom han vill ha varannan vecka, då borde man väll vilja umgås med dottern?!
    Han vet att det bara är lögner när hon anklagar mig för att slå henne, och jag vet att han litar på mig så mycket att han lämnar henne ensam med mig. Därför känner man sig ju lite frustrerad när man får sådana kommentarer om att det va mitt fel för att jag inte delade maten o.s.v.
  • skumgodistessan
    lillie skrev 2009-11-29 19:13:40 följande:
    Fast just sushi kanske inte är det bästa att ge en 4-åring som har svårt att tugga.
    Alltså sushin delade vi så klart lite men det va riset som hon inte tuggade utan bara pressade ner i halsen. Har testat med att säga till henne om hon inte tuggar så blir det bäbismat. då har jag någon gång mosat hennes mat vilket bara resulterar i att hon blir förbannad för "bäbismaten" och hon bara sväljer eftersom hon inte "behöver" tugga..
  • skumgodistessan
    hannaliza skrev 2009-11-30 11:22:09 följande:
    Har ni kollat så att hon inte har några problem med tänderna eller bettet?Jag hade själv ett fel på emaljen på mjölktänderna som gjorde att jag fick ont av att tugga - och alltså inte gjorde det så gärna. Jag tror att mina föräldrar hade liknande problem med mig innan det upptäcktes.
    nej hon har inget fel på tänderna, hon har ju varit hos tandläkare förut och dom har inte kommenterat att nått varit fel, och flickan klagar inte på att det gör ont att tugga..
  • skumgodistessan

    Jag lyckades få min man att ta med ungen till barnpsykologen, efter vi kom dit har det blivit bättre. Mycket faktiskt för att psykologen bekräftade det mesta som jag sagt till min man angående situationerna som uppstått. Nu väntar vi ett gemensamt barn så nu hoppas jag att vi hinner jobba med det sista innan bebisen kommer i slutet av november.

Svar på tråden Anklagad för att nästan kvävt hans barn (Långt)