Anklagad för att nästan kvävt hans barn (Långt)

Vad har flickan det här med att du slår henne ifrån är min första spontana reaktion... Att hon slår hundvalpen samt andra.
Kan det finnas andra i hennes närhet som är hårdhänta mot henne?
Tycker ni ska följa upp detta.
Kontakta BUP!

Nej, det är INTE normalt att behöva skära ris till en 4,5 åring.
Om din sambo inte förstår detta eller om han inte vill gå vidare och kolla upp hennes beteende så kan du förklara för din sambo att så länge du och han inte kan komma överrens om vilka regler som gäller och hur hon ska uppfostras så får han vackert sköta det själv och att du inte längre är tillgänglig som barnvakt eftersom du inte vill bli oskyldigt anklagad.

Hade jag varit du hade jag aldrig velat vara ensam med henne och bli anklagad för saker som du då inte har vittne till att det inte hänt.
Tänk om någon anmäler dig till soc, du arbetar ju med barn. Det skulle ju vara katastrof för dig.

Mitt första intryck av att hon beskyller dig för att slå henne när du inte gjort det är att hon blir slagen av någon annan.

Det verkar som om du behöver ta ett seriöst samtal med din man om flickans uppfostran. Att du bor faktiskt också bor där och du har rätt att säga till om saker, du ska inte behöva få skit för att du inte delade ris åt en nästan fem år gammal tjej och för saker du inte gjort.
att ni behöver ta reda på varför flickan ljuger om att du slåss är för att jag undrar om det ligger något annat bakom. Hon har ju troligen fått det någonstans ifrån... och det är inte okej. Det skadar henne och er.

egentligen inte relevant, men vad gör du med en valp på 8 veckor? de skall väl inte lämna sin mamma så tidigt.

Flickan mår ju uppenbart inte bra, håller med övriga. Tycker det kan vara en idé att kontakta bup, innan detta går över till ännu värre beteendeproblem. Samt att du helt klart måste ta ett ordentligt snack med din man om situationen, vad tror han? Att man aldrig får säga nej till ett barn?! Ni måste diskutera uppfostran. Vad vill han att hans dotter ska bli, hur vill han att hon ska utvecklas?

Hur som helt tycker jag att detta låter som ett ganska akut problem, och det är trots allt flickan som behöver HJÄLP. Hon behöver absolut inte skäll, men så tror jag inte att du tänker heller iofs, men ändå. Förmodligen behöver hon tydliga och konkreta gränser, men hon är det något som oroar henne (eller om någon tex slår henne) så måste hon också få hjälp och stöd i detta.

Ingenting av det du rabblar upp är öht särskilt normalt beteende, förstår inte riktigt detta med maten? Har hon blivit tvingad när hon var liten? Det är något som inte är som det ska... kontakta bup är mitt huvudsakliga råd, och få hjälp med att förstå flickans beteende.

Det är absolut INTE ditt fel!!!

Hej tack för råden, jag har pratat med min man ett antal gånger om hur vi ska uppfostra henne och har även tagit upp detta om bup, men tyvär så anser både min man och hans föräldrar att " det är inget fel, hon är som vilket annat barn som helst"
När jag nämnde bup fick man nästan utskällning för det, det där ju inte precis för att man vill va elak..
Det tråkiga är att man tycker mindre om flickan ju mer det flyter på. Detta är så klart INTE flickans fel utan en kombination av hennes beteende och att det inte är accepterat riktigt att man säger ifrån..

Tycker han det är normalt att en 4-åring inte kan äta som folk?
Tycker han det är normalt att hon ljuger, skriker och anklagar dig för misshandel?
Tycker han det är normalt att en 4-åring slår djur och människor som om hon inte vore äldre än 1½?

Normala, friska barn utvecklas, och får de rätt uppfostran slutar de slå när de har börjat utveckla en empati och impulskontroll. I 3-årsåldern ska ett barn normalt sett ha förståelse för att det är ett dåligt beteende samt kunna hindra impulsen att slå. Vår tjej som är nyss fyllda två slår ju inte ens utan anledning längre!

Normalt är att barn behöver gränser för att kunna förstå sig själva och sin omvärld. Ett barn mår INTE bra utan gränser. Ett barn måste få lära sig rätt och fel.

Om inte flickan får lära sig vad som är rätt och fel kommer hon inte kunna utveckla en fullgod empati!!! Detta måste ni ju ta tag i omgående, och det är ju rent tragiskt att pappan inte förstår att barn som växer upp måste ha VÄGLEDNING för att kunna bete sig normalt i ett samhälle och samspela normalt med andra människor!

Visa honom den här tråden.

Kan förövrigt tillägga att jag har läst utvecklingspsykologi och om barns utveckling under flera år på universitetsnivå. Jag vet vad jag pratar om. Tar han inte detta på allvar kommer problemen bara eskalera!

Det är INTE normalt beteende för en 4.5 åring! Ett barn i den åldern ska kunna dela all sin mat (undantaget endel kött odyl)äta ordentligt med kniv och gaffel och tugga maten!
Vid den åldern ska man också klara sig själv mer el mindre på toa-har man kissat ska man klara sig helt själv och man bör också börjat öva på att torka rumpan själv när man bajsat( de behöver fortfarande hjälp att kolla så att det blir ordentligt gjort )
Att man inte slår NÅGON oavsett om det är ett barn el djur ska de också ha klart för dig-att de sedan kan bli osams med kompisar/syskon och smälla till dem (kompisar någon enstaka gång,syskon mer ofta) kan ju hända..djur ska de ABSOLUT veta att man INTE får slå!
Att hon ljuger ,ja att barn bättrar på sanningen det händer fast man brukar inte ljuga om att någon slår dem i den åldern.
Så "som vilket barn som helst" skulle jag inte säga att hon är!
Går hon på förskola-och i så fall hur fungerar det där?
Funkar det bra där så kan det vara ett fal av att hon lärt sig manipulera sin pappa för att få hans uppmärksamhet genom att uppföra sig illa/som en bebis.
Handlar det om uppmärksamhet så kanske det hjälper om pappan får ta mer och du kan ta ett steg tillbaka och vara den "roliga" personen i flickans närvaro som leker och hittar på skoj saker-du slipper ju också utsätta dig för att bli oskyldigt anklagad om du inte tillbringar en massa tid ensam med dottern-dessutom- om nu pappan tror på dottern och att du är "boven"hur kommer det sig då att han "låter" dig passa dottern då???..om dina idéer skulle vara så dumma (vilket de INTE är!)
hur kan han då med gott samvete lämna dottern med dig??

Vad jag har för "expertis"..tja bortsett från en högskoleutbildning-innehållande bla barns utveckling-vilken utbildning?jo förskollärare som jag dessutom jobbat som i drygt 15 år!

Jag ser det nog lite annorlunda..

De flesta barn jag råkat på har haft perioder när de testar de förbjudna orden "hon/han slår mig!!" när det är uppenbart att ingen slår dem alls. Barn idag VET att ingen får slåss, och speciellt att de vuxna inte får slå dem. De flesta kommer också på att det här är ett maktinstrument som de kan använda när de vill skapa drama... oftast sägs det alltså i situationer när det är uppenbart att det är fejk. En liknande sak är att många barn kommer på att de kan säga AJ när en vuxen så mycket som närmar sig, eller talar om för dem att de gjort något fel.

Barnen vet givetvis inte vilka följder ett sådant uttalande kan få. De vet bara att man inte får säga sådant och att de vuxna runt om blir nervösa. Det är givetvis inte alla barn som sätter det i system, men de flesta testar det någon gång.

Spontant så tycker jag att din partner är boven i dramat som inte ger dig något stöd, och som låter dig sköta om tjejen så mycket på egen hand.
Ni behöver ta ett snack med henne om vad som händer om man låtsas saker som inte är sanna. Likaså ett allvarligt snack om att vara snäll mot djur, samt punktmarkera henne så hon inte fortsätter.

Och givetvis ska en 4-åring kunna äta själv.

Slutsats: jag ser en rätt normal tjej som blivit bortskämd. Om det är någon som behöver bup så är det nog pappan.

Fast just sushi kanske inte är det bästa att ge en 4-åring som har svårt att tugga.

Miss Cee skrev 2009-11-29 19:00:49 följande:

att flickan INTE mår dåligt menar jag.

Har ni kollat så att hon inte har några problem med tänderna eller bettet?

Jag hade själv ett fel på emaljen på mjölktänderna som gjorde att jag fick ont av att tugga - och alltså inte gjorde det så gärna. Jag tror att mina föräldrar hade liknande problem med mig innan det upptäcktes.

Om hon har problem att tugga så kan det faktiskt ligga underliggande orsaker till det. Be BVC om en remiss till en logoped som får kolla upp henne. Det kan hända att hon faktiskt inte kan tugga även om hon är 4 år och då behöver hon hjälp med det. Är hon svartsjuk på dig? Hur är hennes relation till sin pappa? Tycker att det låter som hon vill ha uppmärksamhet från sin pappa och är svartsjuk på dig och därför kommer med sådana anklagelser mot dig. Låter inte som flickan mår riktigt bra och behöver hjälp. Pappan gör bara henne en bjrntjänst om han nekar henne den hjälpen.

jo en fyra åring borde kunna äta ris åt minnstone själv, köttet får men naturligtvis hjälpa till med i den åldern anser jag,
mina bonusbarn när jag träffa dom de var ca 5 o 7 år gamla 5 åringen använde då fortfarande nappflaska när han skulle dricka, men jag dukade aldrig fram det utan en mugg visst var det protester  men jag inser att jag gjorde rätt. så även min man.
 nu är de 17 o 19 år och nu först hävdar de att jag misshandlar dom, men jag har aldrig varit ensam med dom det senaste då anklagelserna började komma, och att vi har två gemensamma barn på 7 o 9 år, där emot fick jag ett slag i ansiktet av biomamman när jag skulle lämna donusdottern (vilket hon såg när hon var nio) i skolan och hon fick böta för det, vissa tycker jag var elak som anmälde henne men ska man bara acceptera sånt.
 
i början accepterade dom mej trots lögner o gap o skrik ifrån biomamman, o nu anklagas för misshandel de vet ju vad som är sanning el ej,
de har ännu inte gått till polisen med deras falska anklagelser.  
och säger att de skulle stå o skratta på min begravnig.
det gör så ont i mitt hjärta.
men håller men Tereza försök få hennes pappa till bvc bättre att kolla upp än att strunta i detta Kan ju vara allvarligt.

Låt pappan ta hand om henne själv och hjälp till ibland. Huvud ansvaret är faktiskt hans och eftersom han har skaffat sig ett barn så får han skippa träning osv för att ta hand om barnet, vill han inte det så kanske mamman vill ha dottern på heltid.

Jag lyckades få min man att ta med ungen till barnpsykologen, efter vi kom dit har det blivit bättre. Mycket faktiskt för att psykologen bekräftade det mesta som jag sagt till min man angående situationerna som uppstått. Nu väntar vi ett gemensamt barn så nu hoppas jag att vi hinner jobba med det sista innan bebisen kommer i slutet av november.