Problem med en schäfer...

Hejsan!

Tänkte bara be om lite råd. Detta gäller egentligen inte mig, men man blir ju berörd ändå. Mina föräldrar har en scäferhane som nu närmar sig 1 år.
Vi är all vana vid hundar, då jag och mina bröder är uppväxta med dom.
I april förra året avled en kamrat till oss, också det en schäferhane. Han blev 12 år.
Honom hade vi aldrig några problem med, han var lugn, snäll, go och glad.
Nu till problemet....Jag älskar hundar, särskilt schäfrar, men jag drar mig för att hälsa på hos mina föräldrar. Max, som han heter, är otroligt jobbig. Han lyssnar inte för fem öre. Han är väldigt stor (pappan var stor), och bara dundrar fram.
Han kan va ute och leka och springa, för att sedan komma in och vila tio minuter, men sen är han igång igen. Han har bitit sönder en plastmatta, alltså en sån som sitter fast i golvet om ni förstår vad jag menar. En ny lades in...min far var ute en timme, kommer tillbaka, mattan är uppriven. Max har märgben, vanliga tuggben, någon leksak, aktiveras ute, söker mm...
Okay, har läst om överstimulering osv, men grejen är att, som jag skrev i början, han lyssnar verkligen inte. Man kan säga till hur många gånger som helst.
Tycker synd om min mor, hon säger att: "Nu har jag verkligen försökt med allt, jag är van, jag vet hur jag ska göra, men nu tror jag att jag ger upp snart..."
Max är verkligen jättefin och snäll, men vad fasen ska man göra!?
Som sagt, vi är vana hundägare, men nu är fantasin slut.
Ska man kontakta veterinär eller hundpsykolog?
Någon som har varit med om detta?
Sedan undrar jag också om någon vet orsaken till varför han inte lyfter på benet när han kissar...är han bara väldigt sen med detta?