Jag känner mig helt handlingsförlamad

Du skriver om och om igen att du inte är deprimerad. Nästan som ett mantra.
Men av hela din beskrivning verkar det som att du faktiskt är deprimerad. Depression yttrar sig framför allt i oföretagsamhet och trötthet, att inte orka sätta igång någonting, att må dåligt av sitt eget beteende etc.
Du skriver också att det liksom går nedåt i en spiral, lite längre ned för varje gång. Så det verkar vara dags att verkligen göra något åt det, så att dalarna inte blir ännu djupare.

Det verkar också som att du träffar väldigt få människor, och att du skulle må mycket bättre om du gjorde det. Det jobbigaste är att sätta igång, men du skriver att du har möjliga träningskompisar; så varför inte kontakta dem? Om ni bestämmer tider för träningen är det kanske lättare för dig att hålla dem.

Du skulle också kunna beställa tid för en psykolog för ett enda samtal. Få hjälp med att "bedöma situationen" och kanske några knep för att komma ur den.

Det är vanligt att man tror att den som är deprimerad bara gråter.
Jag har varit deprimerad många gånger, långa perioder. Men jag gråter aldrig då. Jag kan t o m känna mig glad ibland. Men inte när jag mår som allra sämst. Så det är ett bra tecken för dig!!

Att dra sig undan människor är nästan regel vid depession.
Det är en ond spiral. Man skulle må väldigt bra av att göra något (t ex träna) och att träffa folk, men man gör inte det. Och så mår man ännu sämre av sin egen oföretagsamhet.

Du är inte sämre för att du söker hjälp; tvärtom. Du är stark som inser ditt eget behov och gör något åt det. Jag tror att psykologen skulle fokusera på dina starka sidor.
Tänk på att det är massor av människor som går hos kuratorer eller psykologer och som inte alls är svaga. Du ser dem runtomkring i samhället. De är starka, eller har blivit starka genom samtalen.

Glad om jag kunde hjälpa dig lite. Har som sagt mycket egen erfarenhet, men när jag bäst behövde det fanns inte nätet ....

Känner du till KBT? Kognitiv beteendeterapi.
Det är en terapiform där man inte gräver djupt i det förflutna utan fokuserar på hur patienter har det här och nu. Man lär sig metoder att känna igen var det dåliga måendet kommer ifrån och att tackla dem. Som om man regisserar sig själv. Inte ytligt, utan verkligen att tänka på nytt sätt och att undvika det som medför dåligt mående.

Mia Törnblom har skrivit ett par bra böcker. Den första heter Självkänsla nu.

Jättekram till dig!

Jag blir så glad att höra att du kan tala med din man och att han förstår. Då kan du få stöttning av honom. Om du bor nära en stad kan du åka dit på kvällen och bara gå en runda på gatorna. Vi enstöringar behöver ibland stads- hellre än skogspromenad.