Unga mödrar Danmark

Hon är inte anställd heller ;)

Men ja hon ser bra lustig ut i skallen. Hon har satt i nåt löshår, men jag tyckte inte att hon gjorde något vidare jobb när man ser precis vart hennes egna slutar.

Well, det kanske är enklare att faktiskt ha dem på skilda håll. Jag hade nog känt mig mer avslappnad på så vis. När han kommer på besök en stund så kan man väl stå ut med att vara lite mer nogrann med hygienen os v, men det kan nog bli påfrestande att behöva krångla 24 timmar om dygnet, om det nu finns en annan lösning.

Det är hon, hon har haft den bilden på något community förut. Där hade hon även andra bilder där man tydligt såg att det var hon.

Kan det inte vara så att ursprungsinlägget är borttaget då?

Då får vi hoppas att det händer minst lika mycket i kvällens avsnitt då, så vi har att prata om här sen :P

Så slipper vi tröka med tjafs i tråden menar jag....

Fler av de här mammorna har ju inga fäder till barnen med i bilden, blir det då automatiskt fel med avlastning? Jag bor med pappan till mitt barn och vi delar på bördan, innebär det att jag egentligen inte ville ha barn eftersom jag inte lyfter hela lasset själv?

Sen att svära os v till sitt barn är väl kanske inte så super, men det är småtjejer vi pratar om. När vi talar om Hanna så tycker jag att hon gör ett förhållandevis bra jobb med sin dotter....till skillnad från andra mödrar i serien.

En del i föräldraskapet är väl att man ska kunna be om avlastning när man behöver det, inte bara bita ihop och "visa hela världen att jag minsann kan själv". Meningen med att bo på ett mödrahem är väl att man ska få stöd i att vara mamma, i det långa loppet så ska hon kunna klara livet med ett barn. Men på vägen dit så måste man väl få be om hjälp och stöd. Jag som är 30 plus hade inte heller anat hur tufft det kunde vara att ha smått, men jag kanske tacklar det på ett annat sätt en en 18-åring.

Visst kan man välja tillfällen lite bättre det håller jag med om. Att be om avlastning rent generellt tycker jag dock inte är fel. Dessutom så tycker jag att det är lite skevt om mödrahemmet enbart skall stå som några slags bevakare över mammorna. De är där av en anledning och det är att de behöver extra stöd i att ta hand om sina små. Det kommer uppenbarligen inte naturligt för alla och då är det väl bra om det finns folk som kan hjälpa till. På dig låter det lite som att "Nehepp...du kunde inte det här, nu tar vi ungen". Meningen är väl att de till slut ska känna sig trygga i sin roll som förälder. Nog tror jag att man noterar hur mammorna hanterar sina små, detta resulterar säkerligen i samtal där man påpekar och förmodligen kommer med råd hur man kan göra istället.

Det är trist att du är mer eller mindre ensamstående, men det är ju super att du känner att du klarar det galant. Jag är däremot glad att jag har min sambo, men självklart så får man väl finna sig i den sits man är.

Jag tror inte att te x Hanna tänker att "buhu här sitter jag ensam med ett barn", men hade hon haft en pappa i närheten så hade det väl fallit sig naturligt att han fick stå för avlastningen. Den som säger att man ALDRIG är i behov av något sådant, tror jag modifierar sanningen en aning ;)

Jag reagerar starkare på en del i serien som inte ens försöker tänka på vad som är bäst för deras barn. Att flytta stup i kvarten, ge ungen smörgås till middag eller byter karlar som en annan byter strumpor.

Ja men det är ju så jag menar att funktionen på ett mödrahem bör vara. När jag läste ditt inlägg så kändes det som att det var någon slags kontrollverksamhet.

Jag kan erkänna att jag också har brutit ihop när saker och ting blivit för tungt, att lätta på trycket är nödvändigt emellanåt.

Well, nu handlar det här om unga mammor som säkerligen behöver stöd i större utsträckning än någon som kommit upp lite mer i åren. Jag menar inte att alla unga mödrar behöver hjälp, men jag skulle tro att det är vanligare än hos "vuxna". Är det så att en mamma inte på något sätt eller med några medel knyter an till sitt barn, så är det väl klart att det är på sin plats att fundera på åtgärder.

Jag tycker dock att Hannah gör sitt bästa, om vi bortser från rökning os v...för de har uppenbarligen inte samma attityd till den som vi här i Sverige.

Hon fick en depression efter förlossningen av sin son, det är viss skillnad. Det är väl inte så säkert att det alltid innebär barnets bästa att bara låta det bero. Det var väl dessutom pappan som i hennes svaga sits i princip arbetade henne till att skriva sonen på honom. Var det inte så att hon gick igenom papprena med någon, som ansåg att de faktiskt inte var giltiga eftersom hon vid påskrivandet inte ansågs vara vid sina sinnes fulla bruk?

Jag tolkade det som att det handlade om en depression som hon dessutom sökte hjälp för. Vid en förlossningsdepression så brukar man ju bl a ha svårigheter att knyta an till sitt barn. Har hon sagt att hon i nuläget inte har några moderskänslor så har jag missat det. Å andra sidan så är det väl kanske svårt att riktigt veta hur man känner, när man missat så mycket.