Hej. Jag väntar tvillingar i slutet på april, men har dock fått det tråkiga beskedet att dem eventuellt lider av twin to twin transfusion syndrom. Undrar mest om det finns någon annan med tvillingar som har TTTS? Om det har gått bra för er m.m!?
Hej! Här kommer en liten uppdatering om vad som hände med mig!
Vi fick åka till Köpenhamn och träffa Connie. Otroligt duktig och snäll läkare. Dem sa till oss att våra flickor hade TTTS, men det var bara i första stadiet. Vi åkte ner till Köpenhamn 3 gånger för att kolla så det inte hade gått längre. Tillslut fick vi iallafall börja gå på UL här i växjö 2-3 ggr/ veckan. Förutom TTTS så hade den ena tvillingen en tillväxthämmning och dåligt flöde i navelsträngen. Ingen trodde att dem skulle stanna kvar i magen längre än till v.26.
Dagarna gick iallafall och man började ju bli gansks så orolig om vad som skulle hända. Hjärtat stannade nästan varje gång man skulle på UL.
Det blev iallfall v.29 och då bestämdes att jag skulle ta en cortisonspruta för att påskynda lungornas utveckling. Klockan 8 söndagen den 14/2 tog jag den första sprutan. När jag ändå var inne tog dem även urinprov och blodtryck. Det visades då att jag hade fått en kraftig havandeskapsförgiftning också, så jag blev inlagd. På kvällen kl 20.00 var det dags för spruta nr. 2 och då tog dem även en ctg-kurva och då visade det sig att lilla tvillingens hjärtljud sjönk.
Det blev akut snitt. Var i chock och fattade ingenting. Låg bara och skakade. Ut kom iallafall 2 underbara flickor som vägde 1140 resp 1280 gr. Lillan fick upplevningshjälp.
Detta hände klockan 01.02 på natten och inte förräns klockan 8 på morgonen fick jag äntligen se dem för första gången. Dem låg då i respirator så man såg ju tyvärr inte så mycket ändå.
Vi fick ligga på neonatalen i 7 veckor och 4 veckor med hemsjukvård. Vi åkte hem med syrgas till båda flickorna.
Nu 4 månader senare mår dem jätte bra. Nu väger dem ca 3400 och 4100 gr. Man kan kanppt förstå att det har gått så bra. Det var många långa tuffa veckor på sjukhuset, och man visste aldrig hur det skulle gå. Ena dagen såg allt bra ut, medans andra dagen såg allt mycket sämre ut. Trodde aldrig att jag skulle våga säga att nu är allt bra. Men det är det, och jag är så glad!
Efteråt tog dem en analys på min moderkaka för den såg lite konstig ut. Dem hade då även upptäckt en blödning på den.
Hoppas att det går lika bra för er andra som det gick för mig. Mina tankar går till er! :)