Efter en diskussion är jag lite osäker..Är vi för hårda? (långt)

Låter ju jättenormalt. Vi gör samma sak med dottern. Hon fick börja med mugg runt 1 år och hälde hon ut det tog vi bort glaset en stund, samma med tallriken. (Vi gjorde ingen stor grej av det utan bara markera lite lätt.)

Är det nån som tycker ni är för hårda eller varför undra du?

Det där med att smaka löste jag lätt när jag kom på en sak en dag.
Jag sa till sonen "Men tänk om det du inte smakar på visar sig vara det godaste du någonsin smakat i hela ditt liv, tänk vad du då missar".
Han skrattar nu varje gång han skall prova något nytt för han tänker på den meningen och säger den till mig oxå när jag är tveksam över något

Reglerna i sig är väl normala. Ser inga konstigheter alls.

Sen kan det ju vara skillad på HUR man ser till att reglerna följs. Är det kadaverdiciplin så att om en 5-åring med kort koncentrationsförmåga råkar sparka till någon så åker han/hon från bordet är det väl inte så bra. Inte heller om man har regler men inte bryr sig om ifall de följs.

Tack för era svar!!

Det var en diskussion med min mamma som gjorde att jag började fundera för hon mumlade något om att det kanske var för mycket att begära av en 1,5-åring och att hon måste få vara liten också...men det är ju klart att hon får en annan nivå på regler än storebror. Sen läste jag en tråd här på fl med frågan om det var för tidigt att sätta gränser för ts, ifrågas, barn (har för mig att barnet var ca 1,5 men jag kan ha fel...Inte yngre än 1 iaf) och jag hajjade verkligen till på den frågan eftersom vi har de regler vi har. De är inte speciellt många men vi håller på dem!

Det där med att sparka under bordet-regeln började vi med för att 5-åringen som numera är rätt läng sparkade mig på smalbenen mer eller mindre konstant så nu har vi en "5-ggr-per-måltid-regel" där han får gå från bordet om han inte slutar efter den 5:e gången vi säger åt honom att sluta.

Det är inte mycket mat han måste smaka. Bara så pass att han faktiskt SMAKAR maten.

little squirrel skrev 2009-12-11 20:20:27 följande:

Jag har aldrig förstått den där åsikten att man ska vänta till en viss ålder innan man inför några regler.
Inför regler redan från början, men anpassa dem till barnets ålder i stället!
Ett konkret exempel: När min dotter var bebis fick hon inte dra mig i håret. Det innebar inte att jag skällde på henne när hon gjorde det, men jag sa vänligt att det gjorde ont och tog loss hennes hand. Till skillnad från andra mammor jag såg som bara skrattade när deras bebisar gjorde det. Förr eller senare blev barnen starkare och det gjorde ont och DÅ plötsligt skulle de försöka visa att det inte var okej att dra i håret. Även om min dotter inte riktigt förstod eller kunde kontrollera händerna först så har jag aldrig sagt att något är ok om jag vet att jag senare kommer säga nej.

Barn kan visst få vara barn även om man inte vill att de ska kasta mat på golvet. En 10-månaders som kastar mat kan göra det av misstag, koordinationen är inte den bästa, eller så undrar den bara vad som händer. En 18-månaders som kastar mat testar gränser, och då är det väl dumt att inte ha någon konsekvens. Säg till en gång och upprepas det så försvinner det man slänger. Inget konstigt alls.

Och det är väl väldigt bra att ni har en fast regel på att 5,5-åringen får ett visst antal tillsägelser och sen vet han precis vad som händer. Var uppmärksam på att han kan snart komma in i 6-årstrots och då kan han försöka testa gränserna rätt mycket, vid det läget kan det vara lämpligt att ha pratat igenom konsekvenser ännu mer, bara för att vara förberedda.

Det beror väl delvis på vad som händer om de inte följer reglerna.

Sen brukar jag tala om varför jag vill att barnet ska göra på ett visst sätt isf att ha en massa regeler.

det är väl bra att ha regler som gäller. Man är ju en familj och alla ska trivas tillsammans. Ingen vill bli sparkad på benen eller dylikt. Så jag tycker det är bra att försöka ha regler. Sen kanske det är svårt att ha alla sittandes vid matbordet en hel middag, och man kan inte alltid bli arg på en 1.5 åring för att den inte följer reglerna. Men man kan fortfarande föklara vad man vill tycker jag. Då vet barnen vad som gäller.
Men det är svårt med regler. Vår son är ännu bara dryga året så här är ingenting superstrikt ännu. Vi accepterar att han gör saker trots att vi säger nej, men då tar vi bort honom från det han inte får ha, elelr tar bort händerna när han vill riva oss. Distraherar honom, men tillåter inte det han gör som vi inte vill.

Jag tycker det låter som helt normala regler, om vi säger så.

Vi har oxå regler här hemma och det finns säkert sånna som tycker vi är jättehårda när det kommer tull vissa saker....

Men vi började oxå tidigt med regler här hemma, tror dottern va runt 1-1½ år när vi oxå hade regler...

Jag hade inte låtit en femåring sparka mig 5 gånger innan jag hade skickat barnet från bordet. Min gräns går nog vid 3 gånger så jag tycker inte det är för hårda regler ni har om man ska utgå från det du skrivit.

En liten på 1,5 år börjar ju ta in och förstår en hel del enklare regler så det låter väl helt okej.

Vad skönt att höra att ni tycker vi gör rätt
Angående att vi satt 5 ggr-regeln är för att han inte tänker på vad han gör och vi vill att han ska börja bli medveten om det.

Hur gör ni för att en 1,5 åring SKA smaka på maten? *nyfiken*

nej 1,5-åringen har måste inte följa den regeln för det förstår hon ju inte men 5,5 åringen måste.

little squirrel skrev 2009-12-13 10:44:36 följande:

Okej, då förstår jag

Tycker det låter som alldeles normala och vettiga regler, ungefär så jag tänker göra med min 1 åring. Han ska lära sig vanligt vett och att kunna uppföra sig, både hemma och borta!!