humör!!!..Eller...?

Har en 10 åring med fruktansvärt humör. Han gapar skriker hotar oss slår både vuxna och syskon.Säger att han vill dö .Kastar med saker , hackar med pennor i bord, slänger omkring med stolarDet känns som om enda gången han är lugn och mysig är när han får ligga i sina föräldrars säng.Egentligen är han en känslig kille men det känns som att det är en ilsken spiral vi är inne i.Han har diabetes och bryter sina sprutor och säger att han kan lika gärna dö.Vi når inte fram till honom.Nu ieftermiddag har han kastat med sina saker i rummet,och tillsist blev jag så arg att jag kastade hans radio i golvet. Jag var nära att slå honom...... Han får både tv förbud ,lek förbud spel förbud som straff. har även provat att han får sitta på stolen som straff .Vi är väldigt noga med att prata med honom i lugna situvationer.efteråt är han väldigt ångerfull men då är det en balans gång för att det inte ska börja igen.VI VET INTE VAD VI SKA GÖRA.Han är ju inte så här ientligen.

Hej, jag förstår att ni är oroliga. Att han har diabetes kan naturligtvis påverka hans humör, beroende på hur stabilt hans socker är, men det utgår jag ifrån att ni har koll på.

Han är en känslig kille i en känslig ålder. Många barn känner sig osäkra och har många funderingar kring vem de är och om de duger. Tankar på döden och ensamhet är vanliga teman. Att ha en kronisk sjukdom gör inte det lättare. Att va avvikande och att inte kunna lita på sin kropp gör att osäkerheten blir större för barn med ex diabetes. Det är heller inte alltid lätt att prata om frågor som rör sjukdomen eller inre tankar. Att han är så arg och att han bröt sina sprutor, får mig att undra hur mycket han brottas med att acceptera att han har en sjukdom som aldrig kommer att försvinna.

Kraven att sköta sin kost och sina sprutor ökar också med åldern och det är inte ovanligt att det kommer bakslag på detta. Det brukar vanligtvis komma senare närmare tonåren.

Du skriver att enda gången som han mår riktigt bra är när han ligger i era sängar. Låt honom göra det. Det är vanligt att när det stora barnet inte orkar vara stor så är det i föräldrarnas säng de kan bli litet och få vara nära utan de krav som vanligtvis ställs. Det låter som det är för mycket för honom nu, låt honom få lugn och sänk kraven under en tid.

Fråga på den diabetesmottagning ni går, om det finns möjlighet att få en psykologkontakt. Ibland har de även grupper för barn och ungdomar, där de utan föräldrar kan dela tankar om och kring sjukdomen.

Hoppas det blir lugnare. Anneli

humör!!!..Eller...?

INNEHÅLL