Inlägg från: Anonym (Orolig mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orolig mamma)

    Separation med barn på 2 år

    Vet om det här hamnade i rätt forum?

    Har en del funderingar kring min dotter och min och mitt x separation. Vad som är rätt osv...
    Min dotter är 2 år och jag och mitt x flyttade isär för drygt 2 månader sen. Vi gick på samtal hos Familjerätten för att överhuvudtaget kunna komma överens om hur dottern skulle bo och hur vi skulle "dela" hennes tid. Jag ville till en början inte att hon skulle bo 50/50 pga att hon är så liten men orkade till slut inte kämpa emot mitt x utan gick med på att hon bor hos oss båda lika mycket. Som det är nu så har vi henne mån-ons, ons-fre, fre-mån osv.
    Jag upplever att dottern blivit mer ledsen och orolig sen allt det här började. Vi hade utveckligssamtal på dagis i vecka och där tog personalen upp det att hon gråter ofta och ropar efter mamma. Kan inte sova på dagarna heller... Det gör ont i mig att höra det!
    Har pratat lite med mitt x om det men han säger bara att hon mår bra!! Så idag förslog jag att vi kanske kunde försöka ses en kväll i helgen och äta middag tillsammans alla 3 men det ville han absolut inte. Jag tänker bara på hennes bästa, tror att det kan vara skönt för henne att se oss 2 tillsammans, för vi är faktiskt vänner.
    Tror ni att hon skulle må bättre av att bo på ett ställe? Och hur ska jag i så fall gå till väga? Ska jag kontakta familjerätten igen? Dem sa att ett sånt här schema som vi gjort inte var långsiktigt utan att vi skulle utvärdera det efter ett par månader...
    Jag vet inte om jag oroar mig i onödan?
    Det är i alla fall jättejobbigt, jag vill ju bara att min lilla tjej ska må bra!

  • Svar på tråden Separation med barn på 2 år
  • Anonym (Orolig mamma)

    Ja, ena veckan har man henne mån-ons plus helgen, nästa bara ons-fre.

  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym skrev 2009-12-11 17:06:06 följande:
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2009-12-11 17:02:38 följande:
    Alla barn mår inte bra av vvboende. Eftersom dagispersonalen reagerat är det din skyldighet att se till att få en förändring för barnets bästa. Nästa gång blir det en socanmälan och det önskar varken du eller pappan antar jag. Boka tid för samarbetssamtal och se om ni kan hitta något ni kan komma överens om som kan göra livet lättare för ert barn.
    Vad menar du med att "nästa gång blir det en socanmälan"? Skulle dagis anmäla oss eller vem? Jag kommer nog ringa familjerätten på måndag och se vad dem säger.
    Skulle vara skönt att få prata med någon som är proffs inom ämnet.

    Jag tror säkert oxå att vi borde ge det ett par månader till innan vi utvärderar hur hon mår men det är inte så konstigt att man reagerar på negativa förändringar hos barnet när man precis separerat.
  • Anonym (Orolig mamma)

    Pratade med mitt x nyss och han sätter sig verkligen på tvären. Han kan inte se att hon mår dåligt. Och kan absolut inte tänka sig att gå till Familjerätten igen eftersom allt funkar så bra... Han tror att det går över för dottern. Ååå jag blir så trött, vet inte vad jag ska göra? Kan jag gå till Familjerätten själv? Säg att jag och Familjerätten skulle tycka att det bästa för dottern är att hon bor på ett ställe och han vägrar, vad händer då?
    Jag ska försöka prata med personalen på förskolan oxå, kan vara skönt att höra deras åsikt om vad dem tror är bäst för dottern.

  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym skrev 2009-12-12 17:15:34 följande:
    En liten tanke bara...utifrån din TS så klarar ju pappan av flickan lika bra som du gör. ( pga att hon ju faktiskt bor där lika mycket som hos dig ) Varför inte låta flickan bo mer hos pappan då? Jag tänker att eftersom du anser att flickan mår dåligt av att bo vv, så kan du ju enkelt lösa det själv...Låt flickan bo mer hos pappan, så slipper ju flickan "Hoppa" emellan...
    Tänk att jag föstod att det skulle komma ett sånt svar!!!
    Du har ju ingen aning om hur hans arbetstider ser ut osv... så det skulle inte vara något alternativ. Det är mamma hon ropar efter på dagis. Och det är mamma hon kommer till om vi båda är tillsammans med henne... Visst kan hon vara extra mammig just nu men han skulle aldrig vara villig att ändra på sitt sätt att jobba. Han tycker det är perfekt att ha 50 % "egentid"!
Svar på tråden Separation med barn på 2 år