Hon kvävde barnens marsvin.

Åh min favorit!

Äsch. Du skulle aldrig kväva en fluga ens. 

Ha ha...vi hade en gång 17 undulater i en gigantisk bur och varje morgon hystade min storasyrra in allt möjligt i den där buren: sin tandställning, väckarklockan, hårborsten...

Men jag vidhåller att det är något djupt oroande med en kvinna som kväver sina barns husdjur med plastpåsar för att hon inte pallar att lyssna på dem mer. Det känns elakt, impulsivt och labilt.

Nu är ju inte alls den här historien särskilt underhållande, men jag sitter och gapskrattar åt ditt inlägg. Det känns väldigt mycket Papphammar helt plötsligt.

Du ser inte den bekymrande signalen i en människa som med olåst dörr väntar besök vilken sekund som helst och ställer sig och kväver sina barns husdjur med en plastpåse för att hon inte klarar av de "förbannade svinen" mer? Jag hade nog backat ut ur det huset kan jag säga.

Samma som alltid, fast hetare än någonsin!

Ha ha... jag tackar alltid Gud för maten. Och min man.

I den stunden det är jag som betalat/konkat hem och framställt middagen ska jag givetvis också tacka mig själv. Gud kommer på köpet i min lilla bomullsvärld.

Jag älskar att ta det privat. Det främjar matsmältningen.

Jag missade det inlägget. Extremt obehagligt.

Nej. Det är orimligt att resonera så. Eftersom allt vi gör blir fullständigt uddlöst och saknar tänder till slut. Jag kan inte mäta varje händelse med allt annat vi gör med resten av planeten. Däremot kan jag som människa i det lilla försöka behandla djur med den värdighet de förtjänar, att ta det ansvar för deras liv som är mitt att ta.

Och ja, jag är vegetarian. Är det okej om jag tycker såhär då? Fast jag inte är fullständigt konsekvent i allt jag gör under min livstid? Ambitionen att göra gott lär ju vara bättre än att ge upp och behandla djur som skit, för att människan ändå gör så mycket skit.

Jag tycker att det är lågt att som människa behandla djur illa, ta ut sina aggressioner på dem och att inte respektera deras lidande.

Nu tycker jag fortfarande att det viktigaste i det här sammanhanget var den här handlingen och situationen i sin helhet, vilken innehåller en rad varningsklockor som jag tycker att man ska ta på allvar. Oavsett om dessa marsvin led eller ej.

Men ja. Som människa anser jag att man har ett ansvar över de djur vars liv man har i sina händer och både moraliskt och filosofiskt och ur ett rent folkvettsperspektiv är det rimligare att göra sig av med djuren på ett annat sätt. Den lilla tid det tar vägs upp av värdigheten och ansvarsfullheten det innebär.

Dock inser också jag att människor i kris ibland agerar irrationellt och utan impulskontroll, och det är här jag menar att man bör ta varningssignalerna på allvar. De individer som skållar katter för skojs skull spelar förstås i en helt annan liga...

*fortfarande ledsen smiley*

Jag menar helheten i situationen som ts beskriver: hennes vän vet att hon ska komma och hon möts av en människa som är i färd att kväva två marsvin för att hon inte orkar med dem längre, varpå människan bryter ihop. Det är finns en del varningsklockor i den här berättelsen som sagt, vilket ts också bekräftar i sitt tillägg.

Jag förstår alltså att sådant här kan hända, jag begriper vilka möjliga mekanismer som kan ligga bakom och det är egentligen inte ts kompis som jag tappar hakan över, utan de människor som skållar katter för att det är roligt och som tycker att det är rätt och riktigt att göra såhär. Att nyktert välja att se på det ur det perspektivet tycker jag är rätt bedrövligt. Det betyder alltså inte att jag inte förstår vad människor i kris kan göra (bägaren som blir tom osv.).

Om valet står mellan mitt liv och mitt djurs så väljer jag mitt liv. Om jag tröttnar på mitt djur är det mitt ansvar att se till att min djur omplaceras, med eftertanke och värdighet. För att uttrycka det både högtravande och uppriktigt.

Jag håller med dig. Dels finns det något alldeles fruktansvärt komiskt över den här historien (beror nog på vilket humör man är på för stunden) och dels är det viktigaste att den här människan tydligen inte mår bra. Och att hon ska få hjälp nu är ju jättebra.

Jag vet inte mycket om marsvin...men jag vet att de kan vara större än min lilla loppstora hund. Hon måste ha varit väldigt sammanbiten när hon bestämde sig för att trycka ner dem i varsin plastpåse och hålla för lufthålet.

Det är fortfarande tecknet på att människan mår psykiskt dåligt som är den största orsaken till liv i luckan. Marsvinen dog för att hon fick ett bryt. Vilket vore rätt bisarrt att rycka på axlarna åt.

Tjenare. Du verkar inte ha läst tråden eller ts uppdateringar. Gör det. *tummen upp*