Varning för sova hela natten kuren

Den här diskussionen rör sig kring ett filosofiskt tema... Ska man tänka själv eller följa "massan"?

Grundtanken hos AW är att barnet skriker för att det har överlevnadsångest och är rädd för vargen. Personligen har jag inte uppfattat det hos mina barn (4 st) och det är jag glad för eftersom jag bla har tvillingar som jag inte alltid kan trösta samtidigt. Det ligger något djupt tragiskt i tanken på att de skulle ha haft överlevnadsångest bara för att de råkar vara tvillingar med bara en enda otillräcklig mamma. Eftersom jag inte kan ställa upp på detta med "överlevnadsångesten" och "vargen" så kan jag inte heller hänge mig åt metoden.

Det är förvånande att så många verkar köpa denna utan invändningar. Utan att lägga för mycket värderingar i det kan jag jämföra tonen i AWs forum (jodå, jag har varit inne där)med hur "vi viktväktare" talade om mat, viktminskning och annat relaterat. Det upptog en stor del av ens tankar, man fick ständig positiv feedback och man blev speedad i samma takt som kilona rasade. Jag blev visserligen smal och snygg men inte nödvändigtvis någon bra människa. Den sortens styrning av tankar och känslor framkallar en typ av hängivenhet som gör att man vill leda in andra på "den rätta vägen", både inom WW och AW tror jag. Därmed blir debatten lite extra skruvad mellan "trogna och otrogna" så att säga.

Sen vill jag tillägga att AWs buffning (som jag såg på tv, det var hon själv som visade) verkar påverka barnets andning. Vid varje buff tvingas ju barnet andas ut och jag undrar om det är det som får barnet att slappna av. I så fall skulle inte jag vilka vara med om det.

AW har ändå en del vettigt att säga tycker jag. Jag anser att man ska läsa på och sen via influenser från olika håll bilda sig en egen filosofi om föräldraskapet. För min del baserad på sunt förnuft och vetenskap.

JoE: Nejdå, jag har inte missuppfattat! Tvärtom tror jag du missuppfattade mig!

Eftersom det är tvillingar jag har kan/kunde jag inte mata dem omedelbart när de ville (tex om jag redan matade den ena, den som har provat att lägga till ännu en nyfödd på egen hand kan instämma) och dessutom klarar inte allas bröstvårtor av nötningen av två... Vardagen med tvillingar är något som många har svårt att föreställa sig och jag har fått många käcka kommentarer från amningsförespråkare och sjalbärare om hur man ska göra, folk som själva har bara ett barn och inte rimligtvis kan ha en korrekt uppfattning om hur det är.

Nu har jag i och för sig klarat av att amma båda, införa rutiner och har klarat mig själv på dagtid. Men det innebär att de fått skrika mer just för att de är tvillingar och man som mamma inte kan räcka till för båda hela tiden. Ofta får någon vänta, vilket kan innebära att de skriker (och som du själv skriver, den första månaden anser AW att det handlar om överlevnadsångest).

Följden av att de är tvillingar skulle då, enligt AW, vara att de fick mer ångest än om de varit enlingar. Det trodde jag framgick av tidigare inlägg. Och det vore ju tragiskt?!

Nä, lite rim och reson måste det vara. Man gör ju så gott man kan med de kunskaper och erfarenheter man har.