Hur byter jag samhällsklass?

#68

Som jag skrattade! Det va till att generalisera lite väl mycket, men fasen va roligt inlägg!

Just därför fattar ja inte alls varför de är så viktigt för många att "byta" klass. Jag menar precis det att alla männinskor är lika mycke värda, och då spelar de ju liksom ingen roll. För mej är de viktigaste i livet, min familj å min personliga inre lycka. Tycker att de råder mycket fördommar här om både arbetar och medelklass. Om man är en genuin och ärlig människa med goda och sunda avsikter i livet, vad spelar de då för roll hur man tex pratar el vad man tjänar osv?? Ivilket syfte är då en klassresa befogad?

Några tips....

1. Intressera dig för mat, köp inte halvfabrikat (om det inte är delikatesser från saluhall.

2. Läs DN och lyssna på morgonprogram i p1 istället för att se nyheter på tv.

3. Konversera och prata hellre om folks arbetsdag med mera, istälet för humorprogram och skämt.

4. Inred inte med massa kort på alla i släkten. Inte torkade blommor eller Ikea-tavlor och välj ek istället för furu.

Det gjorde jag också, när jag var 8år...

Egentligen är ju klassindelning en form av rasism. Där man delar in folk i grupper och tillskriver dem olika fördomar och egenskaper.

Överklass = snobbiga, förnäma, smarta, hälsosamma...
Arbetarklass = Lata, dumma, skitiga, fattiga..

Tyskar = egoistiska strandmarodörer...
Romer = Tjuvaktiga...
Engelsmän = Blekfeta...
Finnar= Spritglada knivgalningar...

Ser ni likheten?

Trams är vad det är... Se människan, inte tillhörigheter!

kjell
min pappa talade bara negativt om arbetarklassen för att han inte ville att jag skulle bli likadan eller prata som dem. självklart är de inte sämre människor.
men jag ser ändå ner på deras leverne och åsikter och sätt att prata, även fast jag har många vänner i arbetarklassen så för jag det, trots att jag respekterar dem som personer.

gör och inte för ska det stå

Vad menar du outsider?

Ser du ner på dina vänner?

Anonym (outsider) skrev 2009-12-16 19:07:10 följande:

Vad menar du när du säger att du ser ner på deras leverne och åsikter, men att du respekterar dem och att att de självklart inte är sämre människor?
Motsägelsefullt i mina öron. För om de inte är SÄMRE människor är de ju lika bra, och då finns det inget att se ner på.

Ni som inte tycker att klass spelar nån roll, har ni provat att vara i en annan samhällsklass än er egen?

Jag kommer från ett akademikerhem men med radikala föräldrar, etikett stod inte högt i kurs hos oss. Att vara medelklass eller akademiker betyder för mig inte att kunna hålla reda på glasen.

Under några somrar har jag sommarjobbat tillsammans med typisk arbetarklass. Såhär kan det låta i mitt huvud när jag som medelklass sitter och lunchar med dem:

A: Nu surru tar jag fram unikaboxen här med körrv, de ä goa grejer"
I mitt huvud: Unikaboxen, vem var det som designade den nu igen? Och är det inte lite dåligt ur energisynpunkt att ha ett värmeskåp stående sådär? Oj vad fet mat, han som har ölmage... sånt där hårt bukfett ska ju vara väldigt farligt för hjärt-kärl...
A: Hörru Mohammad där borta, vad har du för konstig mat? Kossi kossi? Vad är det för konstig röra?
I mitt huvud: Men de har ju jobbat tillsammans i fem år! Varför måste han hela tiden markera att Mohammad inte har svensk mat? Dessutom, cous-cous, det har vi ätit i min familj sen vi gjorde den där resan till Afrika 1988. Det är väl lika svenskt som pasta.

Osv. Känslan är att man inte kan tala obehindrat för man har så olika referenser och åsikter. Jag har en kompis som är "akademikerbarn" från Kina och vi har mer gemensamt än vad jag har med mina svenska kollegor på sommarjobbet. Jag har inget emot arbetarklassen men jag skulle aldrig kunna ha ett jobb där jag var tillsammans med bara arbetare hela dagarna. Man är ju lite lat som social varelse och det är mycket mer avslappnande att vara i en grupp där man kan koderna och alla bekräftar ens egna värderingar.