Tråddödare forts....

Jag är helt fördomms fri!
Nej, man seeer på henne att det är kört!

Jag vet. Det kan vara så men sist gång jag tänkte vara öppen i sinnet så fick det ganska drastiska föjder så denna gång kommer jag snabbare följa min känsla!

Jag förstår det......

Han var ju bara 3... kompisen var ju oxå bara tre... Killar är ju lite vilda av sig och våran lille ville ju umgås med sin kompis...
Till sist började jag fota och skriva dagbok. Nya rivmärken varje dag i ansiktet, ångestsymptom, stammning så svår att han gav upp att säga något (bara några veckor men ändå...) mm.

För att göra en lång historia kort, skrev ett mail till rektorn och drog parallell med att om Pojken sett ut så när vi lämnat till dagis så har dagis anmälningsplikt mm, mm.
Möten, möten, möten.
Nu går han på resursplats och har det bra!

*ler*

Go natt!!
*vinkar*

Inte mycket att välja på om du blir utsparkad på 4000 m...

Det där verkar vara lika intelligent som att hoppa utan reservfallskärm...
Jag förstår fartruchen men snacka om att leka med döden! Eller är jag helt okunnig?

Ungefär så...

Dessutom fanns det ett moment i den gamla skolan där hoppledaren skulle kicka ut en "oväntat" för att se att man klarade att reda ut ett okontollerat uthopp.
Då var det skitkul, idag... been there, done that...

Om du befinner dig i ett föremål som inte sitter fast i marken, luftballong, skärmflyg, mm, tappar du höjdkänslan efter sa 30 meter vilket gör att du, i princip inte kan vara höjdrädd. Sen kan man vara rädd av andra skäl, givetvis.

I fasta föremål måste man upp på höjder över 70-90 m för att tappa höjdkänslan. Provade stå på 120 m och där var höjdkänslan borta.