Min pappa finns inte mer

Tack så mycket för alla era fina inlägg...Det är verkligen som en bergodalbana, det går upp å ner hela tiden, han finns i mina tankar vareviga sekund och ser honom framför mig hela tiden......han fick hjärnblödningen på torsdag kväll och efter att vi fick prata med hans läkare i fredags då han i stort sett konstatera att det inte fans mkt att göra så ställde jag redan in mig på då vad som skulle ske, lördag fick han ytterligare en blödning å då var det kört, dom fick inte stänga av respiratorn förrän all hjärnaktivitet va borta så igår den 21/12-09 dödsförklarades min pappa.....

Jag vet inte hur jag ska bete mig, jag vet inte hur jag ska tänka, jag orkar inte äta, orkar knappt ta hand om min dotter, jag vet att min pappa skulle säga : nu ger du dig ( mitt namn ) ..... Han skulle inte vilja att nån mådde dåligt, men det är svårt.....
å jag är så fruktansvärt mörkrädd och nu efter detta blev det värre, min sambo är ledig nu i nästan två veckor men jag vet att jag inte klarar va ensam efter det, han sover borta på veckorna å kommer hem varje torsdag, kommer inte klara det

HannaL: usch va hemskt beklagar verkligen, hur blev den julen för er? la ni ner julen totalt eller hur gick ni till väga ? jag vet själv inte vad jag vill, igentligen vill jag ingenting, jag vill inte fira jul jag känner glädje i nått ser inget ljus jag ser bara svart och saknar min pappa oerhört, julen kommer alltid förknippas med min pappa oxå, jag är bara så rädd att jag inte vet hur jag ska gå till väga och klara detta, ingen aning, har en dotter oxå som jag måste ta hand om men jag orkar inte, klarar inte ens ta hand om mig sj, jag får mycket hjälp av min sambo men psykiskt kommer detta dra ner mig totalt

Tack för alla svar å tack för att ni vill ta er tid till att svara här å hjälpa mig....

Nej jag går inte och pratar med nån än men funderar på att söka upp psykolog, jag vet inte vad jag kommer klara av, jag är jätte rädd, hatar mörker är totalt jätte rädd alltså ¨å ännu räddare blir jag när nån går bort, det är inte så att jag tror på spöken men är endå rädd för att "se" pappa eller höra nått ljud som jag "tror" är pappa som gör för att jag ska veta att det är han som tex nått bankande eller nån leksak som börjar låta osv osv, låter kanske fruktansvärt fjantigt men jag är extremt mörkrädd jag är livrädd helt enkelt, pappa kommer alltid finnas i mina tankar men jag vill inte vara rädd, det värsta av allt är att in sambo jobbar i norge och åker måndag morgon och kommer hem torsdag eftermiddag men nu över jul är han hemma men efter det? jag kommer inte våga vara ensam, jag vet inte vad jag ska göra, jag har ju en dotter att ta hand om samtidigt så jag kan ju inte bara åka iväg och sova var som helst och jag vet ingen som skulle vilja komma hit å sova heller för alla mina kompisar har barn och min mamma vill nog helst sova i huset hon tycker det känns bäst och lättast för henne, har även en syster men hon har i sin tur två barn som går  på dagis och i skolan som åker buss osv så hon kommer inte heller kunna sova här, min lilla tös är ju bara 9 månader så jag vill ju helst ha sällskap här hemma hos mig......

Är så rädd för ensamheten, saknaden gör så ont av min pappa och jag ser honom framför mig hela tiden hur han såg ut innan han blev sjuk och hur han såg ut när han låg på sjukhuset i respirator och va medvetslös men det va ju oxå slutet för honom
hur ska jag klara detta, det kommer inte gå

Jag är så fruktansvärd nere i min sorg just nu men det är ju så färskt fortfarande allt har ju gått så snabbt, torsdag kväll fick vi ju beskedet att han hade ramlat på sjukhuset och fått sin hjärnblödning och på fredagen när vi kom ner sa dom att dom inget kunde göra mer än att ge han medecin och sen på lördag fick han ytterligare en blödning och då va det kört, den 21/12 dödsförklarades han.....
Jag har så dåligt samvete för pappa hela tiden, jag tänker hela tiden att han kanske mår jätte dåligt nu för att han inte får vara med och fira jul och att han aldrig mer får äta julskinka och dricka julmust som han älskar och aldrig mer äta pizza och får aldrig mer träffa sina barn å barnbarn och sin fru, dessa tankar snurrar hela tiden om att jag tänker på hur han mår nu om han är lessen osv.....Det låter sjukt jag vet

men kan pappa vara lessen nu? jag va väldigt mån om pappa och har alltid varit det, jag tänkte väldigt mycket på han hela tiden och va väldigt noga med att han speciellt mådde bra, har alltid varit pappas tös.....kan han vara lessen nu och må dåligt ?

Detta har varit den värsta julen jag varit med om, vi försökte alla så gott det gick, för ju försöka när man har barn oxå som väntar på tomten min systers barn som är 7 och 3 år sen min lilla dotter på 9 månader men hon förstår ju inte så mkt än, men det va så jobbigt att sitta å hålla minen hela dagen, vi satte fram ett kort på bordet på pappa och tände massa ljus som fick lysa hela dagen/kvällen, koretet va så fint och verkligen så man mindes honom, va så hemskt att se kortet men fastnade där varje gång jag gick förbi och tänkte på han men jag kan verkligen fortfarande inte fatta att han verkligen är borta, allt känns så fruktansvärt tomt utan honom MIN PAPPA som jag i stort sett gjorde allt för,tänkte alltid på min pappa och var väldigt mån om honom jämt......Jag tänker så mkt konstigt, jag tycker så synd om pappa för att han inte fick vara med oss och fira jul nu och all julmat han missa, han kommer aldrig mer få äta nått sånt, kan pappa tänka nu? kan han vara lessen för att det är som det är ? jag vill inte att han ska vara lessen, jag hoppas han inte känner nått och mår dåligt, kan han höra vad jag säger och vad jag tänker ???

Idag är det 3 dagar sen han dödsförklarades men sen han fick den andra kraftiga hjärnblödningen på lördag morgon så va det ju kört sa läkarna

Kan pappa vara lessen för att det är nu? kan han vara lessen för att aldrig få träffa oss igen eller känner han ingenting nu? det låter sjukt jag vet, men dessa tankar snurrar i mitt huvvud hela tiden, vill inte att han ska må dåligt...stackars pappa