Viktig info om förlossningen som din bm inte brukar ta upp.

Det sägs att i de kulturer där man sitter på huk i stället för på stolar förekommer det inte att kvinnor spricker när de föder barn.
En bra övning under graviditeten vore kanske att sitta på huk så mycket som möjligt? Och kanske även att föda i den ställningen. I varje fall inte ligga på rygg och föda. Barnet mår dessutom bättre när man föder i upprätt ställning, eller på sidan, istället för platt på rygg.

Att hålla emot imed varma fuktiga handdukar ska också förebygga bristningar har jag hört. Läste i  tråd för något år sen att en födande kvinna hade gjort det själv när varken uska eller bm hade tid att vara inne på rummet.

Här är en video om att föda i upprätt ställning istället för på rygg, och bara följa kroppens signaler istället för att lyda hurtiga hejarklackar som i tid och otid skriker  åt en att krysta.
 

">

Vad kan vara bättre  

Jag har fått in en väldigt snits på att googla upp saker, efter allt sökande  inom det här området, så det går väldigt snabbt numera.

Dessutom använder jag sökmotorn Ecosia, då man räddar 2 m²  regnskog för varje sök. http://www.ecosia.org/  ( klicka på "more searches" om den inte hittar på första försöket)

Intressant artikel i DN om bristningar .

Länssjukhuset Ryhov i Jönköping har väldigt få  bristningar,  bara 3 procent av förstföderskorna  fick svåra bristningar. Medan Danderyds sjukhus i  Stockholm hör till förlossningsklinikerna med högre andel.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/i-jonkoping-far-farre-kvinnor-bristningar-vid-forlossning-1.859086

Ja det där tror jag verkligen också  det ligger mycket i.

Jag tycker det låter som att navelsträngen låg så att den kom i kläm när du befann dig i upprätt ställning. Men jag tror det är vanligare att den kommer i kläm när man ligger på rygg.   Eller hur Blgebo, är det inte så?

Kvinnor som  helt och hållet går in för att följa kroppens signaler ligger sällan, eller aldrig?,  på rygg, utan befinner sig mest i upprätt ställning och  kommer inte sällan in  magdansliknande rörelser under sammandragningarna . Att rotera och vrida höfterna på det sättet  isolerar smärtan och gör det lättare att komma igenom  sammandragningarna. Och om barnet ännu inte är fixerat så hjälper de här rörelserna till med det också. 
Magdans har varit en del  av mellanösterns kultur  i flera tusen år och  tros från början  ha varit en dans för gravida - och födande kvinnor .

Här är en höggravid magdanserska
">



Även i  filmen Birth As We Know It  kan vi se de här roterande höftrörelserna.

">



Och så kan man sjunga sig igenom sammandragningarna, som den här fantastiska kvinnan gör, medan hennes man spelar gitarr och den 7-åriga dottern filmar. 

">

Ja det är helt absurt att det ska behöva vara så, men tyvärr är ofta det här verkligheten på våra förlossningskliniker..

Har du funderat på att ha en doula  med dig ( http://www.doula.nu/ ) , eller någon väninna, syster, din mamma, eller någon annan du kan känna dig helt trygg med och som kan bevaka dina rättigheter att  föda på dina egna villkor?  Ofta är det inte lätt för pappan heller, om han inte är väldigt insatt och påläst, att undvika att bli överkörd av personalens argument om att det kan vara farligt för mamman eller barnet om man inte  gör som de säger.

Tyvärr så har vi inga ABC-kliniker (Alternative Birth Center) i Sverige, där man kan föda på sina egna villkor på sjukhus. Så enda möjligheten i dag är att föda hemma, om man vill vara ifred från förlossningsvårdens överdrivna  hjälpsamhet som ofta istället blir till "stjälpsamhet".

Sveriges enda ABC-klinik (på SÖS i Stockholm) lades märkligt nog ner kort efter att en forskargrupp gjorde en undersökning om hur kvinnor vill föda sina barn och det då visade sig att det fanns ett stort behov av fler ABC-kliniker. Läs denna artikel från 2002, då  ABC-kliniken fortfarande fanns kvar: 

 ”Hittills har förlossningsvården i Sverige utformats av landstingspolitiker och chefläkare utan kunskap om vad kvinnor själva önskar. Men för första gången har nu en forskargrupp frågat de gravida kvinnorna om hur de vill ha det. ”
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=20631&previousRenderType=6

Läs även den här artikeln, om varför vi inte har vattenförlossning på svenska sjukhus http://www.alltforforaldrar.se/page/artikel/det-hander-att-barn-dor

Och på 80-talet, då jag själv jobbade inom förlossningsvården, fanns det ”mysrum” på de flesta förlossningsavdelningar, men det var det förstås några snillen som tyckte man skulle ta bort.
Här är en artikel i Medical News Today om en pilotstudie i Toronto som visade att när de vanliga standardförlossningsrummen gjordes om till mysrum så minskade bl.a. behovet av värkstimulerande dropp kraftigt.  
http://www.medicalnewstoday.com/articles/156627.php

Ja tyvärr blir det ofta så när man kommer in till sjukhuset och hela inteventionskarusellen sätter igång.

Nu är jag kanske lite väl elak mot dem som  bestämmer över förlossnings- och neonatalvård, men ibland undrar jag nästan om de inte lider av Munchausen syndrom, alltså  gillar att bota de skador de orskakat, och bli ärade och hyllade för det.

Jag skrev nyligen ett blogginlägg om det :
http://blogg.aftonbladet.se/15613/2009/12/muncnhausen-obstetrics-mam

Det känns verkligen bara viktigare och viktigare att försöka driva igenom att livräddning av nyfödda ska göras med intakt navelsträng.

En tvillingmamma som följde mina trådarna om avnavling   tog kontakt med mig för drygt ett år sen och ville att jag skulle berätta här på FL hur snett det gick med hennes förlossning. Det var alltså med hennes  tillåtelse  jag la ut hennes historia (kraftigt nedkortad), som nu kommer här igen :

När hon kom in till förlossningen ( ett sjukhus i Stockholm) mitt i natten var hon öppen 5-6 cm och värkarbetet var i full gång. Men eftersom det var fullt på neonatalavdelningen på det sjukhuset kunde de inte ta emot henne där. Hon fick då Bricanyl för att värkarna skulle stanna av och  skickades till  ett annat sjukhus (Bricanyl kan ge kraftig hjärtklappning hos både mamma och barn)

Inget ultraljud togs vid framkomsten till  nästa sjukhus, vilket man ska göra vid tvillingförlossningar. Då hade de kunnat se att tvilling 1 låg i pannbjudning.

Dagen gick och till slut satte värkarna igång igen.........Lustgas, EDA, hål på hinnorna och värkstimulerande dropp.

Kl 17 . CTG-kurvan på tvillling 1 började sjunka. Laktatprov på hjässan ( visar stressnivån) var 2,40 (helt OK).

Kl 19 . Helt öppen men tvilling 1´s huvud inte fixerat.

Klockan 21.00 togs nytt laktatprov, som visade 3.70 och 3.10. (ju lägre laktat desto bättre)

21.30. Fick prova att krysta. När det inte gick sattes sugklocka och fyra försök misslyckas.
Först då beslutades om akut kejsarsnitt.

22.58. Barnen plockades ut (efter 6 timmar med dåliga hjärtljud!!!) och personalen försvann iväg med båda två väldigt snabbt , utan att vare sig mjölka navelsträngarna eller hålla barnen i lägre nivå än moderkakan innan avnavling.

Tvilling 1 andades inte och hjärtat slog inte. Men tvilling 2 mådde  så pass bra att hon  efter "några långa minuter" kunde läggas på mammas bröst.

Först efter 25 minuter kom svaga hjärtljud tillbaks på tv 1.
 Och 33 minuter efter födseln  (!!!) kom en specialistläkare som var inringd och hade åkt i ”250 km/h”. Han beslutade att tvilling 1 skulle skickas direkt i ambulans till  annat sjukhus och kylas ner i tre dygn.

Övriga familjen blev flyttad till detta sjukhus dagen efter.

Tvilling 1 låg på neonatalintensiven och tvilling 2 hamnade på neonatalen (mycket olämpligt att skilja tvillingar åt!!) .

Efter en vecka flyttades hela familjen till ytterligare ett sjukhus , och fem veckor efter förlossningen fick hela familjen äntligen lämna sjukhuset och åka hem.

  Föräldrarna skulle anmäla det här, men eftersom jag nu tappat kontakten med henne vet jag varken hur barnen mår eller hur det gick med anmälan.

* Bricanyl, EDA och vs-dropp kan var och en för sig göra att barnet mår sämre, och att då använda dessa 3 tillsammans kan inte vara särskilt lämpligt. Och att inte snitta när hjärtljuden varit dåliga så länge, utan istället försöka förlösa med sugklocka, övergår mitt förstånd. I synnerhet som huvudet inte var fixerat.

Men värst av allt var ändå att utöver allt detta även utsätta dem för kraftig blodförlust och beröva dem syresupporten från moderkakan.

Om du bor nära sjukhuset, och är inställd på att föda där och inte hemma,  så är det säkert bra att ha den strategin. Hoppas de respekterar din önskan om att få vara ifred så mycket som möjligt.  och att även pappan gör det, om han nu ska vara med?
Förstår att du inte vill ha en doula då. Annars är grejen med en doula  att det inte ska vara en främmande människa (vilket nästan alltid  förlossningspersonalen är) man har med sig när man föder barn. Hon ska stödja både mamman och pappan och se till att deras önskemål eftrerföljs. Henne ska man lära känna i god tid innan bf, och även kunna hinna byta mot en annan doula  om det skulle visa sig att personkemin inte stämmer med den första.

Hoppas du vet att EDA ofta leder till värksvaghet, vilket i sin tur leder till värkstimulerande dropp, och att det är särskilt viktigt att  droppet inte ges på fel sätt när man tidigare varit snittad. 

Ett tips om man blir värksvag är att nypa sig i bröstvårtorna med jämna mellanrum, eftersom det stimulerar utsöndringen av kroppens eget oxytocin. 

Bra också att känna till "Vila-och-var-tacksam-pausen", den värksvagheten  som ofta dyker upp (vanligast för förstföderskor)   när man är öppen 10 cm. Det här  är en helt naturlig fas (på engelska ”Rest –and- be- thankful-phase”  som kan vara upp till 2 timmar utan att något är fel .  Vanligast ca en halvtimme.  Då vilar både mamma och barn ut  för att samla krafter till  utdrivningsskedet.   Under den här pausen är det vanligt att man känner behov av att bli ompysslad – få massage, att någon borstar ens hår, etc, och kanske gå ut och ta en nypa luft.

 Men här i Sverige  har personalen ofta ett tidskrav - säkerhetsgränsen är att barnet måste vara ute senast 12 timmar efter man skrivits in. Om inte krystvärkarna  kommer   i samband med att man är öppen 10cm  så sätts droppet in. Men kloka  barnmorskor  brukar skylla på kanter och flikar som är kvar för att kunna dra ut på tiden  tills mamman får  krystvärkar.