Nu använder vi oss av våran första bokstav för att det ska bli lättare och inte liika förvirrande. Hoppas någon kan hjälpa oss att hålla koll på släkten!
Jag är jag
N är min dotter
och R är min dotters far.
För vi tar R mormor te.x.
Det är ju hans mors mor. Alltså mormor.
Men när vi kommer till vad det blir till N så blir det ju fars mors mor alltså kan det väl inte bli gammelMorMor?
Vi kör på att den äldsta generationen får behålla sin tidigare "titel" och får namnet tillagt efteråt.
Mina barn har alltså en mormor (=min mamma), en "mormor E" (min mormor) och en "mormor M" (makens mormor).
Att börja krångla med "gammel-" känns onödigt, och att använda tre generationer i namnet (ex farmorsmor) är helt enkelt för knöligt i vardagligt tal.
Vi hade diskussion med min mormor om det innan sonen föddes och kom fram till att det lättaste för honom vore att kalla henne för hennes förnamn. Så så gjorde vi. Funkade bra.
Min Momma kallar barnen för gammelmomma, men sen är de bara hon "kvar" av mina och gubbens mor och farföräldrar så de vart enklast så iaf.
Vi kallade våra för gammelmormor och gammelmorfar. Det förstod vi. Sen blev det att vi kallade vår riktiga mormor för "vanliga" mormor eftersom dte inte var "gammel" innan :) Förnamn blir så opersonligt för man har ju ändå en nära relation till dem i alla fall...det är så jag tycker, men den kan man ju tycka annorlunda!
Jag tror knappast man kan prata om något standardiserat språkbruk, men om något är mer etablerat är det nog att gammelfarmor är liktydigt med ens föräldrars farmödrar. Och så vidare. Jag tycker personligen det låter rimligast.
Hur detta hamnade under filosofi är en annan femma.
Här hets det mormors mamma och pappa och mammas pappa. Detta beroende på att min mormor inte vill bli kallad "gammel" samt att det är lättare med ett förklarande namn. Sin morfar kallar hon mammas pappa mest eftersom hon inte känner honom så väl. Filosofi är tydligen ett stort ämne.
Korrekt är att inför sina barn kalla respektive mor och farföräldrar för gamle mormor (min och min mans mormor) etc.
Det finns oundvikligen två av alla, hur vi än vrider och vänder på det.
min dotter kallar min farfar för sin gammelfarfar å min mormor för sin gammelmormor osv.
Jag kallar min mormor mormor och min man kallar sin mormor mormor. Alltså skulle det bli udda att blanda in något farmorande i det. Ja, vi har diskuterat det och kommit fram till att båda två är och förblir mormödrar.
Vår son säger gammelmormor Y och gammelmormor X - han har inga problem med det.
Min farmorsmamma kallar jag gammelfarmor och min mammas mamma för gammelmormor! :)
Hon är ju "farmorsmor". varför inte använda det ordet??
Vi har lagt till gammel till respektive titel som de haft tidigare. Så min (mammans) farmor blir våra barns gammelfarmor och makens mormor blir gammelmormor (det är de två som finns i den äldre generationen). Våra barn tycker att det är heldumt och kallar respektive för mormor H och farmor G istället. Till mormor och farmors förtret 
.