Behöver lite hjälp!

Jo precis..så tänker ju jag med..
samtidigt så lär det inte hända på ett tag och det går ju inte en dag utan att vissa personer i vår omgivning använder minst sagt nersättande ord om sånt här..(jag har sen innan jag visste detta försökt få stopp på det, för jag blir vansinnig på sånt..men vissa har inte normalt vett) hursom så bidrar ju inte detta till att tonåringens självförtroende stärks..tvärtom..å då handlar det om en tonåring som av andra skäl behöver extra stöd i mångt och mkt..
Hade det gällt något annat av mina barn hade det varit enklare..

Tack för era bra svar!
Det är ju just det tonåringen själv vill..att bara kunna accepteras som den är utan att det ska vara något konstigare än om det handlat om ett hetroförhållande.
Så just det att "komma ut" är inte aktuellt, (fast kanske nödvändig för att få folk att fatta..) däremot just det att slippa höra en massa skitsnack..
Jag har som sagt aldrig tolererat sånt..å tycker det är helt sjukt att man överhuvudtaget ska behöva sitta och skriva inlägg om något som enl mig inte är något felande eller konstigt överhuvudtaget..å
min sida av familjen är inte något problem..värre med
den andra delen som av ren okunskap har en massa tyckande och tråkiga kommentarer..tyvärr verkar det inte gå att upplysa dem heller..så länge jag och fadern bodde tillsammans så kan jag inte minnas att han höll på så...men på senare år har även han vräkt ur sig både det ena och det andra..
Vi har pratat många gånger om detta och jag har sagt åt honom att tänka sig för..inte nog med att det är ett vidirig beteende som jag inte vill ha i närheten av vare sig mig och mina barn överhuvudtaget och har även sen innan jag visste detta nu, påpekat att något av barnen (vi har fler ihop och han har några i nytt förhållande också)kanske blir kär i någon av samma kön..å då sabbar han ju verkligen både förtoende inför dem och även barnens självförtroende)
Det jag hoppas på nu är att tonåringen hittar lite nya, likasinnade kompisar
så att det blir lättare att kunna vara sig själv på fler ställen än bara här hemma och bygga ett självförtroende kring detta som är nytt för tonåringen själv..
Förhållandet är än så länge mest på distans pga avståndet mellan städerna..tyvärr..men jag hoppas att de kan träffas lite mer och peppa varandra lite också.

Em94: precis så önskade jag att det kunde vara för min tonåring också..
tyvärr finns inte det självförtroendet riktigt än då det finns folk omkring som inte kan tänka längre än näsan räcker..och därmed omedvetet sårar och kränker..å det hjälper liksom inte att bara säga åt tonåringen att inte bry sig då det är personer som är betydelsefulla på andra sätt..
Enda sättet att kanske få tyst på dem är att säga hur det ligger till..men det blir ju knas det med..