Fru U skrev 2009-12-31 22:21:28 följande:
Då måtte jag haft världens otur för tyvärr är det nästan majoriteten av all vårdpersonal som jag haft kontakt med varit mindre bra eller rent ut sagt dålig (och då pratar jag inte bara om tillfällen då det gällt mig själv)Det har dock blivit värre ju mindre tid och pengar som politikerna avsätter till sjukvården.Attityden idag är att det är ett jobb som alla andra och det tror jag bidrar till att många har en negativ uppfattning för det är inte ett jobb som alla andra, alla är inte lämpade för att jobba med omhändertagande (dvs vård). Jag har dock ingen lösning på det för om vi skulle återgå till att bara de som känner sig "kallade" skulle arbeta inom vården så skulle bara en bråkdel av befolkningen få vård.
Rent generellt så tror jag du har fel om attityden att det bara är ett jobb som alla andra. Under alla de år jag arbetat inom vården ( ca 20) och alla de år jag varit patient (också runt 20 år med kronisk sjukdom) så har jag bara träffat några få som anser det och de faller också ifrån efter ett tag; söker sig annorstädes.
Det vi vill är att arbetet vi gör ska värderas som just det och inte något vi gör för att vi är kallade; eftersom synen att det är ett kall oftast ställt till det för oss i form av dåliga löner och pissiga arbetstidsavtal. Däremot så har jag få kollegor som inte tycker att deras jobb är världens bästa och de gör verkligen allt och lite till för att göra patientens situation lite bättre. Detsamma gäller majoriteten av de läkare och undersköterskor jag arbetat med. Om man kan kalla det att vara kallad så är det nog just det vi är. Vi vill bara inte att alla andra ska tycka att vi får stå ut med vad som helst bara för att vi råkar vara det. Förstår du?
Nu vet jag ju att du vill se det som att jag är blind för felen eftersom jag är sjuksköterska själv men till saken hör att jag också är patient. Jag har, sedan 19 år tillbaka en kronisk magtarmsjukdom och de flesta som har det kan nog intyga att det kan vara en riktigt jobbig sjuka att ha eftersom man ofta får kämpa i motvind, kan vara ordentligt svårbehandlad samt att undersökningarna är ganska så integritetskänsliga. Väl i klass med gynundersökningar. Värre, tillochmed, tycker jag personligen. Och ja, visst har jag träffat min beskärda del av direkt olämpliga representanter för vårdapparaten på min resa men de har varit i en klar minoritet.
Så jag kan bara beklaga din upplevelse och fundera på vad den beror på. Är det så att alla som är superinkompetenta flockas kring just dig eller är det så att du, pga dina upplevelser, har svårare att se det som är bra? För det är i så fall förståeligt om än jättetråkigt.
