Fru U skrev 2009-12-30 23:22:21 följande:
Om sjukvården hade ansett att at-läkare var redo för att arbeta helt på egen hand så hade de inte behövt handledning, när de då trots allt arbetar på egen hand är det inte långsökt att dra slutsatsen att människor skadas och far illa på ett sätt som inte borde ske och som förmodligen inte hade skett om handledningen verkligen existerat. ---- Att utgå från att de flesta inte vill diskutera medicin och behandling och därmed behandla alla utifrån det är inte heller rätt. Är det så svårt att prata med patienterna? Är det så svårt att fråga? Ja många vill bara bli hjälpa men när man som jag varit sjuk i snart 25år så vet jag mycket mer än många ssk och läkare när det kommer till min sjukdom. Jag vet inte hur många gånger jag fått förklara, visa och lära ut när jag hamnar på andra avdelningar än den som brukar ta hand om min sjukdom. Det är likdant för min man och för många långtidssjuka. ------ Jag upplever att den attityd jag så ofta möts av i vården kommer fram även här och det är beklagligt att patienter inte behandlas som kompetenta människor som är fullständigt kapabla att själva välja hur de vill ha det. ------------- När jag pratar om tvångsmedicinering utan att patienten är inlagd med stöd av lagen så menar jag de gånger då man tex ger patienter lugnande för att kunna göra en eller annan sak utan att patienten är med på att få det lugnande medlet eller göra den där ena eller andra saken. (för att bara nämna _ett_ exempel)
Jag håller helt och hållet med om att patienter borde få ta större del i vården och det är ngt jag också jobbar med själv. Men det känns som att ditt perspektiv är på tok för snävt, det känns som att du tänker på dina egna upplevelser och försöker göra det till en generell diskussion på hela sjukvården. På min avdelning är nästan alla patienter ordinerade panodil kl 06.00, jag väcker inte dem för att fråga om de vill ha sina panodil, jag sätter dem på nattudsbordet så att de kan ta dem när de vaknar - om de vill.
Sedan får patienterna hos oss både muntlig och skriftlig information innan de kommer till oss och har då möjlighet att avsäga sig vissa saker eller komma med önskemål. Men många har för mkt att hantera med beskedet (ofta har de fått ett cancerbesked bara några veckor tidigare) och missar mkt av informationen. Det går liksom inte att komma runt. Och då missar många t.ex. att de ska få s.k. premedicinering (t.ex. lugnande och/eller smärtlindring) och dropp (eftersom de fastar). Många vill att vi på avdelningen tar över och ser till att de får det de behöver för att de inte kan ta ställning det själva i det skedet.
Du får det att låta så svart och vitt, och det är klart att det sticker i ögonen när jag själv arbetar för empowerment av patienterna men ändå kan inse att patienten ibland faktiskt varken kan eller vill vara delaktif i besluten om vården.