Skulle du samtycka till gynundersökning av läkarstudenter under narkos?

Gud så känsliga alla är. Jag skulle helt klart låta läkarstudenter undersöka mig utan narkos också- ser inte problemet (sålänge det inte gör ont). Tycker vi ska avdramatisera det hemska med att visa upp skötet- jag själv tycker det är samma sak att ligga i gynstol som i tandläkarestolen- och självklart får tandläkarstudenter kika i min mun.....

Skulle lika många reagera på om det gällde ett ingrepp i tex buken? Säg att man ska ta bort blindtarmen och läkarstudenter är med utan att man visste om det innan. Skulle man bli lika upprörd?

Kan säga att det gäller typ oavsett undersökning. Senast min son var på ultraljud (kontrollera testikel) började vad jag trodde var läkaren att använda ultraljudet. Sedan efter mycket krångel då sonen började bli ledsen (18 månader vid tillfället) sa personen bredvid att den som undersökte var student och att han snart skulle ta över. Så, när studenten var färdig och vi hoppades få trösta skulle ytterligare en person göra samma undersökning. (Vi tröstade såklart samt var med hela tiden, men det hjälpte inte så mycket tyvärr) Alltså, jag har ingenting emot att läkarstudenter, skjuksköterskestudenter osv lär sig, men att fråga först kunde väl vara mer regel än undantag. hade de frågat gällande sonens undersökning hade jag sagt ja, men velat att den ordinarie läkaren kollade först så man kunde avbryta om det blev jobbigt. Nu såg båda fel på röntgen visade det sig efter den operation sonen blev ordinerad så vad studenten i det fallet lärde sig vet jag inte.

Jag svarade Nej. Vill absolut inte ha ett gäng studerande glo mellan benen på mej vare sig jag var vaken eller sov. Jag blev däremot undersökt av två unga snygga och trevliga manliga gynekologer en gång och det var helt okej, men det berodde på att min man var med.

självklart måste blivande läkare få känna med sina händer under operationer och undersökningar . Oavsett om operationen är gynekologisk eller något annat. Hur ska de annars lära sig?

Klart att det blir mycket känslor. Det blir slitningar mellan individens integritet, den allmänna nyttan och vetenskapen: Inom vården ska man respektera varje patients egenvärde, man behandlar kvinnan för hennes egen skull, men samtidigt behöver vården ständigt förbättras och vetenskapen gå framåt. Man kan också fundera över vad ett samtycke är värt och om ett godkännande i efterhand räcker för att uppfylla patientens rätt till medbestämmande i vården. Jag anser att ett samtycke i efterhand i praktiken inte är något samtycke alls. Ett samtycke är en uttrycklig viljeyttring där man godtar en behandling. Viljeyttringen gäller något som ska ske, inte något som har skett. I grundlagen (Regeringsformen 2:6, www.riksdagen.se/templates/R_PageExtended____...) står det tack och lov i alla fall att "varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp". Så ingen kan tvinga någon annan att samtycka till en gynundersökning utförd av läkarkandidater för att det ligger i det allmännas intresse.

Besöker man ett universitetssjukhus räknar man väl med att det ska finnas studenter? jag kan inte tycka att det är så kontroversiellt att i efterhand meddela patienter att hälften av er fick reda på i förväg att det skulle vara med en student och hälften av er fick inte denna information i förväg. I vissa lägen måste vi som arbetar i vården agera helt utan samtycke. Det gäller framförallt akuta situationer när det inte finns tid för diksussion eller patienten är så påverkad att det inte går att informera och diskutera. Sen har vi tvångslagstiftningen. Det finns forskning som visar vad de som vårdats i enlighet med LPT tyckte om det. Alltså i efterhand när de kommit ur sin psykos. ja, man ska alltid fråga och informera i förhand om kandidater, studenter, procedurer, operationer osv osv osv. I praktiken fungerar inte alltid detta. Men som moi skriver, när många icke insatta blir upprörda blir det ofta ganska snett.

en mycket stor del av landets akutmottagningar bemannas nattetid med endast AT-läkare på tex kirurgkliniker finns det studenter under 35-40 veckor per år. Jag vet att det är ett provocerande uttalande att man får vara beredd på studenter om man söker sig till universitetssjukhus. Tack och lov är det inget större problem för studenter att få undersöka patienter inom de flesta områden. Men det kan vara problem för manliga kandidater på just gyn. På många håll har man proffspatienter som känner sig tillräckligt bekväma med sina kroppar att de kan låta sig bli undersökta av blivande läkare. Som tex distriktsläkare måste man kunna utföra en gynekologisk undersökning. Man måste "ha i fingrarna" hur det SKA kännas för att identifiera när det känns fel. Det är för mig skrämmande att 60 % svarar nej på frågan i TS "Om du tillfrågades: Skulle du samtycka till gynundersökning av läkarstudenter under narkos? " Jag är också övertygad om att ultraljudet som beskrevs i ett tidigare inlägg gjordes av en legitimerad läkare som bad en äldre mer erfaren om hjälp. Under grundutbildningen eller AT har jag aldrig hört talas om någon som självständigt gjort ett ultraljud på en patient. Fru U skrev 2009-12-30 14:53:02 följande:

det diskuteras ofta varför vården är ineffektiv. FÖr 50 år sedan behandlade varje enskild läkare många fler patienter per dag än vad man gör idag. Det läggs ner myyycket tid på information till patienter och anhöriga. Och vi ska lägga ner mycket tid på det, men det finns gränser för vad som är praktiskt genomförbart

 Naturligtvis förstår alla som arbetar inom sjukvård att människor är rädda för sjukhus, oroliga för smärta, känner osäkerhet och obehag av situationen och känslan av att vara i underläge. Vi visar förståelse, tar emot skiten med ett leende men det är varken roligt eller särskilt trevligt. 

Alla ni som säger nej, hur tror ni att en undersökning i narkos går till? Hur våldsamma, oetiska, korkade, klntiga, oseriösa, fnissande tror ni att blivande läkare är när de under handledning ska lära sig en undersökningsteknik de måste kunna?