Inte läst tråden men jag låter bara specialistläkare som jag har förtroende för undersöka och op:a mig (såvida det inte är akut op).
jag har felbehandlats och kränkts flera gånger inom sjukvården och jag har blivit gyn-undersökt i narkos när det inte ens var därför jag sövdes.
Nej det räknar jag inte med eftersom det handlar om enbart vissa tider på året (samma tid varje år eftersom utbildningarna går efter samma mönster för varje kull)
Att behandla akut är inte samma sak som att behandla i vardagen s.a.s. Håller man på med livräddning så står man ju inte och funderar eller pratar särdeles mycket utan man agerar (med den kunskap som förhoppningsvis sitter i ryggmärgen)
Jag känner ingen som inte är nöjd med den riktigt akuta vården (dvs när det handlar om att rädda liv). Även jag (som mer eller mindre avskyr sjukvård o sjukhus) är övertygad om att vi har den bästa livräddande vården i, kanske inte hela världen men nästan hela världen.
Men om det är akuta situationer, livräddande situationer så är det väl läkare med erfarenhet som behandlar? Inte studenter eller at-läkare?! Att studenter o at-läkare är med det förstår jag men de har knappast tillräckligt med kunskap och erfarenhet att behandla livshotande tillstånd. (ja alltså, finns ingen annan att tillgå så har de så klart mer kunskap än "personen från gatan" men om jmfr med specialister så är de ju knappt ens tagit sina första stapplande steg)
skrev 2009-12-30 14:23:51 följande:
Jag vet att många akutmottagningar bemannas med i princip enbart at-läkare. Jag vet också vilka problem detta ställer till med (att sjukvården jämt är överbemannad hjälper inte till)
Tyvärr används tvångsmedicinering i fler fall än bara i de där patienten vårdas med stöd av lagen 
Visst kan tvånget diskuteras men att ge patienter mediciner (dropp, sprutor mm) utan att patienten direkt givit sitt medgivande är fel hur man ser på det. Tvång måste inte innebära "med våld"
Vad jag menar är att de först och främst är bok-smarta. Att ha läst teorin är inte samma sak som att verkligen kunna göra det. Det är så jag tänker.
Jag har inget emot at-läkare som får jobba på egen hand om det är i rätt situation men jag vet också att det system vi har idag leder till att människor dör. Det är dock svårt att bevisa, hade jag kunnat hade du redan haft läst om det i tidningen.
Om sjukvården hade ansett att at-läkare var redo för att arbeta helt på egen hand så hade de inte behövt handledning, när de då trots allt arbetar på egen hand är det inte långsökt att dra slutsatsen att människor skadas och far illa på ett sätt som inte borde ske och som förmodligen inte hade skett om handledningen verkligen existerat.
----
Att utgå från att de flesta inte vill diskutera medicin och behandling och därmed behandla alla utifrån det är inte heller rätt. Är det så svårt att prata med patienterna? Är det så svårt att fråga?
Ja många vill bara bli hjälpa men när man som jag varit sjuk i snart 25år så vet jag mycket mer än många ssk och läkare när det kommer till min sjukdom. Jag vet inte hur många gånger jag fått förklara, visa och lära ut när jag hamnar på andra avdelningar än den som brukar ta hand om min sjukdom.
Det är likdant för min man och för många långtidssjuka.
------
Jag upplever att den attityd jag så ofta möts av i vården kommer fram även här och det är beklagligt att patienter inte behandlas som kompetenta människor som är fullständigt kapabla att själva välja hur de vill ha det.
-------------
När jag pratar om tvångsmedicinering utan att patienten är inlagd med stöd av lagen så menar jag de gånger då man tex ger patienter lugnande för att kunna göra en eller annan sak utan att patienten är med på att få det lugnande medlet eller göra den där ena eller andra saken. (för att bara nämna _ett_ exempel)