Gick jag för långt?

Va? Vi har en snart tvååring och han blir väldigt trotsig ibland och kastar sakerhårt både på oss och lillasyster. Vi försöker med allt möjligt och ibland så ställer vi in honom på hans rum och säger att han får vara där inne tills han lugnat sej lite.
Han förstår det alldeles utmärkt och vi stänger dörren i 1 minut, sen får han komma ut. Men under den minuten har han oftast blivit lugn igen och sitter glatt och leker med sina bilar och skrattar när vi kommer in, och har inte alls lust att komma ut.

har han gjort ex lillasyster illa med sitt kastande så får han "be henne om ursäkt" vilket är att han klappar henne på huvudet. Har han bara varit "vild" och kastat saker och vägrat sluta, så öppnar vi bara dörren och förklarar igen (går ned på knä och pratar med honom) och sen är det inget mer med det.

Hur gör ni?

Vi har provat "allt" men detta verkar vara dte enda som fungerar eftersom han liksom kommer in i "loopar" då han inte går att prata med alls, och avbryter man det då helt- som när han får gå in på sitt rum, så kommer han liksom ur det humöret.

däremot känner jag ibland att det är dumt att han får gå till sitt rum, men vi säger mest att: Nu får du leka lite ensam när du inte är snäll mot lillasyster.

Jag har ingen aning om hur jag ska hantera det annars..?

däremot känner jag ibland att det är dumt att han får gå till sitt rum

Menar alltså att det känns lite fel eftersom hans rum som sagt var inte ska vara ett ställe han ska till när han varit dum, men vi har inte så många andra ställen att välja på, dessutom lekar han ju ofta i sitt rum ändå- så det är ju inte så att han tycker det är ett "skamrum"

Jamen ska jag ta bort alla hans bilar, duplo, byggklossar och böckerna så tar jag i princip bort ALLT han leker med. Eg leker han nästan bara med bilar.

Vi tar ju bort det han kastar men det finns alltid mer att hämta i en lgh när han är på det humöret?

Jag tycker inte det, jag är en bra förälder, men min son får vara, med dörren stängd, i sitt STORA rum med leksaker och gosar i 1 minut ibland. Det är ju inte så att jag stänger in honom i en liten garderob utan saker i precis..

Hur gör ni då Trulsa00?

jag tar gärna emot tips.

Han har börjat kasta saker och få utbrott ofta. Idag var jag själv med honom, och hela dagen var precis så. När min fru sen kom hem så var vi mitt uppe i en städning av en massa bollar som han hällt ut. Han låg och vred sig på golvet och kastade iväg de istället. Till slut orkade jag inte mer.

Detta var vad TS skrev, han reagerade ju inte på leken- som vem som helst förstår- utan på att sonen kastar saker och ofta får utbrott, nu hände det igen under städningen och då fick pappan nog.

Jaja, suck, vad gjorde du när ditt barn kastade hårda saker på dej (lekte..) och andra barn i närheten och när det inte fungerar att ta bort det han kastar för det finn tusentals saker i ett hem som ligger löst och kan kastas.
Om du läst vad jag skrivit så har jag efterfrågat råd om hur andra hanterar när barnen "leker" våldsamt.

Min som är väldigt motorisk och har varit tidig med det enligt bvc, och han började inte kasta saker förrän för några månader sen så tror inte att just att kasta hårda saker, med vilje, i pannan på folk, kommer utveckla hans motorik mer..

men åter igen- vi försöker självklart stoppa barnet innan han slänger, men vi kan ta ifrån honom allt och han hittar ändå nytt att kasta. Och självklart håller vi ett noggrannt öga på lillan så hon inte ska få kloss i huvudet, men jag kan inte sitta på golvet i 10 t/dag och fånga upp allt sonen har i handen, om jag ex står och diskar och de leker på golvet bredvid. Jättelugn och "snällt" och så får sonen en impuls och drar klossen i huvudet på lillasyster. Hur ska jag hinna det?
tar självklart bort det han kastat då. Men då blir han ju "tvärtemot" och kastar allt han får tag i en stund.

Därför undrar jag- har ni verkligen barn som i samma sek ni tar bort just det han kastar då- ger sej- och fortsätter lugnt med något annat.

och om fallet är som med min son, som grabbar tag i allt och hivar iväg- hur hanterar ni det????