Gick jag för långt?

"Det är ett väldigt känt faktum att barn som inte får den uppfostran de behöver (och tänkt nu på att alla barn inte är exakt likadana, och att alla barn därför inte behöver exakt samma sak - Detta gäller även i uppfostringsbehov) har svårt att klara sig ute i verkligheten när de blir vuxna."
- Det är ett väldigt välkänt faktum att det barn som inte har en god anknytning till sina föräldrar, som inte får ett gott, vägledande och närvarande samspel med dem får svårigheter att utveckla samvete och empati.... Ett barn som kränks fysiskt eller psykiskt (tex genom en avvisande uppfostringsmetod som time-out) riskerar att utveckla en otrygg anknytning och/eller får ingen förståelse för andras känslor (eftersom det inte själv blivit bemött på ett empatiskt sätt)! Läs gärna länken till Lars H Gustafsson i mitt inlägg ovan och dessutom John Bowlbys bok "En trygg bas" och Anders Brobergs mfl böcker "Anknytningsteori" och "Anknytning i praktiken" ...


"Ett barn som inte stoppas på det sätt det (barnet+situationen) kräver har lättare att utveckla tendendes till att bli kriminell."
- Det handlar inte om att "stoppa barn" och det handlar inte om att barn som uppfostras på ett humanare och lagligt sätt i positivt samspel (dvs icke bestraffande och avvisande typ time out) utvecklar kriminella tendenser - tvärtom skulle jag vilja säga!


"Visst, man kan säkert sitta och vara överpedagogisk och ge en 15 minuters föreläsning för vissa barn, medan det helt enkelt inte fungerar så på andra barn."
- som om en 15 minuters föreläsning är den enda metoden utöver kränkningar? Hur blev du själv uppfostrad undrar jag ...?? Självklart handlar uppfostran om anknytning, samspel och känslomässig närvaro. Källhänvisning till annan forskning om lyckosam uppfostran skulle vara kul om du kunde visa på!


"Och jag kräker ur mig här för att ni tjatar om att alla barn har bli rätt att bli respekterade (Och ja, naturligtvis ska man respektera barn)"
- ja, självklart har barn i Sverige sedan 1978 en laglig fätt att bli respekterade! Fö kan du läsa hur lagstiftaren tänkte om att avvisa och stänga in barn i Lars H Gustafssons länk ovan ....

"MEN respekt är olika saker, man ska inte springa runt och överrespektera folk och deras uppföranden till höger och vänster, detta gäller även barn."
- men varför måste uppfostran bestå av avvisanden och tuffa tag? Det skapar inga empatiska barn ....  


"Och så länge man inte slår ett barn, eller utsätter barnet för psykisk misshandel,"
- Time out är psykisk misshandel!


"så länge ska inte några överduktiga familjelivs-morsor tala om för en att man gör fel."
- och jag förbehåller mig rätten att lyssna på barnsforskare samt har våra barn och barnbarn lärt mig vad som fungerar - och du, jag är så gammal att jag har facit på att det blev bra! 


"Han gjorde det situationen och barnet krävde just då."
- Självklart, men det är väl inte alltid sagt att det blir rätt när man i en frustrerad situation reagerar med reptilhjärnan? Och dessutom media förevisar program där kränkning av barn är legio (tänker förstås på supernannyprogrammen ...)  


"Du menar den som är baserad på fakta, framtagen av forskare och samhället i stort va?"
- Jag skulle vilja veta vilka forskare du har att hänvisa till? "Samhället i stort" hoppas jag inte heller står för inhuman syn på barns fostran, jag ser också tendenserna ....

"flera har sagt att det är fullkomligt förbjudet att ge barnet ett "straff" (så som mattsittning, få vara inne på rummet i några minuter, sluta leka, bli ifråntagen sådant man kastar). Och motsatsen till sådana "straff" måste ju vara antingen mutor, ge långa föreläsningar eller låta ungen härja fritt."
- Vad har du haft för förebilder när det gäller uppfostran - menar du att det är bara dessa två motsatta alternativ som gäller? Vet du, barn fostras inte på något av dessa sätt .... de skall varken lyda av rädsla för straff eller för att få en förmån! Naturligtvis skall de lyda får att de får en insikt av sin samspelande förälder om vad som är ok eller inte. Men det fordrar att de har en god anknytning - att föräldern verkligen är den trygga punkt som barnet behöver ... och som det inte vill förlora ...

"Mer ilska över folks ignorans gentimot det sunda förnuftet."
- och när man läser dina inlägg inser man ju att "sunt förnuft" kan ha flera ansikten....men vår föräldrastil inhämtar vi till 99 % från vår egen barndom ... det är helt säkert där du fått ditt sunda förnuft. Hård egen uppfostran blir gärna till en hård föräldrastil! 

"Ni tappar ju aldrig tålamodet! Aldrig någonsin! Eller så är ni för "perfekta" för att någonsin få för er att säga det till någon."
- Självklart tappar alla föräldrar tålamodet ibland - men det är vilka uttryck det tar sig som man som vuxen har ansvar för! Och med vilken rätt använder föräldrar ett fysiskt maktspråk gentemot sina barn?  Förtjänar inte de samma respekt som andra människor?