Inlägg från: en glad |Visa alla inlägg
  • en glad
    Tokern skrev 2010-01-20 21:57:59 följande:
    Så bra länk! Tack snälla du. Lars H Gustafsson är så bra. Dessutom är han en av få för allmänheten kända, som faktiskt bryr sig om evidens.
    Ja han är en guru och som sådan en otrolig opinionsbildare som bla ifrågasatt de föräldrautbildningsprogram (några nämns i artikeln) som i ett hårdnande politiskt klimat gått som en löpeld över landet men numera ifrågasätts även av Folkhälsoinstitutet i vart fall i de delar som handlar om time out och avvisning ...
    Lars H har även under det senaste året ifrågasatt Anna Wahlgrens stundtals stolliga insomningsmetoder (mer därom i hans blogg http://larsh.wordpress.com/ )

    Vilken otroligt pappaförebild han är (8-barnsfar dessutom)! Det kan man fra läsa om i hans bok Barnapappa (nu skall jag sluta strössla kred om honom!
  • en glad
    ungmamma89 skrev 2010-01-21 00:04:44 följande:
    "Det är ett väldigt känt faktum att barn som inte får den uppfostran de behöver (och tänkt nu på att alla barn inte är exakt likadana, och att alla barn därför inte behöver exakt samma sak - Detta gäller även i uppfostringsbehov) har svårt att klara sig ute i verkligheten när de blir vuxna."
    - Det är ett väldigt välkänt faktum att det barn som inte har en god anknytning till sina föräldrar, som inte får ett gott, vägledande och närvarande samspel med dem får svårigheter att utveckla samvete och empati.... Ett barn som kränks fysiskt eller psykiskt (tex genom en avvisande uppfostringsmetod som time-out) riskerar att utveckla en otrygg anknytning och/eller får ingen förståelse för andras känslor (eftersom det inte själv blivit bemött på ett empatiskt sätt)! Läs gärna länken till Lars H Gustafsson i mitt inlägg ovan och dessutom John Bowlbys bok "En trygg bas" och Anders Brobergs mfl böcker "Anknytningsteori" och "Anknytning i praktiken" ...


    "Ett barn som inte stoppas på det sätt det (barnet+situationen) kräver har lättare att utveckla tendendes till att bli kriminell."
    - Det handlar inte om att "stoppa barn" och det handlar inte om att barn som uppfostras på ett humanare och lagligt sätt i positivt samspel (dvs icke bestraffande och avvisande typ time out) utvecklar kriminella tendenser - tvärtom skulle jag vilja säga!


    "Visst, man kan säkert sitta och vara överpedagogisk och ge en 15 minuters föreläsning för vissa barn, medan det helt enkelt inte fungerar så på andra barn."
    - som om en 15 minuters föreläsning är den enda metoden utöver kränkningar? Hur blev du själv uppfostrad undrar jag ...?? Självklart handlar uppfostran om anknytning, samspel och känslomässig närvaro. Källhänvisning till annan forskning om lyckosam uppfostran skulle vara kul om du kunde visa på!


    "Och jag kräker ur mig här för att ni tjatar om att alla barn har bli rätt att bli respekterade (Och ja, naturligtvis ska man respektera barn)"
    - ja, självklart har barn i Sverige sedan 1978 en laglig fätt att bli respekterade! Fö kan du läsa hur lagstiftaren tänkte om att avvisa och stänga in barn i Lars H Gustafssons länk ovan ....

    "MEN respekt är olika saker, man ska inte springa runt och överrespektera folk och deras uppföranden till höger och vänster, detta gäller även barn."
    - men varför måste uppfostran bestå av avvisanden och tuffa tag? Det skapar inga empatiska barn ....  


    "Och så länge man inte slår ett barn, eller utsätter barnet för psykisk misshandel,"
    - Time out är psykisk misshandel!


    "så länge ska inte några överduktiga familjelivs-morsor tala om för en att man gör fel."
    - och jag förbehåller mig rätten att lyssna på barnsforskare samt har våra barn och barnbarn lärt mig vad som fungerar - och du, jag är så gammal att jag har facit på att det blev bra! 


    "Han gjorde det situationen och barnet krävde just då."
    - Självklart, men det är väl inte alltid sagt att det blir rätt när man i en frustrerad situation reagerar med reptilhjärnan? Och dessutom media förevisar program där kränkning av barn är legio (tänker förstås på supernannyprogrammen ...)  


    "Du menar den som är baserad på fakta, framtagen av forskare och samhället i stort va?"
    - Jag skulle vilja veta vilka forskare du har att hänvisa till? "Samhället i stort" hoppas jag inte heller står för inhuman syn på barns fostran, jag ser också tendenserna ....
  • en glad
    ungmamma89 skrev 2010-01-21 17:05:04 följande:
    "flera har sagt att det är fullkomligt förbjudet att ge barnet ett "straff" (så som mattsittning, få vara inne på rummet i några minuter, sluta leka, bli ifråntagen sådant man kastar). Och motsatsen till sådana "straff" måste ju vara antingen mutor, ge långa föreläsningar eller låta ungen härja fritt."
    - Vad har du haft för förebilder när det gäller uppfostran - menar du att det är bara dessa två motsatta alternativ som gäller? Vet du, barn fostras inte på något av dessa sätt .... de skall varken lyda av rädsla för straff eller för att få en förmån! Naturligtvis skall de lyda får att de får en insikt av sin samspelande förälder om vad som är ok eller inte. Men det fordrar att de har en god anknytning - att föräldern verkligen är den trygga punkt som barnet behöver ... och som det inte vill förlora ...

    "Mer ilska över folks ignorans gentimot det sunda förnuftet."
    - och när man läser dina inlägg inser man ju att "sunt förnuft" kan ha flera ansikten....men vår föräldrastil inhämtar vi till 99 % från vår egen barndom ... det är helt säkert där du fått ditt sunda förnuft. Hård egen uppfostran blir gärna till en hård föräldrastil! 

    "Ni tappar ju aldrig tålamodet! Aldrig någonsin! Eller så är ni för "perfekta" för att någonsin få för er att säga det till någon."
    - Självklart tappar alla föräldrar tålamodet ibland - men det är vilka uttryck det tar sig som man som vuxen har ansvar för! Och med vilken rätt använder föräldrar ett fysiskt maktspråk gentemot sina barn?  Förtjänar inte de samma respekt som andra människor?
  • en glad
    ungmamma89 skrev 2010-01-22 03:21:51 följande:
    Okej, okej, okej. Jag ser mig själv som besegrad och låter er perfekta föräldrar ta över debatten, ni vet bäst, ni är bäst, ni är störst, ni är vackrast och gud förbjude om någon skulle ha en syn på något som inte stämmer överens med er syn på det hela. Så som sagt: Denna värdelösa, hårt uppfostrande, totalt okunniga, anglosaxiska mamman som förespråkar barnmisshandel, ska inte störa er längre. Ha ett bra liv och jag hoppas att era barn får den hälsosamma synen så att de aldrig någonsin säger till någon om någonting. Hälsosamt och bra, ingen som blir misshandlad där inte. God natt och hejdå.
    Som sagt, jag kanske är en av de få här som har facit på att jag varit en rätt ok mamma om än långt ifrån perfekt (det behöver man inte vara) men jag har aldrig vrålat okontrollerat i ilska åt mina barn och jag har aldrig kränkt dem genom att avvisa dem till ett "reflektionsrum" eller "skämspall"!
  • en glad
    Anderssonskan skrev 2010-02-16 13:12:51 följande:
    - Slår du en gång till så får du sitta på stolen i köket i 2 minuter. Och varför man får sitta där.Jag tror att barnen finner trygghet i att veta reglerna"
    Det var en innovativ åsikt! Att barn blir trygga av avvisande bestraffningar! Tro mig, det finns inget barn som växer i insikt, empati och kunskap av att bli isolerad och avvisad från de personer som de är mest känslomässigt bundna till och beroende av - föräldrarna ...

    Idén om "skämspallar" har kommit från anglosaxisk barnuppfostran (bla nannysar i förendrings-TV) där aga och kränkande barnuppfostran fortfarande är tillåten (I Sverige blev detta förbjudet i lagen 1977!! Och det skall vi vara stolta över!)!
  • en glad
    Anderssonskan skrev 2010-02-17 18:40:58 följande: "Vet inte hur du får det till en avvisande bestraffning."
    - hur kan du INTE få det till att du avvisar ditt barn om du isolerar det i x antal minuter på en skämspall, i ett reflektionsrum eller vad du nu kallar det för ....

    "Jag ser det som en konsekvens."
    - Fast har du, som vuxen, tolkningsföreträde då det gäller ditt barns känslor?

    "Hur är du konsekvent? Berätta för mig hur du skulle göra!"
    Ja, du - jag har uppfostrat ett antal struliga barn och ALDRIG tvingat dem till en förnedring som jag bestämt skall kallas konsekvens .... det var ett lätt beslut eftersom jag, (liksom Lars H Gustafsson - reprislänk nedan) är uppvuxen i en tid då skamvrå var legio!

    http://www.pedagogiskamagasinet.net/main.asp?ArticleID=346367&CategoryID=3569&ArticleOutputTemplateID=94&ArticleStateID=2&ParentID

    Historia: Peppe slår gång på gång i bordet för han inte får en glass, han har fått förklarat för sig att han inte ätit upp sin mat och får därför ingen glass (rimligt mycket mat inte tvångsmatning), stora hack blir det i bordet och han skriker för full hals.

    Vore intressant hur du skulle lösa det, och jag är inte spydig eller iroisk, vill bara veta hur du skulle göra.

    - Förmodligen skulle jag ta peppe i mitt knä, lungt bekräfta hans frustration, hindra honom att hacka i bordet och rida ut stormen ..... jag skulle _inte_ bära i väg med en vilt fäktande treåring till skämsmattan och med min vuxna pondus tvinga honom att sitta där isolerad och ha tråkigt i tre minuter! Jag skulle fö inte tvinga barnet äta upp sin mat för att få belöningar heller ....
Svar på tråden Gick jag för långt?