Vi som inte var gravida

För mig så får andra gärna hålla A, så länge hon inte bryr sig om det- är ju stolt över henne och vill att diverse morföräldrar ska få en relation med henne också.  Däremot kom jag på mig själv att vara lite avundssjuk under jul, S fick ju ha henne regelbundet pga amningen men tiden i min famn var bra mycket mindre... Däremot så får andra be om att få hålla henne annars håller vi henne hos oss...

Sömnen har varierat men i stort nog varit rätt bra. Även om hon ofta somnat för natten först vid två så sover hon sedan rätt långa perioder i sträck och vi kan få sova till tio med ett några odramatiska amningsstunder där hon knappt hunnit vakna och under vilka S kunnat slumra igenom. Pre-svamp då.

Samtidigt måste vi få in en annan rutin tills när jag börjar jobba och inte kan sova till tio-elva annars kommer jag inte att funka. Som det är nu så ammar S och jag gör allt annat som bära och byta blöja. Ni där den ena jobbar- har  ni delat upp nätterna och i så fall hur?

I natt vägrade hon att somna, vi inbillade oss att hon blev arg av att försöka bli sövd i sjal, eller vid bröst. Så i natt vid halv tre-tre gav jag upp, tände lampan och var vaken och roade henne tills hon blev hungrig. Hon tog ett långt amningspass och somnade sedan. Hon har ätit och ätit och ätit de senaste nätterna dessutom.

Hon har varit grinig mest hela dagen idag och en del igår och vi hoppas att detta är 5-veckors-åskmolnet i en utvecklingsbok vi fick tips om att köpa från en kompis. Hon har även stökat vid bröstet, tagit, släppt, slitit, gnällt, grymtat. S är rätt så grinig också, pga smärtan i brösten och trötthet. Vi är lite smågriniga och trötta båda två. Nuförtiden måste Agnes dessutom vänta varje gång hon är hungrig på att brösten ska tvättas för att tvätta bort cortimyk-salva och det uppskattas inte.

Här växes det också så att det knakar. Det var ett tag sedan hon vägdes så jag skulle gissa att hon närmar sig 5 kg, och nu är det storlek 62 som gäller. Tror fortfarande att vi har kläder i 56 som hon aldrig hann använda... Och håller med om att hon känns större och stabilare, inte längre nyfödd utan någon som håller uppe sitt huvud själv. I morses var hon på ett strålande humör och totalcharmade mig.

tuctuc; roligt att du kikar in och uppdaterar oss om hur det går. Förstår att det är fullt upp...

paprikatingenling: vi har inte fått några kommentarer om tygblöjor direkt... har känslan av att det förväntades av oss att vi skulle göra det, passar liksom in i vår smått miljömuppiga image... Svärföräldrarna använde tygblöjor till sin yngsta och har varit väldigt nyfikna på hur de ser ut idag. Min mamma, som hade velat använda tygblöjor till mig när jag var liten (om de inte hade bott i ett hus långt ut på landet som inte ens hade varmvatten  eller inomhustoalett (citat min mamma "har man frigolit på utedasset så blir det inte så kallt på vintern") med en tvättmaskin som fick inte fick användas så ofta) och även hon har varit nyfiken på dem.

fick tre fina pocketblöjor på posten idag som jag köpt begagnat av någon som sytt dem själv, 50kr styck och de ser helt oanvända ut. Blir liksom glad av att sätta på henne färggranna tygblöjor...

kronärtskocka: har funderat också på det, att det vore trist att gå miste om den tiden med henne. Samtidigt måste jag ju få sova någorlunda annars blir det inte kul för någon. Dessutom äter Agnes så högljutt på natten  (hon grymtar i brist på bättre ord för att beskriva) så jag vet inte om jag kan sova ändå- men det vore så trist att sova på soffan i ett annat rum.

tänker efter, är inte säker men jag tror...  att vi har 8 små vikblöjor, 9 glimmablöjor (inneblöja, varav 6 begagnade vilka funkar mycket bättre!), en lustig blöja med knyt i bambu, 1 allt-i-ett nyfödd, 4 allt-i-ett från 7 kg (imsevimse) men vi använder dem redan nu, 3 mommys touch one size pocket-blöjor, 3 st hemsydda också begagnade pocketblöjor, ca 7 stora vikblöjor, 3 prefolded blöjor i bambufrotte, tre pul-byxor och en yllebyxa. Plus några inlägg i fleece och bambutyg.

Det blir... 39! (oj då) Fast de stora vikblöjorna använder vi oftast inte, de är så fortfarande så stora. Vi tvättar oftast varannan dag och då har vi några icke-favoriter över. De nya 3 pocketblöjorna och stora allt-i-ettblöjorna som vi fick i julklapp behöver vi egentligen inte, men de kommer hon kunna ha ett senare när hon börjar växa ur de små vikisarna och glimmabyxorna. Denna gång tvättar vi med tre dagar mellan och kommer nog behöva använda de stora vikisarna medan de torkar, vi hängtorkar tvätten och glimmablöjorna tar bortåt ett dygn på sig att torka. Vi har också gemensam tvättstuga och tvättar ofta nio på kvällen när tvätt-tiderna egentligen är slut och brukar gå ut spontant någon dryg timme innan andras tvätt-tider är slut och då är det ofta de redan är klara och lämnat. Bokar gör vi kanske var fjärde-femte dag- oftare än så kan vi inte, det är fullt förutom tidiga morgonpasset.

hur vet ni förresten när han kissar kronärtskocka? Och pust, skönt att allt var väl ändå med föräldraskapet. Jag fick hem ett brev om gemensam vårdnad nog strax före jul var det nog- förväntat förstås men ändå jätteskönt!

paprika: vi är nöjda med vår sele beco butterfly II. Eller det går lite i perioder. Nu har vi haft ett par veckor då vi inte använt den alls- det blev inte bra, Agnes satt inte bra, fick inte bra huvudstöd och dessutom hade hon dåligt tålamod med alla spännen som skulle knäppas och allt krångel, så när vi burit har det blivit sjal istället. Men nu har vi plockat fram den igen och använt den några dagar igen och är åter nöjda. Vi plockade bort spädbarnsinsatsen- vilken ska användas till 7 kg och 2-3 månader- men hon sitter verkligen mycket bättre nu! Huvudet når precis upp till kanten på selen och hon får bra nackstöd och knäna sticker precis utanför sittdelen så vi hoppas att det är ok.

Däremot funderar vi på att köpa till en ringsjal.

presens indikativ: har aldrig hört talas om att det finns larm som går att använda vid samsovning! Vi har iaf inte heller larm, har inte pratat så mycket om det men då valde vi mest bort det just för att vi ville samsova. Men tror ändå att vi låter bli, sägs väl att de fellarmar ofta och då kommer man få panik i onödan och det känns ändå som att risken är så liten.

japp, här stängs ingen ström till tvättstugan av- tvättstugan är dessutom ett fristående hus mitt på gården, så ingen har ont av att man tvättar där senare på kvällen. Jättebra!

gaytjej: tack! Nu är ju bebis svensktillverkad, och några veckor innan hon föddes var vi på familjerätten och skrev på alla papper. Den 30 november föddes hon och den 17 december registrerades jag som hennes vårdnadshavare.

Agnes bryr sig inte alls om hur det är i blöjan, hon verkar inte ha ont av blöt blöja och säger aldrig till.

Försöker peppa mig själv inför kommande arbetsvecka men kan behöva lite hjälp... Jag liksom älskar tillvaron med en liten bebis, allt från att jollra med henne till att fascineras av hur mycket en så liten bebis bajsar. När dagens utmaning är att komma ut innan solen går ned (fast de senaste dagarna har det varit tokkallt så vi har hållt oss inne, idag var det bara (!) minus 10). En jobb tillvaro som kretsar kring att prestera resultat lockar verkligen, verkligen inte. Var en lättnad att fly jobbet när hon föddes...  Och allt jag kommer att gå miste om, alla stunder med henne. Hon har sina gladaste och nöjdaste vakna studer på dagtid, inte på kvällen då det mest äts och äts och äts och sovs och gnälls och är bröstet som gäller. Blä. Känns det idag.

Kronärtskocka: har faktiskt inte börjat jobba än.. börjar på onsdag, tänkte smygstarta med kortvecka.

Tack alla, för era svar, känns rätt ok ändå. Har ett komplicerat förhållande med jobbet, hatkärlek. Pendlar mellan roligt och spännande och prestationsångest och utmattning. Kände nu under veckorna som gått vilken lättnad det var att slippa allt. Svårt att ge upp men forskningsvärlden är nog inget för mig ändå.

Känns rätt bra att vara tillbaks på jobbet faktiskt... ska sluta vara så gnällig En del ont-i-magen (= viktiga experiment som bara misslyckas hela tiden, studenter som ska handledas som får dåliga resultat som jag inte kan förklara, skriven artikel där medförfattarnas kritik inväntas etc...) har försvunnit och andra har jag fått lite mer distans till... Tror dessutom att Agnes är jättebra för mig i relation till jobbet då hon kommer att hjälpa mig att inte tänka jobb på kvällarna.

Paprikatingeling: har jag läst någonstans att ni är vegetarianer? Kommer liten att bli det också?

paprika: sedan då? kommer han äta vegetariskt på dagis och hos kompisar? Hos morföräldrarna?

presens: är ni också vegetarianer? i så fall samma fråga till er.

Frågar eftersom jag börjat fundera på detta själv. Har en massa funderingar som jag inte hinner skriva ned nu.

Nej, inte mycket till EC-kommunikation här heller. Vi kan omöjligt se när hon ska kissa, och oftast ser vi när hon ska bajsa inte för att hon signalerar det utan för att hon har påbörjat "processen" och liksom bajsar med hela kroppen (eller kan det vara hennes sätt att signalera?) så att man kan hålla henne ovanför handfatet och så kommer det oftast där istället. Andra gånger, när det är mindre jobbigt att bajsa märker vi det först när vi hör det=för sent.

vi har inte pratat om vaccination direkt utan är helt överens om att vi kör på vaccinationsprogrammet

presens: jobbigt med allt fk-strul

Roligt med fler vegetarianer!

Jag har tidigare alltid tänkt det som självklart att mitt barn också ska vara det, men det gör det inte längre utan någonting att fundera över...

Jag var vegetarian som barn och nu i efterhand inser jag att det var jobbigt (eftersom jag inte vill att hon ska ha det så), i låg och mellanstadie var jag oftast den enda vegetarianen på hela skolan och fick gå in och hämta min mat i köket jag åt korvbröd med ketchup på skolutflykter och alla tyckte att jag var ett ufo
vill inte att det ska vara besvärligt för henne att vara vegetarian, med kompisar och så

Jag kan fortfarande tycka att det känns besvärligt, att vara den krångliga i kompisgänget som måste anpassas efter när man lagar mat tillsammans, att behöva be om speciell mat när det är fest på jobbet etc, och jag är ju vuxen och har gjort ett val och är beredd på konsekvenserna. Det har inte hon, hon måste ju ta konsekvenserna av mitt val.  Det känns konstigt att säga åt henne att hon inte får äta av kompisarnas mat på dagis om hon är nyfiken på den utan att kunna förklara så att hon förstår. När jag gick på dagis trodde jag att jag var allergisk mot kött.

Nu är det väl i och för sig inte åttiotal längre och betydligt vanligare än när jag var liten, men ändå. Detta är någonting vi pratar en del om nu.

Och vad tål magen, om vi äter enbart vegetariskt hemma, men att hon äter allt på dagis och hos kompisar? För det som fortfarande känns självklart är att det enbart blir vegetariskt hemma.

Inlägget är delvis skrivet med bebis i famn, så därav brist på stor bokstav ibland och andra oviktiga grejer...