Vi som inte var gravida

Kronärtskocka: Tack! Vi hoppas också att bemötandet blir bättre. Ska bli skönt när det hela är över och E är min även juridiskt!

Hihi, ja pojkar och kissa åt rätt håll... Lille E har lyckats kissa på oss och sig själv i ansiktet (på skötbordet, inte bra att snoppen pekar upåt...). Förut kissade han nästan alltid på skötbordet och jag försökte komma ihåg att lägga en torklapp över för att fånga kisset. Nu när jag håller honom över handfatet kissar han oftast där, och om inte så kissar han inte heller på skötbordet. Kan vara lite knepigt faktiskt att få strålen att pricka handfatet och inte exempelvis... tvålkoppen eller något annat. Jag brukar hålla ett vakande öga på snoppen och sen rikta hela bebis åt något lämpligt håll när kisset väl kommer...

Presens indikativ och kronärtskocka: fokus och prat om lillens utseende stör ju mig en del också, mest, som jag skrev, med tanke på kommande barn som kanske har mig som biomamma. Tycker ditt experiment verkar intressant presens... Man ser ju det man vill se liksom! Fruns syskonbarn t.ex, 8 år, pekade glatt ut saker hos sonen som måste komma från mig... :)

Annars har vi börjat få rätt jobbiga nätter här. E maratonäter timmar i sträck, sover korta stunder däremellan och när han äntligen somnar ett längre tag (sådär framåt 4-5-snåret) gnyr han och skriker till  i sömnen. På dagen är han lugn som en filbunke och sover mest...

Vi låter folk hålla när de vill - våra föräldrar, syskon och andra släktingar. Det känns inte helt okej att vara borta på middag i fyra timmar och bara få ha sitt eget barn när det är dags för mat eller blöjbyte, men dels vill jag ju att hon ska ha en bra relation till dem, dels vill jag inte sabba min relation till dem genom att säga nej, och dels känns det lättare att dra gränsen för det som jag tycker är verkligt viktigt när jag har gett dem lite. Det börjar komma önskemål om att få mata och byta, men vi är tydliga båda två med att det är vår grej. Mormödrarna (framför allt) vill gärna vara med och byta blöja, och jag tycker att det känns jobbigt. Varför ska de göra det, liksom?

Vad gäller alla frågor tycker jag att det är lättast när vänner och bekanta frågar. Släkten är värst. Kanske för att det är viktigare för dem, och för att det känns som om de tar sig rättigheter som de inte har, tränger sig på och försöker göra sig...jämbördiga med oss, typ, i relationen till dottern.

Jag är ego som sjutton, men just nu längtar jag till att hon tydligt ska visa att hon föredrar oss framför alla andra. Nu sover hon ju lika bra i mormors och andra släktingars famn som i vår.Det finns ju trots allt ett begränsat antal sätt som ögon, mun och annat kan se ut på. Det vore konstigt om man inte, med lite god vilja, kunde hitta något som påminde om oss.

Nätterna har varit lite si och så här också. Jag tror att det delvis beror på att det har varit mycket folk och många intryck på dagarna, som gör att det är svårare att sova på natten, och kanske lite otryggt. Nu i natt sov hon hos oss i soffan, och var med ute och tittade på raketer runt tolvslaget. Vi gick och lade oss vid tvåtiden, och hon vägrade sova. Inte så att hon skrek, men hon var vaken och låg och gnällde och gnydde. Fick hon ingen uppmärksamhet eskalerade det till mer skrik. Trots att hon låg mellan oss, vi pratade med henne och hade varsin hand på henne så hjälpte inte det. När jag tog över henne på min andra sida, stoppade ner henne under mitt täcke tätt tryckt mot mig, så somnade hon. Men jag vågar inte sova med henne så, så jag låg och läste. Efter fyramatningen försökte vi igen, med samma resultat. Kvart i sju fick hon mat igen, och sen somnade hon äntligen i sin lilla bädd mellan oss. Trötta mammor.

Nu ligger hon här i min famn och är pigg och charmig. Tur att hon får sova, i alla fall, även om inte vi får.

För mig så får andra gärna hålla A, så länge hon inte bryr sig om det- är ju stolt över henne och vill att diverse morföräldrar ska få en relation med henne också.  Däremot kom jag på mig själv att vara lite avundssjuk under jul, S fick ju ha henne regelbundet pga amningen men tiden i min famn var bra mycket mindre... Däremot så får andra be om att få hålla henne annars håller vi henne hos oss...

Sömnen har varierat men i stort nog varit rätt bra. Även om hon ofta somnat för natten först vid två så sover hon sedan rätt långa perioder i sträck och vi kan få sova till tio med ett några odramatiska amningsstunder där hon knappt hunnit vakna och under vilka S kunnat slumra igenom. Pre-svamp då.

Samtidigt måste vi få in en annan rutin tills när jag börjar jobba och inte kan sova till tio-elva annars kommer jag inte att funka. Som det är nu så ammar S och jag gör allt annat som bära och byta blöja. Ni där den ena jobbar- har  ni delat upp nätterna och i så fall hur?

I natt vägrade hon att somna, vi inbillade oss att hon blev arg av att försöka bli sövd i sjal, eller vid bröst. Så i natt vid halv tre-tre gav jag upp, tände lampan och var vaken och roade henne tills hon blev hungrig. Hon tog ett långt amningspass och somnade sedan. Hon har ätit och ätit och ätit de senaste nätterna dessutom.

Hon har varit grinig mest hela dagen idag och en del igår och vi hoppas att detta är 5-veckors-åskmolnet i en utvecklingsbok vi fick tips om att köpa från en kompis. Hon har även stökat vid bröstet, tagit, släppt, slitit, gnällt, grymtat. S är rätt så grinig också, pga smärtan i brösten och trötthet. Vi är lite smågriniga och trötta båda två. Nuförtiden måste Agnes dessutom vänta varje gång hon är hungrig på att brösten ska tvättas för att tvätta bort cortimyk-salva och det uppskattas inte.

Nej, det kan inte vara kul att behöva vänta på maten. D tycker nog att det aldrig kan gå snabbt nog (och då har vi effektiviserat processen så mycket det bara går).

Vi har ju haft rätt bra nätter, där D har vaknat var tredje timme för mat. Frun går upp och fixar käk och byter blöja, jag matar och så somnar vi om. När hon varit lite kinkigare, som nu inatt, så har vi delat upp natten, så vi får sova ostört åtminstone fem timmar var.

Jag kan ju styra min egen tid, så det som får stryka på foten är gemensam tid för oss allihop. Vi äter ihop, frun och jag, men är det långa, kinkiga nätter så tar jag ensam hand om dottern, sover eller jobbar. Allt annat är underordnat. Det är så kort tid det handlar om, och det är inte så många nätter som är så, så jag räknar med att vårt förhållande klarar det.

Om jag hade haft ett så kallat riktigt jobb, däremot, så vet jag inte. Jag är för gammal för att klara mig på tre-fyra timmars sömn per natt. Med tanke på att dottern sover så pass bra på dagarna så hade jag nog tyckt att den som var hemma med henne fick ta större delen av nattpasset, eftersom det finns stora möjligheter till dagsömn även för mamman.

Vi är lite griniga allihop, men som vi sa till bvc-tanten när vi var där sist, och fick göra det här testet för förlossningsdepression, så är det inte vår relation, eller vår relation till D, som är problemet, utan allt och alla runt omkring.

På tal om det där frågeformuläret så bad hon oss att fylla i det bägge två. Är det vanligt, tro? Nu är vi med båda hela tiden, och har pratat lite om mina hormoner och sånt, men jag vet inte om det har spelat in. Vi ligger inte i riskzonen, i alla fall.

Hej alla! OCh gott nytt år! ...här har man haft en tämligen lång FL-paus... inte beroende på något som helst annat än att vardagslivet med 4 barn, varav 3 under två och två av dem under 2 mån tar rätt mycket tid...! MEn härlig tid, så det får det ju ta. har skummat igenom förra tråden och uppdaterat mig något om vad som hänt, och det är ju en del. Grattis alla!

Liten rapport om hur vi har det... Tjejerna är nu 7 veckor och har ätit upp sig till 3,3 kg och 51 cm (förra veckan). Med beröm godkänt enligt BVC. STora tjejer, tycker vi Hyfsat synkade mat-och sovklockor, tackar vi för... men det beror säkert lite på starten med amning+koppmatning var tredje timme minst i flera veckor. OCh då är det inte tre timmar mellan ätslut och ätstart, utan mellan ätstart och ätstart   Nu äter de inte lika ofta längre, men mycket mat blir det

Jag är ledig till i början av februari är det tänkt, sen deltid. Skönt, så lyxigt... Är så off-jobbet!

Adoptionsansökan är inskickad, synd bara att det är så otroligt mycet helger nu... och tingsrätten i gbg ska flytta, hoppas de håller reda på mina viktiga papper...

Ha det gott alla!

Jag måste nog utveckla mitt något kategoriska svar angående jobb och nattpass. Självklart beror det på hur de inblandade vuxna är och mår, hur dåligt barnet sover på natten respektive på dagen, vad den som jobbar har för jobb, och hur mycket den som är föräldraledig har att göra. Finns det äldre syskon och/eller djur som ska skötas, till exempel?

Tuc Tuc: Så skönt att de växer bra (och så skönt med synkade mat- och sovklockor).

Här har vi också gått upp i vikt (alla tre), men procentuellt sett har D gått upp mest. Lyckligtvis. Fyrakilosgränsen är också sprängd nu, och hon har vuxit tre centimeter på två veckor. Alla kläder i 40 och 44 är undanplockade, och vissa i 50 är också för små. Byxorna i 50 funkar med engångsblöjor och imses allt-i-ett, men med andra tygblöjor måste hon ha 56. Hon har blivit så stor så stor, och känns så himla stadig. Inget litet knyte längre.

Här växes det också så att det knakar. Det var ett tag sedan hon vägdes så jag skulle gissa att hon närmar sig 5 kg, och nu är det storlek 62 som gäller. Tror fortfarande att vi har kläder i 56 som hon aldrig hann använda... Och håller med om att hon känns större och stabilare, inte längre nyfödd utan någon som håller uppe sitt huvud själv. I morses var hon på ett strålande humör och totalcharmade mig.

tuctuc; roligt att du kikar in och uppdaterar oss om hur det går. Förstår att det är fullt upp...

Vi har inte hunnit använda allt i 56, men snart, så. Hon har varit lite kräkig på sistone, så vi passar på att byta kläder då. Vi har en del grejor som vi har insett att vi inte vill använda, dock, vilket minskar ner lite. Byxor med fot och hela sparkdräkter går bort, till exempel.

Men det är nog snart dags att inventera och tvätta storlek 62, och se om det behöver kompletteras. Det gör det säkert.

Här är ännu en som alltid tycker att mammorna är alldeles för sega med maten! Oavsett om det är bröst eller flaska...

Nu har vi också lyckats fånga några kissomgångar i handfatet och en bajsomgång. ( Men strålen kommer ibland farligt nära tvålen, tur vi har pumptvål och inte en tvålkopp...)

Vi lever fortfarande i ett dis av att ge sonen det han vill och däremellan vara glada om vi mammor hinner göra något. (Förutom att tvätta och äta. Vi tvättar varannan, var tredje dag och då har vi ändå mest engångsblöjor och enstaka tygblöjor... Men många kräk och torklappar att tvätta.) De senaste dagarna har vi dock infört en rutin sedan den fd. gravida blivit piggare så nu tar vi en daglig promenad med vagnen. Sonen sover gott i kylan väl nedbäddad. Å norrlänningen i mig njuter av minusgraderna!

Ammiz- har ingen lösning på nätterna men har redan börjat fundera hur tusan man ska få ihop det. Å ena sidan tror jag inte att jag kommer fungera så bra på jobbet om jag bli störd var tredje timme, men å andra vill jag finnas nära sonen även på nätterna, annars bli det få timmar om dygnet när han har en chans att få en relation även till mig...

Tuctuc: Kul att höra om er och tjejerna! Bra jobbat med koppmatningen och amning. Själv tyckte jag just koppningen var så tidskrävande och sölig...

Här har byxorna i stl 50 lagts i annan låda och vissa av 56 plaggen börjat användas. Fy så snabbt tiden går, nu över tre veckor sedan han kom. Han lär ju hinna gå innan jag fattar att det är verkligt att vi är föräldrar!

Tuc Tuc: kul att läsa om flickorna! Förstår att FL får stryka på foten. Vi som tycker det är rätt mycket jobb med EN bebis.

Lille E växer också så det knakar (4 veckor idag!), tror vi iaf, imorgon ska vi till BVC och väga. För två veckor sen hade han precis sprängt 3-kilosgränsen. Däremot känns han fortfarande rätt mkt som nyfödd och sover mest. Lite, lite mer vaken är han väl, men det är ingen stor skillnader. Vi använder fortfarande samma kläder, mest 50, men det märks att han har blivit längre för alla bodies går inte längre att stänga, i alla fall inte med tygblöjor.

Kronärtskocka: känner igen det där med dagarna och att vi egentligen inte hinner med någonting. Tvätta är det mest avancerade jag gör också, var tredje dag. Vi använder i princip bara tygblöjor nu.

Vad har föresten ni andra som använder tygblöjor fått för kommentarer? Här mottages informationen med ganska stor skepsis måste jag säga.

Nej, det där med nätterna tåls att tänka på om man ska jobba. Jag tror jag skulle ha svårt att klara mitt jobb med den mängden sömn jag får nu. Märkte det när jag var inne och jobbade några dagar innan jul. Samtidigt vill man ju, som kronärtskocka skriver, vara där för sitt barn även på nätterna.