Vi som inte var gravida

Vi låter folk hålla när de vill - våra föräldrar, syskon och andra släktingar. Det känns inte helt okej att vara borta på middag i fyra timmar och bara få ha sitt eget barn när det är dags för mat eller blöjbyte, men dels vill jag ju att hon ska ha en bra relation till dem, dels vill jag inte sabba min relation till dem genom att säga nej, och dels känns det lättare att dra gränsen för det som jag tycker är verkligt viktigt när jag har gett dem lite. Det börjar komma önskemål om att få mata och byta, men vi är tydliga båda två med att det är vår grej. Mormödrarna (framför allt) vill gärna vara med och byta blöja, och jag tycker att det känns jobbigt. Varför ska de göra det, liksom?

Vad gäller alla frågor tycker jag att det är lättast när vänner och bekanta frågar. Släkten är värst. Kanske för att det är viktigare för dem, och för att det känns som om de tar sig rättigheter som de inte har, tränger sig på och försöker göra sig...jämbördiga med oss, typ, i relationen till dottern.

Jag är ego som sjutton, men just nu längtar jag till att hon tydligt ska visa att hon föredrar oss framför alla andra. Nu sover hon ju lika bra i mormors och andra släktingars famn som i vår.Det finns ju trots allt ett begränsat antal sätt som ögon, mun och annat kan se ut på. Det vore konstigt om man inte, med lite god vilja, kunde hitta något som påminde om oss.

Nätterna har varit lite si och så här också. Jag tror att det delvis beror på att det har varit mycket folk och många intryck på dagarna, som gör att det är svårare att sova på natten, och kanske lite otryggt. Nu i natt sov hon hos oss i soffan, och var med ute och tittade på raketer runt tolvslaget. Vi gick och lade oss vid tvåtiden, och hon vägrade sova. Inte så att hon skrek, men hon var vaken och låg och gnällde och gnydde. Fick hon ingen uppmärksamhet eskalerade det till mer skrik. Trots att hon låg mellan oss, vi pratade med henne och hade varsin hand på henne så hjälpte inte det. När jag tog över henne på min andra sida, stoppade ner henne under mitt täcke tätt tryckt mot mig, så somnade hon. Men jag vågar inte sova med henne så, så jag låg och läste. Efter fyramatningen försökte vi igen, med samma resultat. Kvart i sju fick hon mat igen, och sen somnade hon äntligen i sin lilla bädd mellan oss. Trötta mammor.

Nu ligger hon här i min famn och är pigg och charmig. Tur att hon får sova, i alla fall, även om inte vi får.

Nej, det kan inte vara kul att behöva vänta på maten. D tycker nog att det aldrig kan gå snabbt nog (och då har vi effektiviserat processen så mycket det bara går).

Vi har ju haft rätt bra nätter, där D har vaknat var tredje timme för mat. Frun går upp och fixar käk och byter blöja, jag matar och så somnar vi om. När hon varit lite kinkigare, som nu inatt, så har vi delat upp natten, så vi får sova ostört åtminstone fem timmar var.

Jag kan ju styra min egen tid, så det som får stryka på foten är gemensam tid för oss allihop. Vi äter ihop, frun och jag, men är det långa, kinkiga nätter så tar jag ensam hand om dottern, sover eller jobbar. Allt annat är underordnat. Det är så kort tid det handlar om, och det är inte så många nätter som är så, så jag räknar med att vårt förhållande klarar det.

Om jag hade haft ett så kallat riktigt jobb, däremot, så vet jag inte. Jag är för gammal för att klara mig på tre-fyra timmars sömn per natt. Med tanke på att dottern sover så pass bra på dagarna så hade jag nog tyckt att den som var hemma med henne fick ta större delen av nattpasset, eftersom det finns stora möjligheter till dagsömn även för mamman.

Vi är lite griniga allihop, men som vi sa till bvc-tanten när vi var där sist, och fick göra det här testet för förlossningsdepression, så är det inte vår relation, eller vår relation till D, som är problemet, utan allt och alla runt omkring.

På tal om det där frågeformuläret så bad hon oss att fylla i det bägge två. Är det vanligt, tro? Nu är vi med båda hela tiden, och har pratat lite om mina hormoner och sånt, men jag vet inte om det har spelat in. Vi ligger inte i riskzonen, i alla fall.

Jag måste nog utveckla mitt något kategoriska svar angående jobb och nattpass. Självklart beror det på hur de inblandade vuxna är och mår, hur dåligt barnet sover på natten respektive på dagen, vad den som jobbar har för jobb, och hur mycket den som är föräldraledig har att göra. Finns det äldre syskon och/eller djur som ska skötas, till exempel?

Tuc Tuc: Så skönt att de växer bra (och så skönt med synkade mat- och sovklockor).

Här har vi också gått upp i vikt (alla tre), men procentuellt sett har D gått upp mest. Lyckligtvis. Fyrakilosgränsen är också sprängd nu, och hon har vuxit tre centimeter på två veckor. Alla kläder i 40 och 44 är undanplockade, och vissa i 50 är också för små. Byxorna i 50 funkar med engångsblöjor och imses allt-i-ett, men med andra tygblöjor måste hon ha 56. Hon har blivit så stor så stor, och känns så himla stadig. Inget litet knyte längre.

Vi har inte hunnit använda allt i 56, men snart, så. Hon har varit lite kräkig på sistone, så vi passar på att byta kläder då. Vi har en del grejor som vi har insett att vi inte vill använda, dock, vilket minskar ner lite. Byxor med fot och hela sparkdräkter går bort, till exempel.

Men det är nog snart dags att inventera och tvätta storlek 62, och se om det behöver kompletteras. Det gör det säkert.

Tvättar. Torktumlar. Kör diskmaskinen. Ja, det är väl ungefär vad vi gör också. Vi kan dessutom bara köra en maskin i taget, så det tar upp mer tid. Just nu har dock vattenledningen frusit, så inget av det blir gjort.

Jag försöker ju jobba lite också, men det går lite si och så med det. Oavsett om jag har en bebis på magen under tiden eller inte, så är jag inte särskilt effektiv.

Positivt: Lillstrumpan sov sex timmar i natt.
Negativt: Hon gjorde det på mage.

Jag vågar verkligen inte låta henne sova på mage, trots att jag vet hon föredrar det, och sover bättre så, men i går lade jag henne på sidan (det var så hon sov som riktigt nyfödd), och hon välte över.  Det är inte mycket jag nojar med, men just magsovningen är jag ordentligt uppskrämd om.

Vi har inte gått över helt till tygblöjor, och har bara haft engångs när vi har varit borta, så jag tror inte att någon vet om att vi använder tyg. Inte för att de har med det att göra. Alla har så fruktansvärt mycket åsikter hela tiden. Vad gäller tygblöjor kommer vi att få höra att det är äckligt, det är slöseri med tvätt, det är onödigt, det är miljömuppigt, det är bara konstiga föräldrar som använder det. Jag har slutat svara på dumheter överlag, och försöker att bara ignorera.

Jag är lite sugen på att testa pocketblöjor, men det känns som om vi redan har lagt en förmögenhet på tygblöjor (vilket vi inte har, men ändå...).

Kronärtskocka: Det låter ju lovande. Härligt!

Vi har inte hört något mer om adoption eller faderskapsutredning. Inte heller verkar jag vara i närheten av att få pengar från FK. VAB i november, "pappadagar" i november och december. Jag måste vara ett ytterst svårt fall. Borde jag ringa och fråga?

För övrigt har vi tinat vattenledningen, och har numera rinnande varmt och kallt vatten, samt el.

Får ni tvätta efter att tvättiderna är slut? Wow! Där jag har bott har strömmen till tvättstugan stängts av klockan 21 prick. Taskigt läge när man hade planerat lite dåligt, och det var några minuter kvar av tvätten när det hände. Då fick man vänta tills morgonen efter, och skynda sig ner för att be en granne om ursäkt för att man inkräktade på deras tvättid...

Vi har egen tvättmaskin nu, och jag tvättar nästan varje dag. Blöjor, kräktrasor, skötbordsunderlägg och annat sånt brukar bli en maskin varannan dag, men sen är det ju allt annat också.

Och pottan, förresten. Vi har köpt en dockpotta. Den är i perfekt storlek för Lillstrumpans rumpa, och hon når ner med fötterna. Nu får hon sitta där en liten stund vid varje blöjbyte, och ofta kommer det något. På natten brukar vi däremot nöja oss med bara blöja. Hon håller på att växa i imseblöjorna, förresten.

Vi låter henne sova på mage när vi är med och vakna - oavsett om hon ligger på oss, eller mellan oss i soffan till exempel. När vi har stenkoll på att hon andas, helt enkelt. Men oövervakad får hon ligga på rygg eller sidan.

Vad hade ni tänkt er efter trikåsjalen, ni som har såna? Ammiz, visst hade ni en sele också? Jag sitter och tittar på vävda sjalar, mei tai och manduca i första hand.

Nej. Vi har pratat om det, men än så länge valt att avstå. Det finns en sort som funkar när man samsover, som man fäster i blöjan eller kläderna på något vis.