Sahlgrenska - Del 13

Melou: Åh, vad typiskt. När man vill ha mens får man den givetvis inte och när den gärna kan få hålla sig borta ett tag kommer den som ett brev på posten. Håller tummarna för att den håller sig borta ett tag till så att du kan tajma in SUs lediga tider.

Grådis: Usch, som om det inte är tillräckligt jobbigt med ivf ändå. Jag hoppas att ni kommer fram till ett bra beslut (och såklart att det vänder helt för er). Kram 

Själv funderar jag och sambon just nu över ironin i att vi inte kan ha sex på ett tag pga att vi försöker få barn (biverkningarna av medicinerna gör helt enkelt att det är uteslutet ett tag framöver). Det var inte direkt så min sexualkunskapslärare sa att det gick till att göra barn ; )  

Melou: Usch, vad jobbigt att inte ens kunna få vara glad när man har fått ett plus.  Håller tummarna för att spermien trots allt lyckades ta sig in utan att bli skadad och att det resulterar i en helt vanlig, lyckad graviditet.

Boo: Jo, jag hoppas ju att hon kan komma dit att hon hittar en balans i hur mycket hon pratar om det. Men,men... det är svårt att se henne vara ledsen även om jag vet att det var ohållbart för min andra vän att hålla tyst om hur dåligt allt gravidsnack fick henne att må. Just nu hoppas jag bara på att det ska få sjunka in och att det blir någon slags vettig lösning i längden.

Jobbigt med ischias och förkylning :( Har tyvärr inte något bra tips om hur du ska hantera risken för vinterkräksjukan, den kan ju härja ett tag så det är kanske svårt att ta ut semester. Vet dina kollegor om att du håller på med ivf? Isf kanske du kan be dem hjälpa dig att i möjligaste mån undvika att komma i kontakt med personer som har vinterkräksjukan. Annars återstår väl tyvärr mest att använda handsprit in absurdum. Vet inte om det är möjligt med sjukskrivning i förebyggande syfte, men någon annan kanske har bättre koll.

Åh, varför kan man inte bara fungera likadant? Börjar bli riktigt orolig inför kommande FET. Inte för att behandlingen ska misslyckas. Eller jo, på sätt och vis.

Min sambo har redan från början känt till att det kan bli svårt för oss att få barn. Diskuterade därför på ett tidigt stadium hans inställning till adoption. Han bad t.o.m. om tid att tänka igenom det. I april förra året ställde vi oss i adoptionskö. Möjligheten att adoptera känns ofta som det som gör hela ivf-processen uthärdlig. Nu har han dock börjat säga att vi får ta ställning till adoption när vi är där- dvs. när alla ivf-försök har misslyckats. Hans inställning skrämmer mig.

Jag vet redan nu att jag gärna skulle adoptera om vi inte kan få biologiska barn (och helt ärligt annars också, men då skulle jag avstå för att inte bidra till längre väntetider för andra som inte kan få barn), men han har uppenbarligen inte bestämt sig än. Jag vet att det är så han fungerar, att det hela tiden handlar om att ta en sak i taget, men för mig funkar det inte så. Jag är livrädd för att stå där om några år och få höra att han inte vill adoptera. Jag vill leva med barn, så enkelt är det. Jag inser att önskan efter ett biologiskt barn är mycket större hos honom än hos mig, men det är ändå fruktansvärt svårt att acceptera att han inte vill ta ställning till något nu. Hur resonerar ni?

Mm, det tar ju onekligen rätt lång tid. Vi ställde oss i kö i april förra året (höll på att skriva i år innan jag insåg att det faktiskt är 2010 nu...) och blev lite nedslagna när vi insåg hur få länder som skulle godkänna oss. Naiv som jag är trodde jag liksom att vi var "idealparet" för adoption - friska, unga, fasta jobb med ok inkomst, bra familjeförhållanden etc, men tji fick jag. En hel del länder gick bort för att vi inte är gifta än (eftersom de kräver att man ska ha varit gift i minst fem år vid tidpunkten för adoptionen), en del för att både jag och han har varit sambo tidigare, ytterligare en del för att vi inte är aktiva i ett kristet samfund och nåt land för att vi inte har en nettoförmögenhet om 80 000 USD efter avdragna skulder (!) etc. Till slut återstod i princip bara två länder - Etiopien och Colombia. Men, men... vi får se om vi hamnar där. Känner verkligen för er som har ännu mer som kan ställa till det- vet att många länder är väldigt kräsna med sjukdomar.

Jag har inte något större hopp om att ivf ska fungera, även om jag inser att det nog är en försvarsmekanism. Det är därför jag är så väldigt rädd för att han ska komma fram till att han nog ändå inte vill adoptera. Jag vill verkligen, verkligen inte behöva ställas inför att tvingas välja mellan honom och barn. Känns som att jag skulle bli bitter oavsett vad jag skulle välja. Ryser vid bara tanken. 

Undra förresten om det brukar vara så- att kvinnor vill tänka några steg i förväg medan män generellt vill ta det steg för steg?

Boo: Utgångspunkten i svensk lagstiftning är förresten att man inte ska vara äldre än 42 år, men det går att göra undantag i viss utsträckning. Sen tillkommer även ländernas krav, men de flesta länder verkar iaf ha rimliga ålderskrav.

Ellia: Åh, jag vill också åka till värmen!!! Var har du varit?

Dolus: Välkommen hit! Vet att ingen egentligen vill hamna i den här tråden, men jag tror att de flesta här verkligen har uppskattat stödet och möjligheten att ventilera. Jag har tyvärr inte testat vare sig zonterapi eller akupunktur, men vet att några andra här i tråden iaf har testat akupunktur.

Allt gick bra på Sahlgrenska idag så nu är jag ruvare igen- nu är det bara att hålla tummarna för att jag får vara det till i höst nångång.... : ) Den första av våra små eskimåer dog tyvärr vid upptining, men som tur är hade vi fler kvar i frysen. Så, nu är det bara väntan som gäller...

Katja: Du har säkert sagt det, men varför ska du spraya i två veckor till?

Lerdala: Förstår det. Det är inte så lätt att hålla hoppet uppe när man redan har misslyckats flera gånger. Håller ändå tummarna för att det går, såklart :)

JaMa: Trist att behöva kämpa med vikten. Tyvärr hjälper det ju inte direkt att man äter mediciner som har viktökning som biverkning : (   Jag är inte helt säker på vilket datum jag har testdag, men har för mig att det är sista januari. Fast jag lär säkert tjuvtesta några dagar tidigare om jag inte har fått mens då...

Ellia: Förstår tyvärr vad du menar med att det känns som att de inte alltid har koll. Hoppas att nästa "omgång" går bättre (om det nu inte finns någon chans att det skulle kunna bli plus nu).

Felisa: Tråkigt att höra att ägget inte klarade sig. Hoppas du är så ok som du trots allt verkar vara. Kram

Wiley: Jag tänkte precis fråga om det inte var dags nu för dig, hade för mig att du låg några dagar efter mig. Skönt att få sällskap i ruvandet ; )  

Boo: Nä, det är verkligen tur att man inte oroar sig för allt ;) Kan tillägga att jag själv också blödde ett tag de första dagarna jag åt Progynon, men ändå hann bygga tillräckligt med slemhinna för att få återföring den veckan som det var tänkt (även om det iofs krävdes förhöjd dos i några dagar).

JaMa08: Jag tror att det är rätt olika. Jag har fått hyfsat mycket grav symtom- ömma bröst, lätt illamående m.m., men vet att det är andra som knappt har fått något alls. Kan för övrigt bara instämma i att ett plus hade varit en underbar start på året (även om jag inte direkt vågar hoppas) :)  

Vienzi, Katja mfl: Jag hade nog ringt och kollat för säkerhets skull nojig som jag är när det gäller det här. Jag fick nämligen ta blodprov så sent som förra veckan för att kolla att jag var nedreglerad trots att jag hade fått en nedregleringsblödning.

Drömmar: Hoppas du får tag på tabletter. Jag har tyvärr inga hemma : (

Ellia: Tråkigt att det inte fick bli något plus nu heller, fast kanske skönt att åtminstone komma igång med en behandling direkt så att man känner att något iaf händer?

Boo: Jag tror att jag blödde i kanske tre dagar från det att jag började med Progynon, minns tyvärr inte exakt trots att det ligger så nära i tiden. Hoppas du kryar på dig snart- det räcker verkligen att vara mitt uppe i IVF.

Haz: Hoppas du hittar någon bra idé. Jag har själv PCO och nästintill aldrig spontan ägglossning så jag är tyvärr inte särskilt insatt.

Wiley, JaMa08, Boo mfl: Usch, ja drömmarna är sådär lagom roliga. Hittills har jag bland annat drömt om Jeffrey Dahmer... Men,men inga ordentliga mardrömmar än så länge *peppar peppar*