Sahlgrenska - Del 13

Mela: Beklagar verkligen att du fick mf. På nåt sätt känns det ännu mer orättvist med mf när man vet hur du redan har fått kämpa :(

Mynona: Nej, garanterat är det tyvärr inte. Alla behöver olika hög dos och för vissa fungerar det tyvärr inte alls, fast överlag är mitt intryck trots allt att det verkar framkalla äl för de flesta. Håller tummarna för att det funkar bra för dig!

Wiley: Mm, det hade varit lite intressant att veta. Fast som med allt annat är det väl så att man inte kollar upp något som funkar av sig själv.  Vi väntar just nu på att få komma igång med nästa FET. Ska börja med Provera den 4 mars och sen är cirkusen igång igen :(  Hur lång väntan är det kvar för er innan ni får komma igång igen?

Katja: Skönt att höra att allt gick bra :)

Wiley: Jo, det är onekligen skönt att få sova så länge man vill, äta vad man vill och dricka vin om man känner för det :)

Ellia: Det kan nog vara vilket som- jag har fått större bröst med synliga ådror av vaggisarna utan att ha varit gravid. Låter mysigt med en snöpromenad med vovven!

Vienzi, Wiley mfl: Känner igen mig alldeles för väl i det ni skriver. Är också oerhört lösningsorienterad såväl i jobbet som privat och har därför väldigt svårt att förlika mig med tanken att jag faktiskt inte kan påverka det här i någon större utsträckning oavsett hur mycket jag läser. Uppskattar därför verkligen möjligheten att ventilera i den här tråden. Att det man skriver ibland låter väldigt svart beror ju på att det är så det känns, att det är just det tunga man behöver kunna ventilera med andra i samma situation. Tror inte att det alls måste betyda att man är en negativ person. Hade vi inte varit obotliga optimister nånstans långt inne hade vi förmodligen gett upp för länge sedan ; )

Måste förresten säga att jag är väldigt imponerad av er som förutom hela ivf-cirkusen dessutom orka kämpa med viktnedgång/viktuppgång :) 

Grådis: Håller tummarna för att du får segla igenom ÄP i en dimma ; )

Dazzaz: Skönt att det verkar lösa sig, hoppas det inte blir något strul med ivf-mottagningen imorgon :)

Katja:Håller tummarna stenhårt för att det är din tur nu :)

Ellia: Håller tummarna för att det ändå blir ett pluss när det är dags för testdag

Haz: Jo, de vill väl säkert gardera sig. Det finns ju de med PCOS som inte kan använda ägglossningstest heller eftersom det ger falska positiva resultat. Skönt om "bara" viktnedgången skulle kunna få ordning på ägglossningsproblemet- känns som att hälften är vunnet då.

Vienzi: Bara sprayen som ändrats alltså? Fast det är klart, de kanske har tänkt längre spruttid eller nåt också. Känns iaf betryggande att det var Lars Nilsson som skrev ordinationen, känns som att han är en av de med bäst koll.

Snartliverhorn: Välkommen och lycka till!

Grådis: Skönt att höra att ÄP gick bra : ) Intressant att äggstockar kan gömma sig även på människor (har jobbat som veterinärassistent för många år sedan och fick då lära mig att de kan göra det på djur, har liksom aldrig tänkt på att det skulle kunna vara så på människor också även om det egentligen inte är så förvånande).

Bubblan: Välkommen :) Tror att vi alla förstår vad du menar, här är ju tråden som ingen egentligen  vill vara med i (fast allt stöd man kan få här gör det hela väldigt mycket lättare att hantera).

Katja: Du är varmt välkommen hem till mig om du behöver mer att pyssla med- mitt kök skulle kunna behöva en liten uppfräschning ; )

Wiley: Man vänjer sig rätt snabbt trots allt, även om jag kan tänka mig att det är bra mycket bekvämare att slippa blanda själv. Har mitt försök att bland ihop ägglossningssprutan lite diskret på en kompis toalett samtidigt som mina vänner och deras respektive satt utanför och hade en musikquiz. En lätt bisarr och stressande upplevelse som givetvis inkluderade alla misstag man kan tänka sig. Roligt så här i efterhand om än inte så roligt då :)  

Grådis: Det är klart att du ska få tillbaka ett alldeles perfekt fyrcelligt imorgon, håller tummarna stenhårt för dig :)

Katja: Ingen fara, jag är inte så kräsen ; )

Lite off topic kanske. Fick precis ett mail från adoptionsorganisationen där vi står i kö sedan i april förra året. Tydligen har köerna ökat rejält för ett av våra tänkbara länder och minskat en del för ett annat av länderna. Det av "våra" länder som har kortast kötid har just nu cirka två års väntetid innan man får skicka ansökan och sen mellan ett halvt och ett år i landet. Det innebär att vi kanske skulle kunna få skicka ansökan om bara lite mer än ett år om vi bara släppte idén om biologiska barn, bearbetade det, gick föräldrautbildningen, fick medgivande från soc osv. Eftersom jag tyvärr inte tror att ivf kommer att fungera för oss och bortsett från krånglet lika gärna skulle adoptera som att få biologiska barn känns det lite jobbigt att inse att vi skulle kunna ha ett barn om kanske ett och ett halvt till två år om bara min sambo kunde släppa idén om biologiska barn. Samtidigt inser jag att jag har haft betydligt längre tid på mig att vänja mig vid tanken på att det nog inte kommer att bli några biologiska barn. Det är även självklart att beslutet att adoptera måste vara ett beslut som får mogna hos båda. Det är bara så frustrerande att bara gå och vänta på att kanske, eventuellt få barn nån dag. Jag vill ju ha barn nu!

Grådis: Härligt (att du fick tillbaka ett toppenägg såklart, inte att smärtlindringen glömdes bort) :)

Katja: Åh, hoppas så för din skull att du får se det där plusset på stickan :)

Vienzi: Mm, lätt att bli lite uppgiven. Det är bara att inse, det är verkligen dags för oss att plussa nu...  Vet förresten att jag också reagerade över att jag tappade mycket hår ett tag, men utgick från att det nog var pga stress (det var redan under pergotimetiden om jag inte minns fel).

Katja: Verkligen ledsen för din skull. Håller tummarna för ett sent plus men inser att det inte är direkt uppmuntrande att testa negativt på RD14. Sovrummet blev iaf väldigt fint om det är någon tröst.

Dizzi: De får bara sätta in två ägg när de bedömer att risken för en tvillinggravidet är mycket låg (som de förklarade för mig innebär det att de i princip bara gör det när man har många misslyckade försök bakom sig och i princip är inne på nästan det sista försöket).

Har inte skrivit på ett tag, men har läst ikapp nu. Tråkigt att se att de där efterlängtade plussen ännu lyser med sin frånvaro (även om det såklart är lite positivt med utslag på äl-stickor m.m. också). Vi skulle ju plussa nu allihop var det ju tänkt!
Enligt mitt eget schema skulle jag börja med Provera nu i torsdags, men i söndags började jag få antydan till mens så jag höll tummarna för att det var på gång. Kom lite mer dagen efter, ringde SU och fick besked att jag kunde börja med spray direkt samma dag eller nästa. Bara timmar efter att jag ändrat om hela schemat försvann det igen och kroppen började bete sig märkligt (och visa vissa tecken på graviditet). Ringde SU igen dagen efter och fick besked att jag fick avvakta och ta ett grav. test för att sedan börja med Provera i torsdags precis som det var tänkt från början. Så, summan av kardemumman är att jag inte har någon aning om vad min kropp roade sig med i veckan, men nu iaf är på gång och ska börja spraya imorgon. Jippie! Eller nåt.... Idag var förresten en sån där tung dag då jag och sambon gick på stan och njöt av solskenet när det plötsligt kändes som att hjärtat slets ur kroppen eftersom hela stan svämmade över av bebisar. Jag som ändå har känt mig ok på sistone. Längtar verkligen till tiden då bergodalbanan är över (och vi får våra efterlängtade ungar).

Dazzaz: Kan inte annat än att hålla med Ellia. Får även erkänna att jag inte hade någon aning om att de gjorde så. Fick ni veta det redan från början?

Grådis: Håller verkligen tummarna för att du snart får veta och det givetvis i form av ett rejält plus! Den där sista tiden är så löjligt jobbig, det hjälper liksom inte att ha en massa symtom som kan bero på medicinen eller den där efterlängtade graviditeten.

Ellia: Svår fråga det där. Man vill ju inte direkt låtsas som att man bara tänker på karriären när man alla gånger skulle välja barn framför karriären. Önskar att folk kunde tänka sig för lite innan de frågar, det finns ju trots allt rätt många som är i vår sits (eller för en delen, ofrivilliga singlar). Vet att vi hade den frågan uppe med jämna mellanrum på mitt gamla jobb, men likväl så verkade de flesta ändå utgå från att det självklart inte var någon av de som satt vid just det fikabordet som var i den sitsen...

Haz: Låter verkligen inte som en höjdare. Själv har jag också en rätt utsatt position på jobbet just nu, men tröstar mig med att jag iaf bara är tjänstledig från mitt gamla jobb och att jag faktiskt kan sticka om jag inte står ut. Kanske dags att byta jobb?

Wiley, Katja: Det är nog bara att inse och acceptera att man kommer att ha såna perioder. Är själv inne i en period nu när mina vänner får barn med några veckors mellanrum. De flesta dagar känns det ok men ibland bara slår det mig att det är på riktigt nu- det är inte så att vi på något magiskt sätt kommer att lyckas få barn lite senare om vi bara börjar försöka på riktigt för det är ju precis det vi gör nu. Fasar för den dagen då min sambos yngsta syster blir gravid, gissar att det kan bli rätt snart och vet tyvärr med mig att jag inte kommer att ta det särskilt bra även om jag självklart vill henne allt väl.  

Underbar kommentar Vienzi ""Hmm... Det är ju inte ett självklart beslut. Man vet ju inte vem man får. Alla barn är inte så sympatiska..." Tror jag ska låna den någon gång ;)

Ceropegia: Verkligen tråkigt att det sista försöket på SU skulle gå så, även om man såklart vet att det kan hända. Önskar dig lycka till på Carlanderska istället

Tänkte precis också på att det var ett tag sedan man såg till Boo... Hoppas hon är ok.

Grådis: Ledsen för din skull. Förstår att du just nu inte vet om du kommer orka med en till omgång, kände likadant själv efter förra omgången men på nåt sätt brukar man ju orka ändå. Sen får man självklart fundera över vad man vill, det är ju inte direkt frestande att låta det vara en del av ens värld för länge.

Boo: Skönt att höra från dig (om än inte att höra att du tvingats ligga på sjukhus). Vilken grym otur du har haft- både RS och magsjuka förutom den där f*rbannade cancern. Gissar att det är cancerbehandlingen som bråkar med immunförsvaret. Du är verkligen stark som fixar det här (även om det inte direkt är så mycket att välja på) Kram

Vienzi mfl: Känner igen mig i det där. Visst det är riktigt jobbigt, men jag vet liksom inte vad en paus skulle ge oss. Just nu känns det mest som att vi skulle slösa bort tid då. Om det - som jag misstänker - visar sig att ivf inte kommer fungera för oss så vill jag gärna ha det överstökat så fort som möjligt så att vi kan fokusera på adoption och fram till dess ha möjlighet att leva som vi vill utan alla de begränsningar som behandlingarna innebär.

Ellia mfl: Svårt att veta vad man ska tycka om det. Jag har inget emot fenomenet surrogatmödrar i allmänhet, men det känns som att det kanske egentligen inte är så frivilligt alla gånger. Jag menar, det är trots allt en hel del risker förenade med en graviditet och säkerligen tufft känslomässigt att lämna ifrån sig barnet- kan liksom inte låta bli att undra över om någon av dem hade gjort det om de inte varit i stort behov av pengarna?

Wiley, Ellia: Känner igen problemet. För oss ser allt jättefint ut och vi ska ha så bra chanser, men de där guldäggen som stoppas in vill inte stanna kvar. När jag bara körde Pergotime trodde jag att det eventuellt kunde bero på att slemhinnan inte riktigt ville ta sig alla gånger, men det verkar ju uppenbarligen inte fungera nu heller trots att läkarna säger att slemhinnan ser jättefin ut. Skulle vara skönt om man bara kunde få veta varför- om det bara är slumpen eller om det beror på att det trots allt är något fel på våra små cellklumpar.

Wiley: Japp, här är en till. Tänkte ju att vi skulle följas åt den här gången också- fast den här gången kan vi väl plussa tillsammans också? Det verkar så mycket roligare än de där f*rbannade negativa grav. testen... ; )