Droger

Hej,
Gör en anmälan så fort som möjligt. Ja det känns hemskt att göra så mot sina egna familjemedlemmar men i vårat "system" så är det den enda rätta vägen att gå. Det känns kanske svårt att inte själv kunna hjälpa men det är totalt omöjligt att göra det.  Din dotter har ett självskade beteende vilket ofta bottar i ångest och depressioner, men om ni vänder er till psyk så kommer de inte att behandla henne förän hon är drogfri. Steg ett är avgiftning, annars behandlar man symptom som kanske har med drogerna att göra och inte med hennes vanliga mående att göra.  Det är svårt svårt svårt att vara anhörig till någon som missbrukar. Inte bara i relationen utan också att bli en del av den vårdkedjan som hänger med ett missbruk och psykisk ohälsa. För den vårdkedjan kan vara svår att förstå sig på...  Jag undrar vart SOC skickar dig vidare? Har inte din dotter fått en handläggare? Din dotter måste få prata med någon vuxen (typ drogterapeut) utan att du är med. Hon måste få en chans att ställa frågor, jag tror inte att hon själv vet vad det är som händer med henne..
Surfa ut på nätet och sök information, ring beroende centrum, anhörig telefoner och allt du kan komma på. Ring något behandlingshem och fråga om du kan få ställa frågor om rättigheter/skyldigheter/ tips o råd.

Jag är ledsen för eran skull.. Kämpa på!

Jag blir så arg när jag hör om hur dåligt bemötta ni blir!! Jag vet inte om i bor i stor/liten stad och vilken slags vård ni har där ni bor men om det finns ett beroendecentrum så tycker jag att ni ska vända er dit. Att de låter er vänta i ett halvår är förskräckligt! Din dotter har inte tid att vänta. Åk upp på soc imorgon och vägra att gå därifrån förän du fått prata med en handläggare som kan ge dig svar på vilka alternativ som finns i kommunen. Hon ska inte behöva vänta en endaste dag till på hjälp. Man ska få hjälp även i väntan på att beslut tas.

Att det ska vara så jäkla svårt att få hjälp? Hade din dotter kommit in på sjukhuset med en fysisk åkomma hade hon fått vård direkt i väntan på att diagnos skulle ställas... man skulle inte säga "ja vi ser att du mår jätte dåligt och du håller på att förblöda men kom tillbaka om ett halvår så får vi se om vi kan göra något åt saken då. Jag måste prata med min chef om behandling ska ges eller inte" 

Frustrerad och jättearg blir jag!

Har du fått någon hjälp? hoppas att det går bra för er.