så nervös inför äggdonation

Makima46, hej och tack för dina ord. Du har helt rätt i att de etiska frågorna är det som bekymrar mig mest. Sedan är jag av naturen lite feg när det gäller fysiska ingrepp men eftersom jag klarat en graviditet innan har jag ju gått igenom en del... jag inser också att det är donatorn som får göra det jobbiga i uppstartsskedet. Angående de risker jag pratar om så är det nog så att jag är mer rädd för att det ska uppstå komplikationer under en graviditet och förlossning när det gäller en äggdonation än om jag hade blivit gravid på naturligt sätt. Vi kommer att komma fram till ett beslut... men det här är en stor sak och inget jag/vi bara kan göra med en axelryckning, det handlar om respekt för det kommande barnet och hur det uppkommit och givetvis stor respekt för det barn vi redan har, men vi vill ju så gärna ha ett syskon och då detta är enda vägen är beslutet egentligen inte så svårt... :) //Snöflingan 42

Hej crijo och tack för dina ord. Det är just det att mognadsprocessen inte blev så lång från det att vi fick beskedet om att en donator har hittats. Jag har i över 2,5 års tid försökt bli gravid, blivit besviken, gått på olika behandlingar, varit på väg att få IVF men nekades då mitt FSH låg 4 enheter för högt och har varit väldigt ledsen och nere periodvis. Har också varit fylld av skuldkänslor för att jag har tillåtit mig att vara just ledsen över detta, vi har ju faktiskt en guldklimp redan som enligt diverse läkare inte borde ha kunnat bli till.. ;) desto mer älskad bara därför!! Jag och min sambo såg äggdonation som något overkligt och hade mer eller mindre lagt ner allt tills Ava- kliniken hörde av sig i september. Sedan kom donators-beskedet i december... det känns som om vi hade behövt mer tid, inte för att fundera på OM vi vill ha ett barn till men om vi är redo för detta stora... det är trots allt ett mycket mer medvetet beslut och val att få barn så här och ibland känns det lite mer "oärligt" än att adoptera, hoppas ingen tar illa upp, men även om vi har som målsättning att tala om hur det ligger till för nära och kära och självklart för våra barn när de är mogna nog (kanske vid 4-5 år) så funderar jag ändå på hur det här barnet kommer att tänka om hur det blev till och det sista jag vill är att göra livet svårt för ett litet barn. Jag vill också tillägga att anledningen till att vi inte vill adoptera är att det tar för lång tid och i så fall skulle vi ha gjort det för 2,5 år sedan. Det hade varit en fantastisk resa att få vara med om men nu har vi gjort ett annat val. Hoppas allt löser sig för er crijo! //Snöflingan 42

Snöflingan, ÄD känns lite overklig för mig också, trots att jag är in i "spelet". Och är fortfarande besviken att vi inte kommer att adoptera. Men...jag vill ha en bebis, då gör jag allt för att lyckas! Hoppas det funkar nästa gång för mig! Hoppas att hälsan tillåter mig ett försök till!

Oj, härligt att läsa så fina och kloka funderingar. Det känns tryggt att jag valde att donera trots allt. Jag funderade själv i sex år på om jag skulle våga.
Synd att jag väntade så länge men jag behövde nog det, det är inga lätta saker som dyker upp i huvudet.
Men jag är inte för gammal för att donera fler ggr om jag skulle vilja.
Jag fick en känsla av att vara en smula värdefull, kanske egoistiskt men jag njuter av att ha gjort en sådan här sak. Mår bra när jag tänker på det.
Jag har tre hemmagjorda "guldbarn" men om jag varit i den situationen att jag inte kunde få egna genetiska barn så hade jag absolut valt att ta emot donerade ägg. Tror du snart har funderat klart, lycka till. Diamantina

 

"En smula värdefull" är en underdrift... Du har gjort något fantastiskt värdefullt, din insats är guld värd för mottagaren. Jag hoppas bli gravid genom ÄD detta året och blir jag det kommer jag att vara för evigt tacksam mot den fantastiska främling som gjort något så viktigt för mig och min man.

Stor kram till Dig och alla andra som donerar!

Först ett stooooooooooooooooooooort tack för att du donerat!! Det är en otrolig gåva och för mig som behövt den hjälpen och nu är gravid tack vare en underbar kvinna som donerat, kan jag inte med ord beskriva hur tacksam jag är, hur otroligt det är att efter 8 års försök äntligen få känna positiva tankar och vara glad, att få bli mamma. Tack!! Njut du av din insats för det är du värd!

Det är verkligen en massa tankar och etiskafunderingar som man behöver gå igenom både som donator och mottagare. Jag tror det är det är jätteviktigt att man ger sig själv den tiden man behöver innan man fattar beslutet. När jag själv efter ca 7 år insåg att jag inte skulle kunna få barn med mina ägg och adoption inte var ett alternativ som vi kunnat enas om så var donation den väg jag kände att jag ville gå. Visst har jag haft tankar kring att inte mina egna "fantastiska"  gener skulle finnas i barnet, utan någon annan som jag inte vet vem det är. Men för mig var det viktigare att kunna få ett barn att älska och hjälpa växa upp, än att det var mitt ägg. Men som sagt det beslutet kunde jag fatta efter 7 års egna försök, då först var jag mogen för det. Det kommer säkert finnas tankar framöver också och kanske även en liten sorg över att inte kunnat få genetiska barn. Men också en otroligt stor glädje över det barn jag hoppas jag får i sommar.

Lycka till med era funderingar, Snöflingan!

hej jag är ny här, har du tips på hur man kan jämföra priser och var man kan ta emot ägg?

Vi står också i valet och kvalet om vi ska göra ett syskonförsök med hjälp av äggdonation.

Våra funderingar gäller framför allt om vi (eller kanske framför allt jag som inte kommer att bidra med något DNA) kommer ha samma känslor för ett äggdonationsbarn som vi har för vårt genetiska barn samt hur äggdonationsbarnet kommer känna.

ståscha: Känner du någon skillnad för ditt genetiska barn och äggdonationstvillingarna?

Jag tycker inte man ska övertalas till att bestämma sig inför en ÄD.
Det är beslut man måste känna sig mogen för själv.
Är man inte mogen beslutet ska man inte fatta något beslut heller.
Är man osäker på om man kommer att ha samma känslor för ÄD barnet ,så tror jag det är ide att vänta tills man är säker på saken.
Det är ändå levande barn det gäller!