Boxer/schäfer??

Jag hade valt en boxer...dom är sååå sociala och barnkära...

Underbar! MEN otroligt krävande. Har din sambo haft en schäfer så antar jag iofs att han är inställd på hur en brukshund är och kräver. Men mentalt sett är boxern och schäfern väldigt olika - en "följsam" (men krävande) vallhund och en sprallig, glad, översocial och egensinnig trubbnos. Jag har haft boxer och älskar rasen, har nu en dvärgschnauzer eftersom jag inte kan ge den tid en boxer kräver.

Boxern ÄLSKAR barn, vill vara med på allt och man har alltid kul med dem.

precis, det är vad jag oxå har läst överallt.
Det är hundutställning i Kristianstad i helgen tror jag det var och vi funderar på att åka dit och kolla lite och få ett hum om olika raser.
Jag har aldrig själv haft hund, eftersom mina syskon var allergiska som små, så jag har fått nöja mig med sköldpaddor och fiskar!! så är ingen expert på hundar, men får lita till sambon som trots allt vet en del. Men han kan tänka sig en boxer faktskt men han vill kolla ordentligt på olika kullar, stamtavlor etx och det är ju ett måste för att få en bra hund.

Hallonpajen.
Jo han vet vad det innebär och förklarar för oss att den kräver väldigt mycket, vilket jag är väldigt införstådd med. Det är ju en familjemedlem man skaffar, inte en leksak!!
jag vill ju ha en boxer just för att den är så social och lekfull! gillar inte 'stela' hundar utan egen vilja om du förstår. Klart den skall dresseras och lyda, men jag menar att just det där lekfulla, spralliga älskar jag hos boxern!!

hej, min erfarenhet är att det är jättemycket jobb med en schäfer, den har en dragning åt att kunna bli en "enmanshund" och är inte så social "i sig själv". en kompis var tvungen att inkvartera sin hund hos föräldrarna när han skaffade familj, för hunden såg frun och barnet som ett hot och vaktade dag och natt, försökte valla dem runt osv. Det är klart att inte alla blir så men det är som sagt vad jag sett på nära håll jättejobbigt. (fast det är klart då hade han ju hunden först och så kom inkräktaren (frun) och sen INKRÄKTAREN (barnet)...

en boxer är ju otroligt social och sprallig som hallonpajen skriver OCH en jättebra familjehund. Där är det snarare viktigt att den tidigt får lära sig umgås med andra hundar. Vi hade en boxer som hade kuperad svans (det var längesen) och utan svans och med den trubbiga nosen så kunde det bli lite "catfight" (förlåt kunde inte låta bli ) när han skulle hälsa på nya hundar och lära känna dem.

jag hade alla gånger gått på boxer, åååhh saknar min hund så mycket känner jag nu. och han har varit död i 20 år... SÅÅÅ himla goooo!

såg att du skrivit två inlägg medans jag satt och knackade... bra idé att åka på hundutställning!

hade jag haft tiden skulle jag köpa en boxer på stubben! Lycka till med valet!

nu kom jag på det enda negativa... vår hund dreglade varje morgon när han skulle få sina vitaminer (i en ostrulle) en stor pöl på golvet... men det kan man ju leva med, eller välja att inte servera vitaminerna i ost vid bordet... han var nog rätt bortskämd

Moa30: Det är precis vad jag älskar hos den oxå! Men det finns ju två sidor av det oxå...det ÄR otroligt charmigt att titta på andras spralliga och busiga boxrar men sen när man själv står med den på kurser, lydnadsplan etc så tenderar man att tycka att den inte ALLS är särskilt kul... Men det märker man ju själv.

Viktigt är att hitta en riktigt bra uppfödare. Min boxer var den första hund jag köpte och jag var tyvärr alldeles för okunnig för att kunna välja ut en bra uppfödare och det resulterade oxå i att det inte blev så bra i slutändan. Hans mentalitet var genetiskt inte den bästa och utan något som helst stöd så var det inte enkelt. Men jag skulle aldrig dra mig för att köpa en igen - när jag har tiden och orken!

Ser ju att du måste bo i Skåne ngnstans. Incirias boxerkennel i Löberöd har mångårig erfarenhet av boxer och kan säkert svara på många frågor. Skulle jag köpa en boxer idag hade jag valt Engelaiz kennel i Västra Frölunda - hon avlar mycket på bruksegenskaper och mentalitet. kolla in www.boxerklubben.nu

ja, min sambos schäfer var lixom hans hund. Han vaktade honom hela tiden och ingen kunde gå in i hans rum utan att han sa att det var ok. Det gick till överdrift och även hans syster hade en schäfer som bara var hennes och som hon fick avliva när hon fick barn för det gick inte alls. Hon (hunden alltså; ) blev agressiv mot bebisen oxå. Så jag har lixom bara fått höra 'dåliga' historier om schäfrar, fast jag vet att det finns de som är jättesociala.
Min sambo säger att det blir mycket jobb med en schäfer just för att den tenderar att ty sig till en familjemedlem, och det är inte så jag vill ha det.

Hallonpajen
Just därför känns det bra att han har lite koll och även min bror och hans tjej har två hundar (Siberian Husky) och de har stenkoll. Åkt land ch rike runt för att hitta den perfekta uppfödaren och jag känner att det är SÅ viktigt att man får 'rätt' hund och de rätta kontakterna.

*skrattar* jag kan tänka mig att man blir lagom trött på hunden när man för femtioelfte gången försöker få den att göra ngt som den inte alls vill just då, på kursen!!!

har haft hand om min väninnas ena dobermann när de var valpar och vi gick på kurs, hennes ena hane var totalt i avsaknad av lydnad. Allt han ville var att leka och det var totalt omöjligt att ha honom tillsammans med de andra valparna i gruppen. Han fick speciallektioner bara han så han bättrade sig till slut ; )

tackar för länken.
Jo jag bor i skåne så det är ju lättast om man hittar en bra uppfödare inom en lagom radie, men jag är inte främmande för att söka mig längre norrut om det resulterar i en riktigt bra hund sas och ba kontakter med uppfödaren.

pius
dreglet kan jag nog stå ut med faktiskt. Om man inte hittar det i skorna eller på andra mindre trevliga ställen, där man upptäcker det försent sas!!
Skall försöka undvika ost vid frukostbordet ; )

ha ha moa, jo jag tog av gammal vana ett stort kliv över "pölen" flera år efter att hunden hade dött... lite sorgligt på nåt vis...

Jag hade alla gånger valt boxer framför schäfer, i alla fall om jag letade efter en familjehund. Det är otroligt svårt och dyrt att hitta en riktigt bra schäfer, enligt en vän som är mycket insatt i rasen. Dessutom, som skrivs ovan, kan de tendera att bli lite nervösa om de inte får jobba nog mycket och kan vara enmanshundar.

Jag har haft boxer dels som liten och dels själv i vuxen ålder (bilder finns i galleriet). Tyvärr har jag inte kvar min hund nu, eftersom jag var tvungen att omplacera honom när jag separerade från min före detta man. Det var ett av de värsta besluten någonsin, men i slutänden har det blivit mycket lyckat även om jag saknar honom hela tiden. Nu när jag har en ny sambo och mer tid över är jag jättesugen på att försöka skaffa en ny hund, boxer givetvis!

Som ras är boxern social, glad och energisk. Den kräver mycket aktivering och motion. Boxrar är jättebra och tålmodig med barn, samt älskar verkligen att vara en del av en familj! En boxer (och förstås egentligen alla hundar) blir otroligt nedslagen av att blir lämnade ensamma för länge. Det man kan ha i åtanke är att boxern är "förarhård", dvs den kan vara svår att lydnadsträna på hög nivå, även om den är en brukshund. Hanarna kan vara svåra att ha med andra hanhundar om de inte är väldigt vana med det från början. Om man kan motivera den på rätt sätt är den utmärkt som eftersökshund och tjänstehund eftersom rasen är så människokär!

Tackar Kusin vitamin
Jättebra att få information från många olika hundägare sas.
Kul att boxern verkar leva upp till mina förväntningar!
Den kommer inte att vara ensam många timmar/dag eftersom min sambo slutar tidigt många dagar + är ledig mitt i veckan om han jobbar helg och dessutom så kommer dottern (11/12 år då vi skall skaffa hunden) att gå hem efter skolan vid två.

Hur länge är det viktigt att vara hemma med hunden när man skaffar den som valp? Verkar 4-6 veckor rimligt? eller det krävs mer tid innan han/hon kan lämnas själva?
Vi planerar att min sambo skall ta semester 4-6 veckor när hunden kommer till oss.

Vi kollade lite på boxer och schäfer innan vi valde flat sist vi skaffade hund. Vi uteslöt schäfer och boxer pga statistiken över hur aveln ser ut idag. Sönderavlade. Boxern ligger högst upp tror jag på fel-listan... många har hd och ad-fel, färgfel, synfel, epelepsi etc... och bland schäfrarna var det nästan omöjligt hitta uppfödare med snygga bruksschäfrar, tycker det är mkt utställning a la räkstjärt... de ryggarna orkar inte länge..... sönderavlade. De kennlar vi väl fann intressanta ville endast sälja till poliser och väktare. Kanske vi hittat om vi letat längre (letade bara 6 månader) hittade en boxer-uppfödare vi gillade men kön på deras valpar var lång.... och så fick jag upp suget för flat och ändrade inriktning helt.

Labrador är ju oxå bra familjehund tycker jag..min bror har en svart hane och haft honom i 9 år nu, han fanns redan där när hans barn föddes och han har alltid varit snäll o tålamodig, barnen har dragit honom i öron och pälsen men han bara viftar glatt på svansen. Och min äldste pojk älskar honom otroligt mycket ! men hunden är ganska klumpig o stor, det räcker med om han viftar på svansen då ramlar barnen omkull

tycker de med färgen choklad brun är så fina, gula o svarta har man alltid sett så en brun skulle man vilja ha.. mina föräldrar hade en svart labrador när min bror var liten,och hon var också tålamodig med honom, men däremot deras groenendael hane var inte lika barnvänlig o tålamodig, han bet så fort man råkade rycka till en hårstrå av misstag..men blev mer barnvänlig när jag och brorsan blev äldre, och vi kunde träna i sök o lydnad med honom, han passade mer bättre som "tonårs hund".

jag kan lugnt säga absolut schäfer det där med att den inte skulle tycka om barn det kan juue gälla alla hundraser dom blir h´jue dä man gör dom till

jag har snart 2 st schäfrar varav en är en tjänstehund å e gör trevlig min 4 åring leker med den rider på den
men som sagt alla hundar behöver stimulans men eftersom tjänstehunden e med husse så har jag tiken hemme hos mig
å nån mer översocial hund kan du inte leta efter
ingen av våra schäfrar e enmanshund
men åt andra sidan så ska inte en hund ha två förare förstår ni va jag menar
men jag går långa promenader med min hund å tränar då samtidigt lydnad med henne
å när jag inte har med mig min doter då tränar jag skydd å lydnad samt leker med henne

men Alla hundar behöver stimulans å långa promenader

Har en god vän som har en boxer från Incirias. De avlar visst på särskilt mjuka och fina egenskaper hos sina boxrar, så deras boxrar ska vara väldigt fina. Den jag träffat är en riktig gulleplutt. Men det är mycket jobb - usch alltså, de blir sent rumsrena, egensinnigheten gör att lydnadsträning inte har reell effekt förrän efter tvåårsåldern med mera. De är fysiskt lite knäppa - gillar att tacklas och sånt! Så man får vara robust av sigg... men de är ljuvliga. MYCKET jobb, men urgosiga. Fast de kräver nästan mer av arbete med tydlighet i ledarskap än jag själv skulle fixa - och då har jag ändå en omplaceringshund som kämpat med stress och separationsångest!

Har själv schäfer. Deras temperament passar nog mig bättre ändå. Är förtjust i samarbetet med vallhundens temperament. Vår hund är så SNÄLL och social, han blir aldrig lyckligare än när jag har gäster som han får mysa med! Han är urgosig med alla barn, vill pussa dem (de kan bli skraja för han är ju stor, killen) så man får vara lite på alerten. Men snällare vovve och smartare kan man inte önska sig. Vi har haft en schäfertik tidigare, hon var också superfin.

En del familjer vljer att ha BÅDE en schäfer och en boxer. Själv har jag inte plats för mer än en hund, och bara det är ett sjå. Om jag levde en annat slags liv så kanske det skulle vara annorlunda.