Tvåspråkighet - hur gör ni?

Vi bor i England och är båda svenskar. Så hemma pratar vi alltid svenska. När vi är ute varierar det - ungefär som Googels skrev ovanför. Om vi tex bara går på stormarknaden så blir det svenska - men om vi typ hämtar i skolan eller när vi har engelsk talande på besök så blir det engelska.

När han var tre år så hade de två språken "satt sig". Så tex när vi hämtade på dagis så pratade han engelska med oss inne i dagis-huset, men så fort vi kom utanför dörren så bytte han helt självmant till svenska. Hur coolt som helst !

Det har fungerat jättebra och vår son pratar både engelska och svenska (han är sex nu). De första åren blandade han en del - mest engelska ord in i svenskan, men det rättade till sig.

Jag bor i England, och jag pratar alltid svenska med barnen. Aven infor andra. Om jag pratar engelska (tex nar barnen leker med andra barn och man vill att de oxa ska forsta) sa brukar de ignorera mig! Tycker att det ar jatte viktigt att de lar sig svenska ordentligt, engelskan far de ju anda.

Jag undrar förrestern om det är skillnad på hur fort barn börjar prata båda språk om de är hemma med den förälder som talar 'minoritetsspråket' tills de börjar skolan till skillnad från om de börjar på dagis relativt tidigt och hör det andra språket omkring sig hela tiden.

Först bodde vi i Holland, jag svensk-engelsk och min man holländsk. Jag pratade alltid svenska med barnen, och han alltid holländska. Om det var holländska barn på besök så pratade jag också ofta holländska, men inte sällan sa jag sakerna på båda språken och översatte det jag sade till båda språken. I övrigt struntade jag i att jag ev var "oartig".

Men, sedan flyttade vi till Sverige och det tog inte länge innan barnen bytte starkt språk, från nederländska till svenska. Svenskan blev så stark att holländskan nästan försvann. Vi fick modersmålsstöd, men holländskan stärktes bara marginellt. Då bestämde vi att jag skulle prata holländska med barnen tre dagar i veckan, plus att vi började i en extra holländsk språkskola där det fanns fler svederländska barn. DET gav en skjuts åt nederländskan och nu börjar de bli lite mer jämbördiga.

När det gäller språkutveckling så ser jag större individuella skillnader mellan barnen än när det gäller hur vi har gjort med språken.

Med min man har jag pratat nederländska hela tiden. Anledningen till att jag inte lärt dem engelska också har bl a att göra att trots att jag är tvåspråkig så har engelskan utvecklat sig till det svagare språket och ligger mer latent än förr. Plus att det kändes mer praktiskt att börja med två språk och kanske utöka senare..

Moster La. Intressant. Var bor ni i Sverige?

Jag väntar barn med min sambo som är från Chile. Jag pratar nästintill flytande (chilensk) spanska och han pratar hyfsat bra svenska. Sinsemellan blandar vi språken. Vi funderar på att båda två prata spanska med barnet eftersom det ändå kommer att lära sig svenska av andra personer. Jag tror dock att jag i slutändan kommer att prata en del svenska, speciellt när sambon inte är med.

Tror ni förresten att barnet kan bli lidande av att jag pratar spanska med det eftersom jag inte pratar helt korrekt grammatiskt?

Brukar tvåspråkiga barn börja prata senare än andra?

Min bvcssk sa att min dotter kan börja prata senare eftersom hon måste sortera språken först :)
Nejdå, prata du spanska med barnet :) Så mkt fel gör du nog inte :I)

Jag pratar svenska med barnen för det mesta. Några tyska ord kan slinka med ibland men jag försöker att vara konsekvent. Bra att min fyraåring kan sortera såpass bra nu så att hon säger "Nämen mamma, din busa! Du sa på tyska!"

Tyskmamma: Vad roligt :)  min dotter pratar ju inte en så vi får väl se hur det går. Mamma och pappa. Fast det är ju lika på båda språken. Hon säger titta och ba. ba fån ball = boll. Annars säger hon inte mkt :D eller pratar hela tiden gör hon :) men inga ord.

Håller med om att det kan kännas svårt att vara konsekvent med svenskan (vi bor i Tyskland) och jag brukar också upprepa eller sammanfatta det jag sagt, framförallt när andra barn är med dvs. när det är viktigt att de vet vad jag sagt. Konstig nog pratar min äldre son (4 år) tyska med sin lillebror fastän han hör att jag pratar svenska med honom. Kanske för att den lille inte svarar sa konsekvent än, han har precis börjat prata...

Jag har dock hört att man inte skall prata ett annat språk än sitt modersmål med sina barn, hur bra man än kan det. Det handlar dels om grammatiska fel, dels om att man har en viss accent som liksom är fel... Men det viktigaste är nog att man inte skall blanda.