Så oerhört ledsen. Toastmaster/toastmadame?

1. Om man tar på sig ett sådant uppdrag måste det vara för att man känner sig bekväm med det - hedersuppdrag eller inte - tillfrågad person har sina fulla rätt att säga nej. Kan tycka att man kan bli ledsen för att de säger nej, men knappast så att världen går under.
2. Var det de enda personer ni bjudit på bröllopet? Troligen inte. Fråga någon annan, även om det inte blev den ni tänkt kan det bli bra.
3. Vi hade ingen toastmaster alls på vårt bröllop utan i sånghäftet angav vi att den som kände sig manad att börja sjunga och/eller hålla tal kunde göra det. Det blev en jättetrevlig middag!
4. Många blåser upp sitt bröllop till extrema proportioner och/eller förväntningar. Ta det lugnt! De två viktigaste personerna kommer ju att vara där!!!

Vad tråkigt att det tilltänkta paret inte ville ställa upp. Hur har ni tänkt när ni valt, var dom det uppenbara valet? Jag har några vänner som toastat väldigt många bröllop som säger typ inte en gång till för det krävs så mycket av en i form av planering innan och arbete under kvällen.

Finns det ingen annan i bekatskap som är van att tala inför folk? Det behöver ju inte vara en spexig person. Räcker med att personen klarar av att hålla samman middan med tal och sång osv.

Det behöver ju inte heller vara ett par, vi hade två kompisar till min man från gymnasietiden, har ni inga syskon som vore lämpliga? Tror säkert att en bröllopskordinator skulle kunna funka annars.

Min familj är inte ett alternativ, då de lider av mentalohälsa så som alkoholproblem, låg självkänsla, klarar inte av att hålla tider, lider av depressioner, vågar inte stå i rampljus, har ingen bröllopserfarenheter m.m. och nej, jag har heller inga syskon som skulle klara av uppdraget av olika nämna skäl.

Min sambos familj är välutbildade och märkvärdiga enligt min mening. De borde kunna klara av det. Då vi inte förväntar oss spex eller perfektionist utföranden. De är dock väldigt tystlåtna och har absolut inte talets gåva. Kortfattat är de livrädda för att stå i rampljus när det gäller muntlignärvaro under tillställningar.

Jag är väl medveten om att uppdraget kräver planering! Ja dom var verkligen som klippt och skurna för uppgiften. Babbliga, välartade och sociala som dom är.

Så ja.. jag funderar på att skippa Toastmaster/toastmadame.
Känns bara så himla surt. Varför kan jag inte få lite hjälp när jag så verkligen ber om det ...för en gång skull.

Jag skulle skippa den biten. Kanske kan du be en släkting på din mans sida att vara personen som kan samla ihopp talen och liknande men inte prata på själv bröllopet. Alltså att de som vill hålla tal mejlar till den prersonen så behöver inte ni ordna det med, skulle det funka?

Skulla precis som du vara jättelessen men det är "jobb" så man har ju rätt att tacka nej.

Förstår att det är jobbigt att bli nekad när du bett dem. Men jag kan förstå dem. JAg skulle också sagt nej, om jag förmått, till ett sådant uppdrag. Det är jättemkt jobb att vara värdpar av vad jag sett. Kanske har det för mkt annat i sitt liv nu. Vi hade inget värdpar, men spred ändå ut uppgifter lite grann omkring oss.
Fundera över vad ni mest av allt hade velat att de skulel göra. Kanske finns det något som kompisarna kan tänka sig att göra utan att ta så stort ansvar? Kanske kan de tänka sig att välkomna alla vid middagen, hålla ett litet tal, att hålla en skål då ni anländer till festen? Helhetsansvaret med att vara värdpar kan ju skrämma vem som helst....

Vi gjorde så att min syster och hennes sambo höll i skålen, hälsade välkomna, startade upp tipspromenad - lite värdpar light. De fixade också några andra uppdrag som vi bad dem om, men de ahde inegn överblick över hela festen eller något sådant ansvar. Mina föräldrar såg till att det funkade med maten, fastrar coh mostrar fick några andra små uppdrag. OM man inte har så mkt hjälp att tillgå får man sänka kraven. Det blir roligt ändå!! Allt måste inte flyta perfekt, bara man har folk omkring sig som man gillar så blir det en lyckad dag!