Vill bli läkare, men funkar det ekonomiskt om man har familj och inte har mvg i alla ämnen från början?

Jag tycker du ska börja med att kolla med ditt komvux hur lång tid det tar att läsa in de kurserna, för det kan ju vi omöjligt svara på här. Olika komvuxer kan erbjuda olika möjligheter.. Men, det borde ju inte ta hur lång tid som helst - jag gissar att du skulle kunna vara klar inom ett år. Sedan är det sant att du behöver bra betyg, och/eller bra högskoleprovsresultat för att bli läkare.
Det är absolut inte ovanligt att man får bra betyg när man läser in t ex en mattekurs som vuxen. På något sätt hjälper motivation och mognad massor! Så jag tänker inte göra annat än peppa dig och säga att du nog kan!

Sedan är det ju som sagt inte lätt att få en utbildningsplats, åtminstone inte i Sverige, och jag gissar att du inte är sugen på en utlandsflytt när du har sambo och barn.

Självklart funkar det att plugga när man har familj! Varför inte? Många som pluggar och har familj är mycket mer målmedvetna och flyter inte runt i studentsvängen lika mycket - och därför går studierna ofta mycket fortare och bättre.

Och även om du måste låna eller gå på bidrag ett par år nu, så har du ändå igen det sedan eftersom man som läkare tjänar bra - så jag säger bara att du ska försöka om du känner att det här är det du vill!

Att du letar efter information och rådgivning på familjeliv får varningsklockorna att ringa - det bör ju finnas bättre information på annat håll. Dessutom har du låga betyg, måste vid 25 års ålder läsa in stora delar av gymnasiet och du har familj - det blir nog tufft. Det framgår inte om du har någon studievana eller ö h t någon utbildning t ex som usk. Läkarstudier är bra mycket mer krävande än t ex dagens lärarstudier. Du bör nog ta en ordentlig funderare.

Fixar du att skriva minst 1,9 på högskoleproet så räcker det med G i alla betyg. MVG i alla betyg kräver att du kan skriva minst 1,6 på högskoleprovet. Detta för att det är så många som går ut med 20,0 i betyg att de måste använda högskoleprovet för att skilja dem åt.

Hur lång tid det tar att läsa in matten beror ju mycket på dig och hur snabbt du klarar av att plugga. minst tid krävs det om du bara tentar av dem, men det kräver åh andra sidan att du kan plugga själv.

En liten varning här till TS. Har du svårt för att få bra betyg på gymnasiet, speciellt i ämnen som matte, fysik, kemi och biologi, kan det bli svårt att klara av läkarstudierna. Det är en rätt krävande utbildning med mycket bilologi och kemi i början.

Det kanske finns någon anledning till att du fick G i matte mm men tycker du matte odyl är svårt och trist bör du nog fundera en gång till om läkare är rätt yrkesval för dig.

Du bör klara att läsa in den särskilda behörigehten på 2 år, heltidsstudier. Sen blir det 5 1/2 år på läkarlinjen. Den tiden måste du finasiera på något sätt, studielån eller leva på din sambo. Med familj blir det tufft att ha ett extrajobb vid sidan om.

Därefter kan du får en AT-tjänst, en sorts handledd praktik på olika avdelningar, med lön på två år som du måste slutföra innan du får din legitimation.

Lycka till!

Man ju faktiskt fått låga betyg av andra anledningar än att man inte var duktig nog.

Själv fick jag en tvåa i matte B samt naturkunskap A & B  men på komvux, ett par år senare MVG i alla dessa ämnen samt några till.

Mitt problem på gymnasiet var inte kunskapen utan viljan att använda den :)

Har du VILJAN & engagemanget att läsa & sen framförallt jobba som läkare så fixar du det.

Men att ha lätt för dessa ämnen är ju en klar fördel, annars får man förlita sig på envishet & vilja.

Funderat på att läsa in naturvetenskapliga behörigheten via basår? Du läser matte, biologi, kemi, fysik och kanske något ytterligare på ett år via en högskola/ett universitet. Jag läste basåret får många år sedan och tyckte att det var riktigt bra, det var mycket högre studietempo än gymansiet (och betydligt mycket högre än komvux) och det tycker jag var bra eftersom jag då hade erfarenheten av högt tempo fast på gymansienivå då jag gick in på en utbildning.

Sen är det du som känner dig bäst själv, har du engagemanget så kan det mesta gå. Dåliga betyg kan ju bero på olika saker, jag fick en del dåliga betyg för att jag var understimulerad.. Det märkte jag då jag gick basåret, då blev det mesta mycket lättare att plugga (även om det blev svårare rent kunskapsmässigt).

Vi delar samma dröm TS. Jag känner fortfarande så mycket att jag skulle vilja bli läkare.. men med min ADD så går det bara inte. Jag hade inga problem i Naturvetenskap och läste Kemi och Bilogi som tilläggs kurser utan problem men det är ju den där nedrans matten.

Men jag tror att om du bara ger dig fan på det så kan du. Dock har jag hört att folk åker till bl a Polen osv och går i skolan där för att det är billigare, men jag vet en läkare som utbildade sig i högre ålder som tvåbarnsmamma det gick så bra så.

Tack för alla svar. Jag velar ju fram och tillbaka.
Har själv en släkting som är utbildad läkare, och jobbet i sig är ju spännande men också tufft och stressigt många gånger, och tiderna är inte så roliga alla gånger. Men det jobbiga är att det är så sjukt, sjukt, jävla mycket man ska plugga in! Så, ja.. jag vet inte.. Det jag vet iallafall är att jag vill jobba inom vården. Gärna inom psykriati eller psykologi.
Måste ju finnas andra yrken som man kan välja på.

Psykolog
Sjuksköterska med någon lämplig specialistutbildning
Kurator

Det beror väl på var man läser. I Stockholm och Uppsala krävs MVG i allt OCH 2,0. Samt lite tur eftersom bland dessa lottas platserna, då det är fler med denna kombo än det finns platser.  

Om du verkligen vill bli läkare ska du absolut satsa, du är bara 25 och ska jobba i 40 år till. Min kompis mamma läste till läkare vid 37 års ålder, nybliven änka och 2 små barn. Det gick det också, även om det var tufft.