Vi som har prematura sammandragningar

Vad skönt att det slutade väl.

Bricanylsprutor är inte att leka med, men de är bättre än droppet då får man en nära döden upplevelse.

PennyJenny: hur har du det idag?

Haft ont i magen nu i två dagar/nätter. Som mensvärk långt ner i magen, i ljumskarna och ont ner i benen och i svanken. Värst är det på kvällen och på natten.

Ringde till förlossningen i morse. De sa att jag ska vila och försöka slappna av så mycket jag kan. Kan testa med alvedon om jag vill. Kan stanna hemma så länge jag inte börjar blöda. Eftersom jag har placenta previa kan jag inte öppna mig utan att börja blöda.

Varför ska det va så jävla jobbigt att va gravid? Alla vi som samlats i denna tråden verkar ju ha ett mindre helvete! Oron gör mig snart tokig känns det som. Känns som dagarna går så sakta, är bara 18+6 idag. Suck!

Hej tjejer!

Vad roligt att se att det är full aktivitet här! Eller det bästa vore ju om tråden inte behövdes alls... men ni förstår hur jag menar

Grattis till er som fått era små och välkomna alla nya !

Tyvärr har jag inte hunnit läsa allt som skrivits den senaste veckan och jag hoppas att ni ursäktar om jag inte är helt uppdaterad på allt och ställer dumma frågor

Ja nu är jag tillbaka i tråden igen med bebisen kvar i magen, känns så skönt
Förra torsdagen blev jag inlagd här i Falun då tappen blivit kortare och på fredagen skickade de mig till Uppsala där de kan ta emot barn från v. 22 (var då 21+6) och sen fick jag ligga där med sprutor och tabletter. Men igår tyckte de att läget var så stabilt och tappen hållit sig bra och tom blivit lite längre så jag fick komma tillbaka till Falun!!

Så nu ligger jag på min gamla avdelning 37 igen och väntar... men det känns så långt till den 15 oktober (BF)!! Men är bara så glad att bebisen är kvar i magen!!

Hej Bohman!
Först: vilken jättejobbig upplevelse du har haft! Kände hur det knöt sig i magen när jag läste att du kommit hem från förlossningen...men sedan läste jag lite mer och förstod att bebisen är kvar och mår bra, puh!
Jag har också läst på din blogg (skrev ett svar och skulle bara trycka på sänd när jag fick åka in förra torsdagen och sedan har jag inte haft tillgång till internet) och jag blev verkligen rörd! Håller alla tummar och tår för dig och din bebis den här gången! Men du bara måste ha oddsen på din sida nu .
Stor kram

Nu har jag varit hos läkaren, allt verkar bra med bebis. Jag fick dexofen utskrivet för mina smärtor. Han tror som jag att mina sammadragningar blivit värre nu för att jag inte får sova. Min sjukdom är värre, tror det är ett skov nu igen så jag har massa muskel och ledsmärta. Inatt grät jag länge för jag inte kunde ligga eller sitta allt, allt gjorde så ont.

Nu blir det vila och se om pillren gör att jag får sova aningen bättre, eller i alla fall kunna ligga och vila utan att tårarna sprutar pga. smärta.

Idag har jag endel smärtsamma sammandragningar men de ger med sig när jag sätter mig ner. Känns ändå skönt att läkaren försöker hjälpa till. :)

Sömn gör nog mycket för sammandragningarna, mina sammandragningar är mycket bättre nu när jag har fått sova 3 nätter i rad.

Det kommer inte att fungera på mig längre fram, men så länge det gör det så är jag glad.

Bohman: jo jag hittade ju hit också... hade hoppats på att slippa.

Jobbigt för dig att inte få sova, sånt gör ju allt 1000 gånger värre också. Håller tumarna så hårt jag kan att det lugnar ner sig för dig, så du får njuta lite emellanåt. Jag tyckte sambon kunde muta min med ett tv-spel eller något om den stannar till v.35 i alla fall. Han kanske kan se om din liten också går att muta ;)

Känns som om jag kommer bosätta mig i soffan, orkar inte ens med kaninerna. Fattar inte hur ni med barn får ihop det, men man måste ju. Mina pälsbollar får vara på balkongen och i köket och leka, annars så brukar den ena få skutta fritt men nu blir jag galen när hon ska busa och vägrar komma fram från under soffbordet och då kommer sammandragningarna direkt. Är så tydligt att sån stress sätter igång.

Sambon var seg i morses och jag fick tjata på honom att gå upp, tillslut kom tårarna och jag bad honom att gå upp så vi inte skulle behöva stressa till läkarbesöket. Då fattade han. Är nog inte så lätt för honom att förstå min oro. Men jag försöker göra allt för att minimera stressmomenten.

Många av oss har mkt tid över nu när man måste ligga o ta det lugnt