Anesis skrev 2010-01-13 13:52:41 följande:
Vi har inte heller velat veta, så vi har inte kollat så noga. Men som du säger, nu sveper de bara över. Jag trodde att jag såg en liten snopp en gång, men då började läkaren zooma in just där, och det visade sig att det var just navelsträngen Tycker inte du det känns lite frustrerande att bara gå och vänta och inte kunna påverka nånting själv? Jag ska ju till
BM på fredag men då blir det ju bara SF och hjärtljud, sedan en hel vecka till nästa tillväxt-UL..... Man vill ju veta saker nu!!
Jag vet, det är otroligt frusterande!
Ibland har jag bara lust att be dom plocka ut bebisen på en gång, för att hela tiden inte veta något gör mig galen. Kommer bebisen vara frisk? Kommer den klara sig? Hur liten kommer den att vara? Påverkar det framtiden på något sätt? Allt sånt som bara går och gnager.
Vi har haft det så här sen första ultraljudet i vecka 18 så man är känslomässigt slut.
Planera framåt är helt omöjligt men självklart går bebisen före allting annat men jag skulle så gärna vilja ha en helt normal vecka.
Den här veckan hade jag tänkt att träffa en tjejkompis på torsdag men då fick vi tid för ultraljud och CTG, varje besök tar ungefär 2 till 2,5 timma pga att man ska vänta på andra patienter som är viktigare och läkare som springer runt.
Självklart får man inte tid direkt på morgonen utan runt lunch, så förmiddagen hinner man inget på och sen går hela eftermiddagen åt.
På fredag hade jag bokat tid för klippning, tänkte jag skulle få de gjort om det nu blir snitt snart, nu fick vi tid för magnetröntgen som tar 1,5 timma. Så det är bara glömma och hur lätt är det att boka om tider när man får veta från besök till besök hur det ser ut resten av veckan.
Sen börjar man oroa sig för hur allting går till på neontalavdelning, hur gör man med försäkringskassan, får min sambo stanna kvar, hur länge måste man stanna och allt sånt där.
Önskar att allting bara vore över och att allting går bra