MammaUtanDotter skrev 2010-01-15 17:04:18 följande:
Hej, Anesis: När du startade denna tråd är jag helt övertygad om att du inte väntade dig eller vill ha svar från någon som varit med om det jag har. Min historia är inte till för att skrämma någon, utan bara informera om vikten av att vara uppmärksam vid befarad eller konstaterad tillväxthämning. Min dotter (mitt förstfödda barn) föddes död för nästan ett år sedan. Jag var gravid i v.42 när jag och min man åkte in till förlossningen efter en natt med värkar. Vi hade ringt till förlossningen flera gånger under natten eftersom värkarna var täta och smärtsamma men fått rådet att avvakta hemma eftersom att det i regel tar lång tid för förstföderskor. När vi kom till sjukhuset tidigt på morgonen var jag stolt över att ha klarat av att vänta, stolt över att jag hade klarat av smärtan. Jag visste ju inte vad smärta var. När barnmorskorna kopplade på CTG bältet runt min mage fick jag veta det. Inga hjärtljud hördes. Vår dotter hade dött under natten, av värkarna. Den medicinska förklaringen blev intrauterin fosterdöd, orsakad av en tillväxthämning som berodde på en dåligt fungerande moderkaka. Skillnaden mellan mig och er som har skrivit i denna tråd är att den tillväxthämning som min dotter led av aldrig konstaterades under de vanliga kontroller som görs hos barnmorskan, då alla värden var normala och jag bara låg strax under normalkurvan men gott och väl inom normalavvikelsen på sf-måttet. Inga extra kontroller gjordes därav. Det jag i efterhand har fått veta av läkarna är att barn med tillväxthämning måste övervakas väldigt noga under en förlossning. Tillväxthämning som spåras till dåligt flöde i moderkakan och navelsträngen är av den "farliga" sorten. Barn som är tillväxthämmade av ovanstående orsak ska aldrig födas naturligt, då de är för svaga för att klara av förlossningen. Tillväxthämning kan även bero på andra orsaker. En av mina läkare har utan att gå närmare in på det nämnt att det kan handla om någon form av "syndrom". Självklart kan det också vara genetiskt. Ungefär 500 barn föds döda varje år. Av dessa är det ca 40 % som dör av samma orsaker som min dotter. Ingenting av detta visste jag innan hon dog. Jag är gravid på nytt, i v.31. Jag har varit på tre tillväxt- och flödesmätningar så här långt. På grund av det som skedde med min dotter måste jag även ta Fragminsprutor, vilket är blodförtunnande medel som ska förhindra att infarkter uppstår i moderkakan. Som det ser ut mår barnet jag bär i magen bra. Tillväxten är normal, flödet fint. Vad vill jag då säga med allt detta? Jo, att ni ska vara uppmärksamma utan att stressa. Gör en koll för mycket än för lite. Kräv information istället för att nöja er med osäkra svar. Fråga experterna, istället för oss "kloka" här på
fl ;) Jag önskar er alla ett varmt lycka till. Ni ska inte behöva gå igenom det jag har gjort och gör...
Beklagar det som hänt!
Sa läkarna hur tillväxthämmad din dotter var?
Själv så är jag lite fundersam över vilka rutiner dom egentligen har. Sen vi fick reda på att vår bebis ev kunde vara tillväxthämmad så har jag ifrågasatt dom tidigare kontrollerna. På vårt första Ultraljud så låg vi under det "normala" och redan då kan man tycka att dom kanske skulle kolla upp extra. Vi fick då inget veta utan allt såg "bra" ut. Vi förstod inte alls utan nöjde oss med ett bra. När jag i efterhand har bett att få titta på deras uträkning på vårt första ultraljud så ser jag att vi redan då hade en ganska stor avvikelse.
Enligt min bm så ser allt väldigt bra ut och vi ligger normalt enligt kurvan. Hennes mätningar tar jag inte ens åt mig då jag vet att det inte stämmer. Då har vi trots allt legat -23% vilket är precis på gränsen över vad dom accepterar. Men min bm har inget märkt?!
hur kommer det sig då att vi fått gått på massa kontroller? Jo, vi gjorde ett privat ultraljud för att min man också skulle få följa med. det var förbud för pappan att vara med när vi skulle göra vårt första. Enligt den privata Bm så såg hon att vår bebis var väldigt liten och ringde vårt sjukhus och bad dem ta emot mig. När jag kom var dom väldigt "sura" över att vi varit hos en privat eftersom dom anser att det är onödigt. Tji fick dom då dom gjorde ultraljudet och ser att den privata faktiskt hade rätt.
Utan henne så hade vi fortfarande gått och trott att allt är ok och dom hade inte haft samma kontroller som dom har nu. Vi hoppas att det nu bara blir en liten bebis och att h*n kraft nog att födas normalt men nu vet iaf förlossningen vår historia och kan ta sina beslut efter det.
Vi ska på fler ultraljud och ju närmare förlossningen det är destu mer fakta får dom för att besluta hur vår förlossningen kommer att bli.
Ett tag var dom osäker på om bebis skulle klara sig i magen och funderade på att ta ut henne redan i v 32. Nu klarade vi oss då bebis brakade iväg och växte ikapp till sin kurva igen.
Är i v36 nu så det är inte så lång tid kvar. Men jag har (förhoppningsvis) 4veckor kvar & då ska jag njuta som tusan