Tatuering

Nej, det är 18-årsgräns hos alla seriösa tatuerare så det är ett klart nej. Vill man så gärna kan man lika gärna vänta tills man är myndig. Själv väntade jag tills jag hade fyllt 22 för att vara säker på motivet. Det ska ju sitta där ett tag så....

nej men det går mode i tatueringar precis som alla andra. tror inte att alla med stora blaffiga tribals är lika glada idag som för 10 år sedan...

Nu är det bara min åsikt, men namn och personnummer verkar inte särskilt genomtänkt. Man kan komma på någonting annat att tatuera som kan representera ens barn utan att det är så "tråkigt" som namn och personnummer. Det har ALLA.

Jag tror absolut att man kan ångra ett motiv även om det representerar ens barn. Framför allt om det inte är ett "riktigt" motiv (förstår du vad jag menar?), jag tror att man kan ångra det för att man inte längre tycker att det är så fint eller roligt.

Vad jag menar med ett "riktigt" motiv är tex en motorcykel för ens pappa som älskar motorcyklar, eller en viss typ av blomma för ens mamma som älskar just dessa blommor, eller en karp för att representera förändring (nu är ju karpar jättevanliga tatueringsmotiv så det skulle jag nog inte vilja göra ändå).

Om man har en dotter som heter Lilian kan man göra en lilja, osv.

Framför allt annat, så tycker jag att man ska vara myndig, precis som tatuerarna vill att man ska vara. Regeln finns av en anledning. När jag var 16 ville jag tatuera en stor sol i svanken, det skulle jag inte vilja ha idag...

dessutom är handleden inte en jättebra plats att tatuera, som 16-åring vet man inte vad man ska jobba med i framtiden och tatueringar som inte går att dölja kanske inte är så populärt på arbetsmarknaden.

Precis, inte jag heller! Därför var det väl en himla tur att jag inte fick tatuera mig innan jag var myndig? :)

Men det beror ju helt på vilken bransch man vill arbeta inom, och den specifika arbetsplatsen. Det behöver inte handla om fördomar utan att arbetsgivaren vill att ens medarbetare ska "se ut" på ett visst sätt, att ge en viss bild av företaget. I Sverige kanske vi är lite mer öppna för detta men det finns andra länder där det absolut inte skulle vara gångbart. Min man arbetade på ett företag i London där synliga tatueringar betydde att man inte kunde jobba där, som män var de tvungna att vara kortklippta (inte snaggade men en vanlig, välfriserad kort frisyr) och nyrakade varje dag, annars var det bara att vända i dörren.

Som 16-åring vet du aldrig var du kommer att hamna i framtiden, och som någon sa så är det en bra idé att vänta åtminstone ett år från den dagen du bestämt dig för ett motiv, för en sån här sak blir gärna en fix idé som man vill genomföra genast, helst igår. Jag är glad att jag inte kunde göra min tatuering tidigare för då hade jag verkligen gjort någonting jag ångrat. Idag har jag en tatuering tillägnad min mamma, som jag gjorde efter att hon varit dödssjuk under en lång period. Men ingen skulle veta att den var tillägnad henne om jag inte sa det. Jag letade efter rätt motiv i flera månader innan jag bestämde mig, och efter det diskuterade jag motivet med en tatuerare som fick komma med sina åsikter om vad som skulle se bra ut och inte.

Jag tycker att man ska ta en sån här sak allvarligt, visst kan man som någon sa täcka över om man inte gillar den längre, men att gå in med den inställningen är lite märklig tycker jag...

Tänk också på att små tatueringar kan bli fula med tiden, bläcket flyter ut och konturerna blir oskarpa. Lyssna därför på tatueraren om han/hon tycker att du ska göra den större.

Så mycket sväller ju inte fötterna att en tatuering skulle bli påverkad, det är ju skillnad om du skulle välja att göra den på magen, då är risken större. även om man upplever att fötterna är stora så är det ju hur mycket huden tänjs som har betydelse, och det är inte mycket tänjning på fötterna.

Jadå min mamma är på bättringsvägen och nu delar vi smärtan i och med min tatuering, detta blir ju någonting jag kommer att minnas hela livet.

Jag vill också göra en tatuering för min kommande son, så jag förstår precis hur du känner för tatueringen, men jag menar ändå att du kanske kommer på något bättre som kan representera din dotter, eller så kanske du vill ha ett annat ställe osv. Och inte för att låta som en gammal tråkig tant, för det är jag inte, men jag skulle absolut vänta tills jag blev myndig om jag var du. Jag gjorde en navelpiercing som 15-åring, och ångrar det nu när jag är höggravid och har fått fula ärr pga den... Hade jag tänkt på det då så hade det inte blivit någon piercing, det kan jag lova.