Hur mådde ni psykiskt efter erat missfall?

Jag har inte tagit mig vidare. Det tog tid och krävdes IVF för att ö.h.t bli gravid och sen tas barnet ifrån mig-nåt sånt går inte komma över förrän jag sitter där med ett levade barn och det verkar ta evigheter. Man måste få sörja så länge som det behövs,ingen kan säga att nu måste du gå vidare om man inte kan det. För många av oss krävs det ett levande barn för att komma över sorgen. Vill inte din man förstå så skit i honom och sök tröst där du kan få den.