30+ som fick första barnet 2006 *4*

Härligt MalinK!

Trevlig helg! Nu ska jag på date med maken!

Måste bara in och tacka för alla inlägg, vi har fått besök av min syster o ska fira hennes födelsedag här så imorgon kommer resten av familjen, har därför inte hunnit läsa än, tack så mycket, slka läsa så snart jag hinner och orka. Många kra
m0
a0r,

MalinKatarina: härligt! det är alldeles för lätt att fastna i tjatfällan

Idag låg bägge tjejerna och sprattlade ikapp i vår säng medan jag vek tvätt. Fick gjort nästan allt innan T tröttnade... och dessutom hunnit köra både tvätt- och diskmaskin och fixa en pizzadeg. Känner mig nästan som superkvinnan när jag får nått gjort

Jag glömde berätta, jag såg något så otäckt igår, eller det var Vilya som upptäckte det.
Jag och Tyra hade varit och hämtat Vilya på dagis och på väg hem går man över 2 små brorar över en bilväg. Vägen är ju snöröjd men inte ända till räckena på bron utan där är det en snödriva upp till 2 dec innan kanten.
Vilya ropade till mig: -vänta mamma, titta, skynda dig mamma.
Jag vänder på huvudet och ser hur en liten pojke balanserar på snödrivan vid staketet och har ju ca 3 meter ner om han faller över. Så jag vänder och springer efter men han hinner över bron innan jag hinner fram, utan att ramla ner *phu*. Jag förklarar att han skrämde mig att han itte kan gå där. Jag frågar var han bor och han pekar och går mot det hållet.  Tjejerna hade jag kvar en bra bit bort på andra sidan bron så jag kunde inte gå med honom.
Han såg inte gammal ut, han såg  ut som ett dagisbarn. Som går själv? usch så otäck den synen var.

Pyttis, usch förstår att ni måste vara helt matta efter det, vilken oro.

MalinK, även jag tyckte det var så fint skrivet och klokt tänkt!

AssarP, ja det var när vi hade läst det som vi började fundera på sömnmedicin, men jag tror eg. inte att vi kommer att komma ditän, jag är väldigt försiktig med mediciner öht och tror inte att jag skulle våga.

ni som inte orkar läsa mer om sömn kan hoppa över följande svarar lite till allihop medan min söta syster är ute och drar E i pilka så jag ska få vila lite.

Dagarna, vi har lagt om till ett sovpass som blir ca 2h (ca kl 12-14), han är väldigt trött hela fm, men nu ska vi köra på så ett tag. Han vaknar då med och jag har (tyvärr) sövt om honom med bröstet, medan R bara kan lägga sig bredvid om han är hemma. Vi har inte märkt någon skillnad på sömnen om vi har haft mkt aktiviteter eller lite, har det varit för mkt kan han ha svårare att varva ner och vakna oftare.

Nätterna, Jag har ju följt minsta motståndets lag några månader, så jag har lyft över E till min säng när han vaknar och har sedan inte orkat hålla på att lyfta tillbaka igen. Nu har maken gjort samma, men jag tror att E måste sova i sin säng om jag ska klara det när jag tar över nätterna igen, så jag ska försöka övertala honom att prova det. Ang. eget rum så finns två hinder, vi har ju en trea och R sover i arb.rummet och kan inte sova bredvid mig heller även om han har öronproppar, så alternativet är isf att jag (el R) sover i vardagsrummet. Andra hindret är jag själv, jag har så svårt att tänka mig att jag skulle kunna slappna av med E i annat rum, men jag måste väl   Och jag själv är nog hindret i mkt kring sömnen, måste jobba med mig själv om jag ska fixa det.
Allvarligt är jag så trött nu som jag aldrig varit någonsin, orkar knappt släpa mig runt här hemma, ingen aptit och får tvinga mig varje minut att göra saker/hålla mig vaken. Börjar nästan bli orolig att det är något mer än nätterna, jag skulle tillbaka till läkaren nästa vecka om jag inte blev av med yrseln och huvudvärken för att undersöka mer noga.

Och så vill jag säga att jag verkligen beundrar er alla som kämpat så med nätter under många år nu! Ni är fantastiska!

Och just det, vi vet ju att det behövs mer än en vecka, men vi hade tänkt att det var en start och ffa för att bryta nattamningen och när vi planerade det hade vi inte räknat med att jag skulle vara helt utslagen av sjukdom. R går upp till 75% arb. nästa vecka och jag fortsätter med 50%.

Vi4: DU är alldeles fantastisk som kämpar på så med nätterna! Det låter bra att du ska undersökas mer noggrant av läkare, men säkert är det så att du är både mentalt och fysiskt slutkörd nu. Du har inga reserver kvar att ta av och då flyger antagligen varenda bacill på dig. Hoppas du kryar på dig snart så du kan få lite ork tillbaka. Och angående sömnen och eget rum till Edvin... skulle det kunna vara en tillfällig lösning att du sover i vardagsrummet och Edvin får husera i sovrummet? Kanske det kan få Edvin att sova bättre och så får ni klura på en mer långsiktigt lösning sen. Jag förstår verkligen att ni börjat fundera på sömnmedel och det ska du inte ha dåligt samvete över, det hade jag också gjort i er situation. Om det är någon som gjort allt för att undvika det och försöker hitta andra lösningar i första hand så tror jag verkligen det är du. Kram!

Ego: Stella mår mycket bättre nu och idag har vi varit på dop. Vad händer? Hon springer in i ett vasst hörn på en låda och slår upp ett fult jack i tinningen. Typiskt va? Det kunde ju varit värre, kunde ju träffat mitt i ögat t.ex. Jag är mest orolig över att det skulle behövt sys egentligen och att det kommer bli ett jättefult ärr, men det blödde inte så mycket. Kanske såg jacket djupare ut än vad det var eftersom tinningen direkt svullnade upp en bit. Usch, jobbigt när det är jag som mamma som ska veta vad som är bäst. Det lugnade mig ändå lite att det fanns både sjuksköterskor och läkare på plats - inte för att de fick komma i närheten av såret .