Utredningshem?

Jag fick en förlossningsdepression när jag fick min dotter som nu snart är 2 år..och min man hamna olyckligtvis i en depression när hon var 8 månader..inget någon av oss haft problem med tidigare..jag sökte då hjälp hos soc för att få stöd eftersom jag kände att vi inte kunde ge vår dotter det hon behövde just då
och det bev då en frivillig placering i ett familjehem "tills läget var stabilt"..så blev det inte utan hon bor alltså fortfarande kvar där..anledningen är att vi har "dålig anknytning"..något som vi aldrig kommer kunna motbevisa eller jobba på eftersom vi ser henne 1 ggn i veckan i 1,5 timme! Vi älskar vår dotter och trodde naturligtvis att hon skulle komma tillbaka "när det var stabilt"..har aldrig gjort henne illa på något sätt, tagit hand om mitt barn precis som alla andra. en månad efter att hon flyttat var vi båda friskförklarade och hade fått medicin..vår doktor skrev att hon inte kunde se något hinder för att vi skulle kunna ta hand om vår dotter..men soc anser som sagt "dålig anknytning". Allt funkar hur bra som helst när vi är där och hon blir jätteglad när vi kommer.

Till (du vet): Med detta barnet finns ju inget problem..vi är ju friskförklarade men vi är dömda på förhand..naturligtvis vet jag varför soc vill ha oss där..även om jag absolut inte håller med..min fråga var vad ett sådant hem innebär eftersom vi inte har fått något ordentligt svar på det! Alla människor kan drabbas av en förlossningsdepression..men hur många mammor har förlorat sina barn pga det?? Jag älskar min dotter överallt annat och kommer älska nästa barn lika mkt..de är ju mina barn! har du barn i familjehem blir du alltid dömd på förhand!!

Ja hon är nu där enligt lvu.

När det blev beslutat om lvu (en månad sen ca) så minskades besökstiden från 3ggr till 1 ggn i veckan och att vi inte får gå ut med henne själva längre..det var naturligtvis korkat av oss att motsäga oss en placring när det nu blev som det blev..men det är lätt att va efterklok..

Soc anledningar är dålig anknytning, att dom inte är säkra på om vi kan läsa hennes signaler och att vi vill för mkt när vi är där..alltså försöker roa henne så mkt som möjligt, vilket det lätt blir när man e där kort tid och vill att hon ska ha roligt..Vi har börjat att öva på saker med ett konsultföretag som bla filmar oss och sedan går igenom materialet och dom tycker att vårt samspel med vår dotter funkar bra..och det är bra att något äntligen händer efter all denna tid..men soc säger att det kommer att ta minst 9 månader innan något händer..och kanske inte ens då..hur kan det va det bästa för henne att bo där så länge om tanken är att hon ska komma hem? (som det är sagt sedan början) Vår anknytning blir ju inte bättre om vi inte kan ha henne i hemmiljö och sakta slussa henne hemåt..det är omöjligt på 1,5 timme i familjehemmet, där dessutom den familjen alltid är i samma rum och springer runt henne.

jag förstår oxå att att älska sitt barn inte behöver ha med föräldraförmågan att göra...men det är så frustrerande hur soc kan slita sönder en familj..och så många som stämplar en som idiot och utvecklingsstörd för att barnet bor nån annanstans. Folk i vår omgivning håller inte heller med soc..så det e inte så att vi e blinda och inte ser några brister eller fel hos oss själva..men vi är fullt kapabla att ta hand om våra barn!

Soc (Socialnämnden) har sagt att när det går från SoL till lvu så minskas umgängesrätten på det sättet enligt lagen.

Molson Canadian: Det är vad som står i utredningen. Självklart är det ju livsviktigt för ett barn att ha en bra anknytning till sina föräldrar om barnet bor med dom...Min man och vår dotter har haft jättebra sedan hon föddes fram till att han blev sjuk..men det är inget dom bryr sej om..dom har ju inte pratat med någon i vår omgivning..och som sagt så står det oxå att dom tror att vi har svårigheter at läsa hennes signaler..men som sagt inget vi kommer att kunna visa annorlunda.

h8him: Vi har fått ett juridiskt ombud och ska till länsrätten om två veckor.

Jag trodde inte heller att soc agerade på ett sånt här sätt..därför sökte vi hjälp hos dom..Vi har träffat folk inom soc som naturligtvis inte har samma åsikt som oss, men som är mänskliga och förklarar ordentligt..som lyssnar på vad vi säger och som faktiskt förstår oss oxå..och vi kan förstå deras tanke till en viss gräns...sen finns det folk som vår handläggare som bara kränker och förnedrar oss..som kallar oss det ena och det andra..och som redan har bestämt sej för att vi kommer misslyckas med nästa barn..

Det kan säkert va jättebra med ett utredningshem..och dom måste ju såkart försäkra sej om att det funkar. Men vi har ju samma förutsättningar som alla andra föräldrar..vi är ju friskförklarade.Dom skulle unna komma hem till oss och se hur det funkar tex. Och det är inte lättare att ta hand om en nyfödd med folk hängande över sej hela tiden! Hon har redan bestämt att vi kommer misslyckas och det är utifrån det hon pratar hela tiden.

Zaria: Vi engagerade inte oss känslomässigt i henne..hon fick vad hon behövde och så men kanske inte den närheten hon behövde..vi pratade inte heller tillräckligt med henne..och det är ju absolut inte bra det vet jag ju. Hon vägde oxå under genomsnittet och vi blev anklagade att vi inte matade henne. Så jag såg till att alltid ha någon här när hon fick mat så att jag kunde bevisa det...men dom vill inte prata med dom personerna. Det visade sej senare att hon var mjölkproteinintolerant och därför hon hade så ont i magen och spydde mkt. Vi fick kontakt med en dietist, fick andra produkter och hon ökade stadigt i vikt..detta var en månad innan hon flyttade..men det heter ändå att hon var underviktig när hon kom till familjehemmet..så det är säkert en anledning som dom ser.

Till alla som gnäller: Ni har bevisligen, tack och lov, aldrig hamnat i en sån här sits..hade jag bara vetat att man kan lita på folk hade jag kanske inte oroat mej så mkt för ett utredningshem..jag tror ju absolut inte att det blir några problem för vår del att visa att vi kan va bra föräldrar..däremot vet jag att folk kan ljuga nåt så fruktansvärt..tex familjehemmet som jag litade på från början..om ni vill tro att jag blundar för verkligheten eller att jag tror att jag inte har några fel så får det stå för er..jag vet vad som är sant..det enda jag ville veta var vad ett utredningshem innebär..sen om ni tycker att det är kul att trampa på folk som redan ligger så varsågod..jag har många fel och har inte behandlat min dotter optimalt..NÄR jag hade en depression..som sagt!

en till mamma: Tack så mkt för svaren. Hoppas allt e bra med dej!

Jag känner inte att det är lönt att fortsätta diskutera..bevisligen vill ni ju göra en egen tolkning av saker...Jag har svarat på frågorna och jag har sett vad du skrev..skillnaden är att dom faktiskt tog mitt barn! Vet inte hur jag mer kan svara på era frågor..

Angående umgänget så är det socialnämnden som bestämt..ska tas upp i länsrätten nästa vecka. Soc ansöker där om lvu.

Tack för tipsen ska ta upp dom med vårt ombud på måndag. Det här med flyttförbud oxå..

Som tillägg till anledningarna soc har så sa dom idag att att bara ta henne från den miljön och dom personerna hon levt med i snart ett år när hon e så liten är förödande för hennes psykiska hälsa och hon kan bli otrygg resten av livet..och det är ju sant..vår tanke är ju att hon ska slussas hem..också att dom är osäker på hur mkt vi klarar..men som sagt vi vill ju få en chans att bevisa det.

vi har pratat mer om det här med utredningshem och kommit fram till att det nog är bästa lösningen...det är ju "bara" för oss att visa att vi är bra föräldrar även om det är en jobbig situation..problemet är ju hur kontakten blir med vår dotter då och hur hon ska lära känna sitt syskon.

Tack för all hjälp!

Tack ni som försöker muntra upp och ge råd..:)

Folk i allmänhet tror att soc aldrig kan göra fel. Jag kan förstå er som tror att jag ljuger eller undanhåller saker eller nåt annat, till viss del, men det är MÅNGA som kämpar mot soc och blir felbehandlade..jag trodde oxå att soc hjälpte familjer innan detta hände..och i dom allra flesta fall gör dom säkert det. Det e väl som sagt tid för oss att visa vad vi kan å fort vi får en chans. Och jag lovar er som tvivlar på oss att vi kommer att ha våra barn hos oss till slut...för tillslut kommer alltid sanningen fram!