Utredningshem?

Ett litet och kanske oviktigt tillägg i denna tråd. Att bo på s.k utrednings/behandlingshem är på ett sätt jätteskönt.
Iaf tyckte jag det. Jag bodde med mina barn i egen lägenhet, fick pengar till mat och blev skjutsad till affären för storhandling varje fredag.
I övrigt var man mest ledig och lekte med barnen. Gick på stan, träffade vänner, fikade, bio m.m.
Umgicks inte alls med de andra på "hemmet", men fick många nya vänner i byn där vi bodde.
Man kan koppla bort alla "måsten" runtomkring och bara "flyta runt" ett tag.

Men nackdelen är förståss att man känner sig inlåst (lite fängelsekänsla efterssom man inte kan välja när man vill resa bort/hem) och att soc är hemska människor att ha och göra med (dock uppvägde personalen på hemmet det till viss del)

Det började med 3 månaders utredning, sedan blev vi kvar i ca 8 månader efter det. Kändes väldigt länge, men efterssom mina barn började skolan där så ville de inte flytta oss mitt i en termin.

Jag förstår verkligen att du inte har förtroende för soc och jag kan ärligt säga att jag är livrädd för denna myndighet efter vad jag har upplevt.
Det kom inget gott ur detta, tvärtom, men jag är glad att det är över nu och försöker se det hela som en "upplevelse" och livserfarenhet.

Önskar dig all lycka till!